tisdag 29 maj 2007

Larv

Ujuj. Stressiga dagar. Ville redan i går kommentera den underliga "nyheten" om att diverse politiker inte är med i kyrkan. I Metro rubricerades händelsen som att "Politikerna flyr Svenska kyrkan" (hittar inte nätversionen) eftersom mer än var tredje riksdagsledamot inte är med. Svenska kyrkans generalsekreterare Lars Friedner konstaterade att det var ett "misslyckande att vi inte har kunnat möta de här personernas behov" men tillade att han inte trodde att "det här kommer påverka vår relation till staten".
Språkanvändningen känns malplacerad. Friedner låter mer som en företrädare för nåt random service- eller tjänstebolag som pratar kundrelationer än som en företrädare för ett trossamfund.

Sen såg jag samma nyhet i notisform i SvD. Där var rubriken etter värre. "Statsministern ratar Svenska Kyrkan"
Ratar? Kom igen!
Vad är meningen med det ordvalet? Ska vi sitta hemma och småputtra ilsket över att statsministern är för fin för att tillhöra vår gamla fina fädernes kyrka eller?
Han är inte med. Religionstillhörighet är vad jag vet en privatsak. Det må finnas länder där en uttalad gudstro är absolut nödvändigt för att få inta, säg Vita huset. Den sortens hyckleri finns det ingen grund för att importera.

För övrigt skrev jag en krönika i måndags i SN om reformatorn Irshad Manji.

2 kommentarer:

Pastor Jansson sa...

Problemet är väl kanske just att Sv. kyrkans generalsekr. agerar just som hela Sv. kyrkan tenderar att göra mer o. mer, snackar kundrelationer...
När hördes senast en predikan om omvändelse från en predikstol??
Sv. kyrkans ledarskap verkar vara på väg mot en konstigare ordning där just "kundrelationer" står högre på dagordningen än omvändelse.
Så går det när man har ett politiskt styre som leker företagsledare...

Sanna Rayman sa...

Hej Pastorn!

Precis. Med rent samfundliga ögon betraktat borde väl statsministerns med fleras "avhopp" egentligen bara välkomnas. Kyrkan borde rimligen fokusera på medlemmarna som faktiskt och verkligen tror, inte slentrianmedlemmarna..