onsdag 17 oktober 2007

En moraliskt riktig dom

Att Stureplansprofilerna fälls är inte något jag direkt gråter över. Det är rätt uppenbart att vad som hände i den där lägenheten var en regelrätt och vidrig våldtäkt. Ändå är det med blandade känslor jag läser alla glädjeuttalanden om att domen är ett kvitto på att lagen "fungerar".
För är det så enkelt? Är det när lagarna gör som vi vill som de kan anses fungera?
Nu har jag inte läst domen än, men det finns en del detaljer i medierapporteringen som oroar. Utan att säga för mycket om just denna dom vill jag ändå ifrågasätta en del detaljer som jag tycker har principiell och generell betydelse - även om de flesta kommentatorer verkar överens om att just denna dom saknar just "principiell betydelse".

Liksom SvD skriver i dag på ledarsidan är det i och för sig bra att domstolarna börjar lära sig vikten av att hålla pressmöten och informera ordentligt. Samtidigt skulle det kännas lite underligt om dessa pressammankomster får en pr-funktion. Lite den känslan fick åtminstone jag när jag i går möttes av citatet från hovrättslagmannen Göran Ewerlöf precis överallt.
- Ett nej är ett nej när det än kommer.

Det där är ett slagordsbetonad formulering som använts en hel del i våldtäktsdebatter genom åren. Moraliskt sett är det förstås helt sant, men ur ett juridiskt perspektiv hade jag nog önskat mig att vi höll i hästarna något. Ett rent juridiskt konstaterande är det i alla fall inte.
Jag menar, när det än kommer? Verkligen? Kan en samtyckt samvaro bli våldtäkt precis när som helst? Under den sista halvminuten? Efteråt?
Det kanske kan tyckas raljant och onödigt att ställa dessa frågor i ljuset av Stureplansmålet, men givet hur komplicerade våldtäktsmål ofta är (eftersom det i princip alltid blir ord mot ord och inga vittnen) tycker jag nog att det kan finnas anledning att ägna dem en tanke.

Från mitt håll är läkarintygen om skador den mest konkreta och hållbara bevisningen. Dock kompliceras just den bilden av att de inblandade även tidigare och i konsensus ägnat sig åt sex med inslag av våld. Detta och destruktivt (sexuellt) beteende versus rättssystem tänker jag återkomma till i en annan bloggpost som för närvarande är ”under skapande”.
Tydligen har hovrätten även vägt in killarnas sms som stödbevisning denna gång. Det begriper jag faktiskt inte alls. Innehållet i de där sms:en bevisar bara att de haft en typ av sex som de gillar men inte tänker berätta om för andra. Däremot bevisar inte sms:en att de är medvetna om att de begått en våldtäkt, tvärtom tycker jag mig se en viss nöjdhet med ett existerande "upplägg". Hade de trott att de begått en våldtäkt hade de sannolikt inte inbillat sig att det skulle få hända igen, vilket sms:en antyder.

Kvinnans telefonsamtal till bland annat larmcentralen har också vägts in, eller snarare graden av skönjbar uppbragthet under dessa samtal. Jag har egentligen ingenting att invända mot att man uppmärksammar detta. Det styrker förstås hennes version avsevärt och har på så sätt viss bäring.
Men. Som Ewerlöf sa till pressen:
- I grunden handlar det om att hovrätten valt att tro på kvinnan fullt ut, medan tingsrätten bara trott på delar av hennes berättelse.

Ja. I slutändan är det väl detta som våldtäktsrättegångar alltid kommer att koka ner till. Vem man väljer att tro på.
De flesta av oss har för länge sedan valt att tro på den här tjejen och det har vi troligen gjort rätt i.
Jag är bara inte säker på att jag vill att rättssystemet ska fungera så.

11 kommentarer:

Joel sa...

1. Du säger "Kan en samtyckt samvaro bli våldtäkt precis när som helst? Under den sista halvminuten?"

Scenario: En tjej och en kille har sex under 8 minuter, efter 8 minuter säger tjejen "Stop, sluta, det gör ont" men killen håller fast tjejen och fortsätter i 30 sekunder tills han får utlösning.

Du problematiserar alltså huruvida detta är våldtäkt?

2. "ett [sic] slagordsbetonad formulering som använts en hel del i våldtäktsdebatter genom åren"

Stämmer verkligen detta? När har vi tidigare hört detta slagord?

Mvh
Joel

Sanna Rayman sa...

1. En moralisk våldtäkt är det kanske. Men menar du på fullt allvar att du menar att detta ska in i rättssystemen? Hur tänker du dig att juridiken ska hantera målen?

2. Nu är du bara löjlig. Om du aldrig hört den frasen förut så har du bott i en garderob i tio år minst. Och jag säger inte att det inte är en moraliskt riktig sanning. Dock undrar jag om det går att bygga rättskipning med den.

Joel sa...

Hej Sanna!

Bra att vi är överens om det moraliska (det viktigaste). Nu är jag säkert lika illa bevandrad i juridik som jag uppenbarligen är i modern våldtäktsdebatt, men du får gärna upplysa mig.

1. Är osäker på vad du menar. (Detta kanske är en juridisk teknikalitet). Låt säga att vi lägger till ett tillförlitligt vittne till mitt scenario, är domen fortfarande problematisk? Och varför?

Och vad sjutton menar du med "kanske"? Hur kan det inte vara våldtäkt om man tvingar till sig sex med någon som säger att de inte vill?

2. Jag ber om ursäkt för mitt [sic], dålig stil! I övrigt tycker jag inte att jag är löjlig. Jag har inte betalt för att följa debatten, så låt säga att jag bott i en garderob i tio år: var har vi hört frasen?

Anonym sa...

Joel,

"Ett nej är alltid ett nej" är ett välkänt ordspråk i denna debatt. Har du verkligen missat det?

Sanna - jag tycker att ditt inlägg var ett av de bästa och mest nyanserade jag läst i denna debatt. Oavsett om de var skyldiga så har jag också reagerat på att sms:en anses ha styrkts kvinnans version. De har väl inte förnekat att de haft "förnedringssex" med kvinnan?

Joel sa...

Nej, DET citatet har jag inte missat. "Ett nej är ett nej _oavsett när det kommer_" (my emph.) var citatet jag syftade på. Beklagar min otydlighet.

Sanna Rayman sa...

Hej igen och hej anonym!
Jag ignorerar inte, men får vänta tills imorgon med att svara, it's way past my bedtime. Jag är en sån där långpendlare som måste gå upp toktidigt...

Sanna Rayman sa...

Okej.
- Angående det här med nej är nej. Jag ser inte riktigt skillnaden på "alltid" och "oavsett när". Andemeningen är ju densamma och denna har förfäktats länge. Och som sagt. Ur ett moraliskt perspektiv är den fullständigt riktig. Men vill vi att rättssystemet ska vara moralens väktare eller lagarnas upprätthållare?

- Vidare. Du undviker min fråga. Det scenario med halvsekunden som du ritat upp: Ska dessa fall alltid tas upp i domstol, tycker du?

- Hade vi vittnen i våldtäktssammanhang hade vi inte haft alla de här diskussionerna.

- Okej det var nog luddigt. Missförstånd kan faktiskt uppstå i slutdimman kom jag på. Inte minst eftersom det mot slutet av en akt ibland kan vara lite högljutt. Därav "kansket".

- Men det här är hårklyverier. Vad jag menar är att allt som rent moraliskt är fel och grund för att göra slut, inte ses mer, utdela en örfil, skälla som fan kanske inte alltid och varje gång är grund för inlåsning i fyra år eller mer.
I princip hamnar vi i fria eller fälla-frågan. Den är bara extra svår att dissekera i just det här fallet eftersom man moraliskt och i hjärtat så gärna vill kasta svinen i finkan.

Sanna Rayman sa...

Kan för övrigt säga att jag nu har läst domen och att jag kommer återkomma med mer. Ville bara avsluta med att säga att det här handlar inte om att jag vill försvara Stureplansprofilerna speciellt. Det handlar om rättsliga principer och ett perspektiv som är vidare än stureplan.

Det är förstås fullt tänkbart att man framöver bestämmer sig för att värdera trovärdighet tyngre och som bevis i våldtäktsfall för att på så sätt kunna fälla fler våldtäktsmän. Då är det som jag skrev i bloggposten ett "val" vem man tror på.
Men om vi ska institutionalisera en sådan ordning tycker jag nog att det bör debatteras mer än att en lagman talar om att detta är något som inte har principiell betydelse. Det tycker jag att det har.

Joel sa...

Hej Sanna!

Jag ska be om en liten tidsfrist jag med: locket ska läggas på brunn' etc. Men jag hoppas att ämnet inte blivit "kallt".

Sanna Rayman sa...

Naturligtvis, take your time!
Jag går själv och bidar min tid. Hade tänkt skriva en längre grej till på temat men känner att jag hellre gör det när debattvågorna är mindre hetsiga och Stureplansmålet inte utgör "sinnebilden" för alla våldtäktsmål.

Joel sa...

Jag beskrev ett scenario med en halv minut, inte en halv sekund. En diskussion om en halv sekund hör möjligen hemma i praktisk filosofi, inte här.

Jag tycker inte att jag undviker din fråga, men jag går dig gärna tillmötes: Ja! Kan man bevisa att en person med fysiskt våld tvingat sig till sex ska personen dömas till våldtäkt.

Vad du menar med högljutt mot slutet och örfilar drar jag mig ens för att fråga, jag räknar med att det baserade sig på missförståndet om "en halv sekund" och "en halv minut".

Anledningen att jag skriver är att jag blir frustrerad över den debatt som tycks uppstå efter uppmärksammade våldtäkter. Den går i två riktningar: vi petar ner brillorna på näsan och problematiserar begreppets definition, eller blir blodtörstiga och får lust att kasta svin in finkor.

I mina ögon gör vi bara detta för att urskulda vissa våldtäktsmän och lägga upp lite inbillad isolering oss och verkligenheten så vi slipper göra något åt problemet.

Ingetdera hjälper ju varken varande eller framtida våldtäktsoffer det minsta.

Men jag kan ha fel, isåfall; vad är den viktiga skillnaden mellan den moraliska och den juridiska våldtäkten?



PS1. Citatet med stort C är korrekt, viktigt och i denna språkliga formulering nytt. Det a) förtydligar, b) visar på en viktig poäng och c) är bra käckt. Givet att hovrättslagman Ewerlöf är där för sin käckhet, men råkar han vara det behöver vi inte befara rättssamhällets kollaps heller. DS.


PS2. Rättssalar ska vakta lagen, inte moralen. DS.