fredag 8 juni 2007

Utpekad och kränkt

Jaha. Det här lär bli omöjligt. Hur skriver man ett schysst "angrepp" på HIV-positiva? Låter ju lite som höjden av elakhet. Men, nej. Syftet med denna bloggpost är inte att "angripa", bara att påpeka en del brister.
Jag har ibland irriterat mig på Hiv-organisationernas argumentationsteknik och i dag uppenbarade sig fenomenet ännu en gång.
"HIV-positiva känner sig kränkta" lyder rubriken på en artikel i DN och jag undrar. Varför vimlar världen av människor som inte kan skilja på sak och person? Alltså den där kategorin snarstuckna, lättkränkta människor som bemöter ditt "Hej!" med en misstänksam blick och ett "Vadå hej, vad menar du med hej?"

Jag förstår inte hur man kan bli "kränkt" av att det skrivs om det här. Ni är väl inte han? Och ingenstans har det sagts så. Faktum är att rapporteringen kring den här nye hiv-mannen har varit mycket balanserad och ansvarsfull. (Åtminstone i dagspressen, kvällstidningarna har jag inte läst så där ska jag inte uttala mig.) Det är ju inte fel att följa fallet - det är ju trots allt ett brott. Det är inte heller fel att göra sidoartiklar kring exempelvis att många unga vet för lite om riskerna - det är ju trots allt en risk. Jag gissar dessutom att det är för att undvika att sprida lynchstämning som både DN och Svd valt att inte ha blogghänvisningar i nästan alla artiklar om detta.
Ändå griper hiv-organisationerna tillfället att, via medieingången "jag är kränkt" nå ut med sitt budskap - helt utan att tänka på hur det låter i sammanhanget.
Förlåt, men. Om någon är kränkt den här veckan är de de tjejer som utsatts för hiv-mannen.

Låt mig först säga detta. Jag vet att man kan leva ett nästintill normalt liv med hiv numera. Jag vet att smittriskerna kan kontrolleras och hållas på en mycket låg nivå. Och jag begriper att detta är kunskap som det är mycket viktigt för de hiv-smittades olika sammanslutningar att sprida. Naturligtvis förstår jag det. Jag är med detta inlägg inte ute efter att pariastämpla dem med diagnosen hiv och jag är helt med på att informationen om framstegen och tillvaron behöver spridas. Men jag kan inte begripa hur man kan tycka att det här är rätt tillfälle för det här budskapet:

Samtidigt upphör inte livet när man smittas, säger Inger. Numer kan man till exempel föda barn, barnen tas med kejsarsnitt, mamman ammar inte och får bromsmedicin efter födseln. Hiv är en kronisk sjukdom, men det går att leva ett någorlunda bra liv ändå.

Bland Apotekets många små broschyrer om ditt och datt finns det en om herpes. I den står det att om man har munsår ska man pussa ett barn. Jag kommer ihåg att jag hajade till när jag läste det. Anledningen är att det numera är så många som har herpes att det är lika bra att alla har det. Det är bättre för resistensen om man får det tidigt.
Där är vi inte när det gäller hiv/aids. Det är mycket möjligt att man kan leva ett ok liv. Men när det tar slut kommer det med största sannolikhet ha med hiv-viruset att göra. Att ha sin dödsorsak fastställd på förhand är ingen kopp te för någon människa.
Hur bra bromsmedicinerna än är så är det fortfarande mycket bättre att inte ha hiv. Det tror jag att alla som har diagnosen tycker också. Jag skulle ha mycket lättare att lyssna på dem om de sa det också ibland. I stället ger de sig ut i mediebruset med budskapet "Er rädsla kränker mig" och sen kommer en harang om hur smidigt det är att ha hiv nowadays.
Utsikterna att lyckas med den här argumentationen är lika trolig som när icke-spindelrädda talar om för en arachnofobiker att "den är mycket mer rädd för dig". Det går inte hem. I det här fallet är spindeln dessutom giftig. Det är, helt enkelt, dålig pedagogik vid fel tidpunkt och jag tror att det stjälper mer än hjälper.

2 kommentarer:

Grue sa...

Bra med en lysande inledning. Du har naturligtvis helt rätt - kränktsjukan har nått epidemiska proportioner. Sakine Madon har skrivt bra om det där flera ggr också.

Sanna Rayman sa...

thanx, blev själv rätt nöjd med introt... Och japp, Sakine M är drottning av att spotta den där sjukan närhelst och varhelst den dyker upp.