torsdag 12 juli 2007

Nattlig kognitiv beteendeterapi

Okej. För ovanlighetens skull blir det en personlig blogg.
Det är en överdrift att säga att jag har mingelfobi, men ändå någonting i den riktningen. Fobier ska enligt uppgift botas genom att man möter sin skräck. Exempelvis genom att låta spindlar trava över händerna. Den saken är inte ett dugg aktuell kan jag säga. Idiotisk idé. Jag avskyr spindlar och medieflödet på sistone har bjudit på bilder på spindlar överallt. Synnerligen obehagligt.

Men, ibland är det faktiskt vettigt att gå emot sina irrationella fobier. Min förmåga att vara lite asocial måste jag ibland motarbeta aktivt. Denna Almedalsdebut har därför inte varit förenad med bara förtjusning. Det är helt enkelt så att jag inte känner så mycket folk här. Då blir det förenat med viss prestationsångest att vara på det som brukar kallas gigantisk personalfest.
Därmed har jag ägnat aftnarna åt
1) planerat mingel (en gång), vilket är mycket lättare. Lite som när ens föräldrar helt enkelt bestämde med någon annans föräldrar att nu ska våra barn leka.
2) inget mingel (två gånger). Det innebär i ärliga ordalag att man bangar ur trots att man både borde och vill och innebär att man förlorar mot sig själv. Ergo: nederlag och popcorn i hotellsängen.
3) faktiskt mingel.

Det senare inträffade i dag och därför kan jag nu nöjt gå och lägga mig. Jag funkar bättre i skrift, alltid, men i dag kunde jag prata lite med folk. För mig var det en seger.
På vägen hem träffade jag på ett helt posse av drängfulla ester som letade nattklubbar. Mitt vänliga och sociala humör medförde att jag eskorterade dem bort till vilken klubbkällare det nu är som ligger något kvarter bort från där jag bor. De hade seglat hit i tre dagar i skitväder, så jag hoppas de blev insläppta.

1 kommentar:

Kalle sa...

Det är bra att gå utanför sin "Comfort-zone" då och då. Har jag hört.

Dessutom kraftigt skeptisk till att du alltid funkar bäst i skrift.