lördag 21 juli 2007

Märta och Muhammed

Suck och jaha. Nån har visst ritat av profeten igen.
Ute bland bloggarna finner jag en kommentar hos Semus (Sekulära muslimer i Sverige), vilka trots sin sekularitet argumenterar för rätten att slippa obehagliga känslor här i livet.
Bland annat jämförs den här händelsen med lyssnarstormen efter Lena Anderssons sommarprat förra året. Tanken är väl att peka ut likheter i hur religiöst folk kan såras av, tja, annat löst folk.
Men just den jämförelsen visar inte likheter utan olikheter. För Lena Anderssons sommarprat sändes och sen blev det diskussioner. Det brukar vara den naturliga ordningen i de här sammanhangen. Eller har åtminstone varit hittills.

Händelserna efter Muhammedteckningarna visade förvisso inte att det muslimska samfundet var kapabelt att hantera en diskussion liknande den som följde på Lena Anderssons program. Men betyder det att vi bör stanna här, av rädsla?
Många verkar förorda den taktiken. Sedan Muhammedkarikatyrerna har snabbheten till självcensur varit förskräckande - i synnerhet i kulturvärlden. I stället för att fortsätta utmana, vilket brukar vara "standard procedure" när konsten jävlas med religioner, slänger man in handsken direkt.

Alltså. Satt jag i en pub med Lars Vilks eller JyllandsPostens Fleming Rose skulle jag kanske vilja diskutera nyttan av rondellprofeter och karikatyrer. Personligen tycker jag kanske att det finns intressantare punkter att ta upp och kritisera inom religionen islam än det avbildningsförbud som en del troende muslimer menar råder. Det förefaller mig något meningslöst att retas med just den delen. Men det där är sakprat, det är mina eventuella frågor till just dessa två personer och dessutom frågor som inte skulle visa mig något annat än deras eventuella motiv och resonemang.

Principen om yttrandefriheten borde helt enkelt inte gå att frångå. Ändå sker det mer och mer och det är för sorgligt. Censur är obehagligt, men etter värre är den självrättfärdiga självcensur som allt fler ägnar sig åt i väntan på guldstjärnor från jag vet inte vem.
Jag menar lyssna på det här, taget ifrån Nya Wermlands tidnings artikel om saken:

- Vi förstod först inte allvaret. Nu vet vi att det är en oerhörd kränkning att framställa profeten Muhammed som hund, säger Märta Wennerström som är utställningsansvarig.
(---)
Märta Wennerström berättar på fredagskvällen att hon är besviken på Lars Vilks.
– Han har betett sig jättesmart och försökt att låta oss föra ut de här bilderna.


Öh. Nej Märta. Lars Vilks har inte "betett sig jättesmart". Det är du som betett dig korkat. Du har inte följt ditt projekt särskilt noga, du har plötsligt överrumplats av en profetvovve och nu visar du nöjt upp din feghet för alla som imponeras av sådan.
Och inte lägger du av heller. Du berättar glatt hur du nyss fått veta att hundliknelser inte brukar betraktas som komplimanger. Av någon anledning kommer jag i skrivande stund på flera hundepitet, men jag avhåller mig...

13 kommentarer:

Anonym sa...

När svenska socialdemokratiska regeringen plockade ner Mohammed-bilderna, när gallerier i Götebprg plcokar bort konstverk som kopplar ihop Koranen och sexualitet, när Vilks konstverk plockas bort för att någon fundamentalist kan bli stött visar vi den utbredda svenska fegheten, hur man aldrig vägar ta verklig strid för avgörande principer som är grunden i vårt samhälle.
Jag har levt 20 år i Paris och för SVT gjort program om Charlie Hebdo som publicerade ALLA mohammedbilder just för att konsten och yttrandefriheten kan bara existera om den har rätt att provocera, en rätt vi aldrig får sluta kämpa för. Tack och lov för franskt försvar, skam inför svensk feghet som bara visar att extremister får rätt - hotar man demokratiska samhällen tillräckligt som böjer de sig för extrema och totalitära riktningar

tolerans sa...

deta har inget att gora med demokrati och konst deta är båra psikopater som tror att är konstner.

Allan sa...

"Those who would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both."

Att böja sig för terroristerna är att uppmuntra dem. Idag är det mohammedbilder som inte får visas. Imorgon är det moskéer och islamiska skolor som inte får ifrågasättas. Vad kommer sen? Och är det terrorn eller självcensuren som kommer att leda oss dit?

Johan sa...

Märkligt hur också de "sekulära" muslimerna vill att deras vidskepliga regler ska gå före svensk grundlag. Inte sällan hör man sägas att fundamentalisterna bara utgör en liten del av muslimerna i Sverige och att de allra flesta är sekulära, men man undrar ju hur man då definierat "sekulär".

Anonym sa...

Vilket försvar???? Vad och vaför ska man provocera? Om vi accepterar demokrati och tollerans så måste vi inse att visa grupper har vissa ting som är heliga. Vi kan inte acceptera allt, men att inte avbilda eller förolämpa profeter måste vi kunde acceptera utan att hela tiden peka på yttrandefriheten. OM jag har en granne eller en vän som inte som gillar något eller enligt dennes religion inte bör äta så accepterar jag det, inte F.n började jag försöka övertyga henne att det hon gör är fel. Vill vi bekämpa radikalism så är den bästa metoden, kunskap, inte att man förolämpar. Varför har vi inte debatter i radio och tv, varför pågår ingen debatt mellan Islam och väst såsom mellan socialism och kapitalism under större delen av 1900-talet?

Sanna Rayman sa...

tolerans: I någon mening är det du säger hela poängen. Din åsikt i sammanhanget är att det inte är konst och att konstnären är en psykopat. Redan där är vi inne på ett samtal om det han skapat och vad det betyder och innebär för andra människor.

Det är just det samtalet jag efterlyser. Diskussionen kring själva konstnären och det han gjort, diskussionen kring om det är för mycket eller inte. Nu blir det ju ingenting av eftersom censuren steg in före samtalet.

Sanna Rayman sa...

allan: Ska göra en besserwissrighet, sorry... ;)
Så här ser den ut tror jag:
"Those who would give up essential Liberty, to purchase a little temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety."

Sanna Rayman sa...

Anonym: Jomen det är väl ungefär det jag är inne på när jag påpekar att jag kanske inte tycker att avbildningsförbudet är prio ett att tjafsa om. I den meningen håller jag med dig, det borde vi kunna acceptera. Men här är vi - åtminstone för mig - redan på en åsiktsnivå, inte en nivå där lagar eller generella förhållningsregler stipuleras.
Jag menar. En del muslimer ritar av Muhammed hela tiden. Andra är emot ALL avbildning förutom mönster som inte föreställer något.
Visst är det inget självändamål att provocera, men det är heller inte så konstigt att det här fältet av "no no:s" inom islam intresserar konstnärer eftersom det tangerar deras arbetsfält.
Slutligen efterlyser du debatter. Jag menar att det är just sådana som en figur som Vilks skulle kunna sätta igång. Intressanta debatter sätts liksom inte igång av TV.

Allan sa...

Sanna Rayman:
Det är två olika citat. Om man vill vara en besserwisser och anser att yttrandefrihet inte är en "grundläggande frihet" så skulle man ju kunna hävda att den utställningsansvariges agerande är fullt i linje med Benjamin Franklins citat.

Själv anser jag att även små inskränkningar av yttrandefriheten är förkastliga OCH att de gradvis leder till ett ofritt samhälle. Censur föder censur.

Anonym sa...

Jag tycker att detta är ingen konst, Den så kallade konstnären vill bara kränka muslimer med bilderna. Hur skulle man veta att det är Muhammed om han själv inte sa det? Är det då konst? Vill ha visa att han är konstnär på detta sätt?? Bäst att ta bort alla sådana bilder från alla hemsidor för det kränker en stor folkgrupp i världen vilka är de enda som håller vid sin religion nu för tiden. Johan. sthlm

Sanna Rayman sa...

Okej Allan, I see your point. Och jag räknar definitivt, liksom du, in yttrandefriheten bland de grundläggande, tveklöst.

Sanna Rayman sa...

Johan:
Är inte säker på om du är ironisk..? Du diskuterar konstens kvalitet, vilket är en sak, och drar sedan ur det att man ska "ta bort alla sådana bilder" eftersom de kränker en stor folkgrupp, vilket är en annan sak.
Om du inte är ironisk är du följaktligen för inskränkningar i yttrandefriheten. Men på vilka grunder vill du egentligen inskränka den? Smakmässiga eller religiöst känslomässiga?

Dessutom stämmer det inte för hela gruppen muslimer (i sig ingen enhetlig grupp som du säkert vet.) I flera muslimska länder avbildas Muhammed, dvs man följer inte avbildningsförbudet/tolkar det annorlunda.

Martin sa...

Tror det är två saker som är orsaken:

1. Hur all information är så beroende av sitt kontext. Motivet att uppröra kanske saknas men kan lätt skena iväg i betraktarens öga.

2. Modern teknik gör att det man säger i omklädningsrummet plötsligt finns på bloggar i Indonesien dagen efter.