onsdag 20 juni 2007

Respekt, despekt och det faktum att kritik också är samtal

Få kan väl ha missat dramatiken i inlägg och kommentarer som pågått i veckor hos Nima Daryamadj. Uppståndelsen har sorgligt nog till slut utmynnat i att skribenten själv sagt att han lägger av med islamkritik. Jag förstår markeringen han vill göra men betvivlar starkt att det löftet kommer att hållas. Jag känner förvisso inte Daryamadj, men en skrivande och kritisk person av den kaliber han förefaller mig vara lägger inte av hur som helst.

I alla händelser så hänger den här debatten om kritiken intimt samman med förhållandena väst-arabvärlden. När vi har en mer lokal Sverigedebatt för ögonen så vill vi gärna och ofta ha det till att "här i Sverige" är vi så tama/konsensusinriktade/pk etc. Det kanske vi är, men när det gäller just det här är tendenserna desamma världen över.
Hos Dick Erixon hittar jag en nätt sammanfattning samt länk till intressant läsning på temat. Jag delar förstås uppfattningen att det är nödvändigt att hålla fast vid de demokratiska västidealen. Det finns ingen anledning att tro att någon - islamist eller ej - skulle respektera väst mer om vi ever so servilt släppte taget om friheten.

Dessutom. Är egentligen den västerländska serviliteten och flatheten respektfull eller "despektfull"?
Om en person eller grupp säger dig att "du är min fiende, jag föraktar det du står för", så bör man klara av att visa vederbörande respekt nog att tro dem. Det finns ingen poäng i att lägga huvudet på sned och säga ”det där menar du ändå inte”.
Tvärtom förefaller det mig ganska nedlåtande och därmed knappast en framkomlig väg för eventuellt raka och ärliga samtal i ett längre perspektiv.
Nej. Vi är tyvärr i ett läge där grälet och motsättningarna behövs. Att förneka dem är – som sagt – kontraproduktivt och dessutom ett oärligt och omoraliskt beteende. Kritiken är åtminstone ett samtal. Det här falska flinandet är ingenting alls.
Finns det en fnurra är det första man bör göra att ge den ett namn och börja tala om den.

(Tangerade för övrigt detta tema häromveckan också. Läs gärna det här vid tillfälle..)

2 kommentarer:

Grue sa...

Precis. Jag antar att du såg hur partiska BBC är som Gudmundsson tog upp. Vi blir ofta lite hemmablinda. Vi är inte så annorlunda som många vill tro.

Sen håller jag helt med om det där. PK-mänskorna är egentligen dom sanna rasisterna - dom ser invandrare och muslimer som barn eller djur som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar och som man därför måste ta hand om. Det är lite Ladies Negro Society över dom.

Läs gärna den här utmärkta understreckaren i ämnet som går emot hela det socialistisk-nihilistiska paradigmet som dominerat inte minst straffrätten:

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10276779.asp

Sanna Rayman sa...

Hej Grue! I all hast, jag är på språng. Tack för lästipset, ska fördjupa mig i helgen...