torsdag 4 oktober 2007

Enligt Moore är allt toppen här så då är det nog det..?

I morgon är det Sicko-time. Michael Moores dokumentär har premiär och redan förhandspressen har varit extensiv. Redan när det bara fanns ett rykte om att moore kanske skulle göra en film om sjukvård, tryckte tidningarna detta. Jag såg pressvisningen häromveckan och let's face it. Den här killen kan sina grejer. Vi får vara glada att han inte är nazist. Inledningsvis smashar Moore in argumenten med flera hårresande exempel. Det är synnerligen övertygande att se hur en försäkrad tjej vägras ersättning med hänvisning till att hon en gång haft svampinfektion i underlivet...
Nu är det i och för sig inte så svårt att övertyga någon bortanför USA om det goda med offentligt finansierad sjukvård åt alla. Sickos huvudpoäng är ju egentligen inget hetstoff i vare sig den svenska eller den europeiska debatten. Men vi kan hoppa upp och sätta oss på att den här rullen kommer att användas som slagträ mot regeringen lik förbannat. Redan i somras fick Moore agera expert på svensk vårdpolitik och svara på svenska journalisters frågor om hans åsikt om att den svenska regeringen "säljer ut sjukvården".
Vi kan nog tryggt utgå ifrån att Moore inte bad om en paus för att skaffa sig en djupgående lägeskoll innan han svarade på följande vis.
- Jag tror inte svenska folket kommer tolerera detta. Ni kommer att rösta bort dem.
Och Moore hade mer att säga. Han oroar sig "för att den borgerliga regeringens politik skulle attackera "själ och hjärta" i den svenska välfärden".

Ordvalet är intressant. Själ och hjärta har inte varit huvudingredienserna i rikets landstingskolosser på mycket länge. Utöver köerna är det är detta som skapat det stora missnöjet med vården - den totala avsaknaden av patientfokus och respekt.
Nyligen presenterades årets utgåva av Euro Health Consumer Index. Sverige har i år fallit från fjärde till sjätte plats. Fortfarande är problemen desamma som de varit länge - medicinsk kvalitet och teknisk standard är i toppklass, men tillgängligheten och patientvänligheten brister.
Även de svenska undersökningarna från Health Consumer Powerhouse, Vårdkonsumentindex, är intressanta inte minst då de går djupare än vad Sveriges kommuner och landstings jämförelser (som började göras förra året) gör. SKL utgår mer från hårda siffror - väntetiden och antal personer i kö? Det ger en översikt, men samtidigt är bilden platt. Inget verkligt serviceorienterat företag skulle nöja sig med den. Hur många hinder är det på väg fram till köplatsen? Har man öppna mottagningar? Vettiga telefontider? Hur många och hur höga patientavgifter tas ut och för vad? Remisskraven?

Nåväl. Sicko fungerar alltså hyfsat bra bit in i filmen. Visst, det är Moore och hans svepande jämförelser och hävdanden irriterar stundtals, men i det stora hela är man med på vagnen. Tills killen drar fram sitt snuskiga, slaskiga "trumfkort" och drar till Kuba med ett antal sjuka amerikaner, varav en del är sjuka av att ha jobbat vid WTC efter 11 september.
Det må mycket väl vara synd om de personer han har i sitt ressällskap, jag missunnar dem inte den vård och de billiga mediciner de får tag i på Kuba. Men lovsångerna till den fina kubanska vården och hur lyckliga kubanerna kan vara får mig att vrida mig i stolen. Frågan om huruvida de gillar sina sjukhus så mycket att frihet känns overrated ställs naturligtvis aldrig. Än mindre grubblar Moore över huruvida den vård som hans gäng (med filmcrew i hasorna) får verkligen är densamma som en sjuk kuban får. Tvärtom. Han berättar allvarligt för publiken att eftersom han bett om "samma vård" så fick de också det.

Så dum är inte Moore. Alltså far han med osanning eller blundar mycket hårt. Det finns gott om otäcka bilder och sajter på nätet som visar hur kubanerna verkligen vårdas, för den som vill se sanningen. För inte så länge sedan publicerade DN en artikel om kubansk äldrevård med riktigt obehagliga och hjärtskärande foton. (Scenarierna på bilderna liknar mer hur SSU:are inreder hotellrum än hur en vårdinstitution ska se ut.) Det är inte svårt att hitta liknande bilder och vittnesmål på nätet.

Sicko kommer att användas som argument mot den onda alliansregeringens "nedmontering" och "utförsäljning". Det som förvånar mig mest är hur snabbt sossarna lyckats vända också den här debatten.
Jag menar. Folk har varit missnöjda med vården i snart tio år. Trots att vårdgarantin infördes till slut (och initiativet var ursprungligen borgerligt) så är det fortfarande allt annat än en en räkmacka att ta sig in i "världens bästa vård". Ändå är människor nu mycket arga på regeringen för att man vill öppna dörren för privata initiativ.

Jag begriper ingenting. Vi har testat en grej i evigheter. Den har visat sig ha ordentliga brister. Dessutom har vi en framtid som knackar på dörren och i den finns det fler äldre, fler i behov av sjukvård och färre yngre som jobbar ihop till den. Dessutom tampas personalen i branschen med låga löner.
Och vad gör folk? Vill de prova nya vägar? Nej. De kräver status quo.
Absolutely amazing.

Inga kommentarer: