måndag 1 oktober 2007

Folkrätten - inget för vanligt folk

Idag skriver jag om Burma igen. Bland annat med utgångspunkt i Bildts debattartikel i går, men också om hur folkrätten blir diktatorernas bästa kompis i situationer som den här.

Inga fler demonstrationer syns eftersom det helt enkelt är för farligt. Det är nattsvart humor att läsa om hur en av landets ministrar, brigadör-general Thura Myint Maung, beskriver säkerhetsstyrkornas hantering av oroligheterna hittills som "omtänksamma" och "mjuka"
Situationen i Burma ger anledning att fundera ett varv på folkrätten. Vi står nu inför en situation då folkrätten blir ett folks värsta fiende. En rätt som reglerar relationen mellan stater och låter länder bestämma själv över "inre angelägenheter" må vara bra att ha demokratier emellan, men när det kommer till juntastyrda diktaturer blir staternas suveränitet ett problem. Folkrätten ger totalitära regimer möjlighet att kalla förtryck och förföljelser för "inre angelägenheter". När denna omständighet åberopats förväntas omvärlden mer eller mindre gilla läget - allt i enlighet med folkrätten.
Utrikesminister Carl Bildt skrev på söndagen i en debattartikel i Svenska Dagbladet som stundtals kändes som en övning i positivt tänkande. Läsarna fick veta att alla uttalanden som FN, EU och ASEAN-länderna yppat i frågan varit starka, betydande och kraftulla - åtminstone om man mäter med "rimliga" mått eller med "FN-mått". Formuleringen låter onekligen lite som en uppmaning till oss alla att sänka förväntningarna ett par pinnhål - det är ju FN-mått som gäller...

Inga kommentarer: