måndag 25 juni 2007

Jag - en respektlös rot

Under helgen har jag varit härligt avstängd och firat midsommar i Skåne med påhälsande amerikanska släktingar. En del av de där släktingarna har jag över huvud taget aldrig träffat förut, andra känner jag bättre. Hur som helst så var det definitivt både intressant och roligt att göra nya bekantskaper ur släktträdet.
Noterade att de gärna ville att allt runtomkring dem skulle vara "traditional". Vi åt varmrökt lax till lunch på midsommardagen. De utnämnde det genast "traditional" sed och vi hade inte hjärta att säga emot. Det fanns ju heller inget konkret att säga emot. Det händer säkert på många platser i landet att lax förtärs på midsommardagen, men för vår del hade vi lika gärna kunnat äta rådjurssadel eller pasta. I min familj har vi aldrig varit jätteupphängda på traditioners exakthet. Bara maten är god så blir vi glada.
Dock. Jag förstår önskan. De åker tillbaka till sina rötter, dessutom under årets svenskaste av helger. Då vill de förstås komma tillbaka hem med så mycket härkomsthistorier som möjligt i bagaget. Samtidigt känner man sig nästan fånigt respektlös inför både familj och historia när det dyker upp främlingar och ooh:ar hänfört över den gamla kökssoffan hemma, som mormor fick av sin mor - eller hur det nu var... För mig är det ju mest en soffa.
Amerikaner är helt enkelt väldigt "rootsiga". Deras kunskaper om de äldre förgreningarna i mitt familjeträd var helt överlägsna mina. Det är i och för sig inte så underligt. Ett land befolkat av immigranter fäster mer värde på härkomsten. Själva midsommaraftonen bjöd på regn så någon traditionell "pole dancing" blev det inte för min del. Däremot har jag på ett mycket traditionellt vis kastat mig i havet och jublat över det faktum att vattnet var salt - det en skåning saknar mest i Stockholmssommaren..

Inga kommentarer: