tisdag 11 september 2007

Sex år

Idag är det den 11 september och dagens ledare innehåller tankar kring detta. Bland annat om hur vänstern och socialdemokraterna i flera år försökt lyfta dagens datum som främst ett chilenskt datum - en manöver jag finner ganska barnslig - förut har deras intresse för den USA-stödda och blodiga kuppen i Chile aldrig varit lika datummärkt som den blivit på senare år.

Utöver det resonerar jag kring nödvändigheten att tänka på terrorns makt som något tillfälligt, att inte glömma bort vad det öppna samhället är/var.

Vi ”utstår” vätskeförbud på flyget och avlyssningslagar i riksdagen, men klänger oss fast vid tanken att det är något tillfälligt. Snart, snart, är allt som vanligt igen. Vin och taxfreeparfym på flyget. Slut på misstänksamheten.
Det kan inte bara vara optimism. Uppenbarligen är vi ovilliga att acceptera den stängda och rädda demokratin som ett permanent faktum. Det är trösterikt. För det vore olyckligt om invånare i demokratier världen över började infoga alla dessa inskränkningar i vardag och integritet i sin generella bild av det demokratiska samhället.
Vi ska inte vara naiva, terrorn finns där – det visar inte minst senaste tidens gripanden i Danmark och Tyskland. Men vi ska inte heller sänka ribban och anpassa våra demokratiska ideal till terrorhotet som vore det evigt.
Ledmotivet måste ändå vara att med mer dialog och mer sekularisering når vi tillbaka till en öppnare värld.


1 kommentar:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.