onsdag 24 oktober 2007

Jag förstår inte

Både Svenskan och DN rapporterar sakligt om en i grunden väldigt enkel och lättrapporterad nyhet: Ett nytt barnsjukhus ska öppnas i Stockholm. Hit kan alla gå, men man kan även köpa sig en privat barnsjukförsäkring för att på så vis ytterligare befästa att det är här man företrädesvis är kund.
Platsen för skeendet gör att nyheten placeras under de lokala Stockolmsnyheterna.
Det känns logiskt. Men vore Svenskan eller DN som Ekot. (Vilket SvD visserligen var för några veckor sedan) hade de sannolikt lagt nyheten under "Politik". Åtminstone är det känslan man får av de inslag som Ekot producerat i dag.

Vad är det vi vet?
Jo. Det föds mycket ungar i huvudstaden. Det flyttar in en massa barnfamiljer. Astrid Lindgrens barnsjukhus är hårt belastat och det har varit stora problem med köer. Ändå väljer Ekot den brännheta vinkeln om "A- och B-lag".
Jag förstår inte.
Hur kan man då se det som ett problem om några hoppar av den offentliga vårdens kösystem för att köpa sig privat vård lite snabbare? Det tjänar ju alla inblandade på! Köerna blir kortare i den offentliga vården i samma stund som någon kliver ur.
I inslaget intervjuas en far med sin son på barnakuten. Han är kritisk till det nya sjukhuset och säger följande:

"– Det är väl bra att det öppnar fler ställen som man kan åka till, så att det kanske blir mindre köer. Det är det här med försäkringen då, att man inte får vård på lika villkor, att de som har pengar ska kunna betala sig till bättre vård, som jag inte vet om jag tycker är bra."


Först och främst.
Undersökning på undersökning berättar samma sak för oss. Den svenska offentliga vården är högklassig ur kvalitetssynpunkt, men dras med stora problem vad gäller tillgänglighet. Idén om att privat vård alltid ska vara "bättre vård" är med andra ord en reflexmässig tanke som vad jag vet saknar belägg. Bättre är den sannolikt bara i den meningen att den saknar kö-kaos. Resten handlar mest om någon sorts fördom som säger att allt offentligt är mossigt och dåligt.
(En fördom som det vore ganska spännande att forska i. En majoritet av folk i gemen tror alltså att det privata alltid är bättre, men ändå kämpar de envist för sin rätt att alltid tilldelas det dåliga..?)

Vidare.
Jag har mycket svårt för den underliggande betydelsen som finns i resonemanget "de som har pengar måste hindras från att använda dem".
Det som aldrig sägs rakt ut, men som de facto är den otäcka andemeningen här, är nämligen det ogina utropet: "Då kanske ett rikt barn skulle få vård snabbare!".
Ingen säger det. Men alla menar det.
Slutsatsen måste bli att folk hellre ser ett rikt barn dö än tillåter skillnader.

Jag ska inte döma just denne citerade man i onödan. Med tanke på hela radioinslagets inramning lär frågan som ställdes till honom ha varit mer än lovligt ledande. Men ändå. Är det så här en förnuftig människa resonerar? Är det så här en mänsklig människa resonerar?

Även om allting i en förändring tyder på fördelar för alla ska man alltså i första hand fråga sig om strukturen innebär exakt likformighet? (Jag avstår avsiktligt från att använda ordet "rättvisa" eftersom det inte har med saken att göra.) Vari ligger det vettiga i att aktivt motarbeta uppkomsten av ytterligare ett sätt och en möjlighet att förbättra hälsa och vardag eller kanske ett räddat liv - bara för att upprätthålla en i grunden sjuk föreställning om vad rättvisa är?

Kan någon förälder ärligt säga att ni inte skulle belåna huset, maxa kreditkortet och dra till närmsta privatsjukhus om ni plötsligt fick en akut och livshotande diagnos jämte ett besked om att närmsta offentliga barnsjukhus har köer som hotar era barns liv?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har inget hus, ingen vill ge mig ett kreditkort för jag tjänar för dåligt, 300kr extra utgift i månaden betyder att vi (jag och mina barn) inte äter de 2-3 sista dagarna innan lön... var är min valfrihet? Varför ska mina barn riskera att dö genom att ni "smiter". Varför hjälper inte du till att göra sjukvården bättre istället? Var är ditt engagemenag?

Anonym sa...

Om inte en enskild skall behöva acceptera att få "en akut och livshotande diagnos jämte ett besked om att närmsta offentliga barnsjukhus har köer som hotar era barns liv?" varför skall ett samhälle acceptera det? Ens för någon? Och varför skulle ett privat sjukhus ändra detta förhållande annat än för de med privat försäkring. Erfarenhet från samhällen med obegränsad privat sjukvård visar att man använder väldigt (jag menar väldigt!) mycket mer pengar totalt sett på sjukvård, som kanske är bättre för de "rika" (=försäkrade) men mycket sämre för de fattiga (=oförsäkrade). Totalt sett ingen förbättring trots ökade kostnader (jfr USA med västEuropa). Alltså, en knapp vinst för vissa individer, en stor förlust för hela samhället. Det blir inte alls "bättre för alla" som det argumenteras. Och framför allt används inte sjukvården bäst för dem som är sjukast, utan mest för dem som är försäkrade. För utan köer blir det alltså sjukvård efter efterfrågan, inte efter behov.
Så när en professor anställd av Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens Barnsjukhus lanserar Martina som "bättre för alla" menar han "bättre för mig och de som har råd att försäkra sina barn". Snacka om ovetenskaplig attityd, och en bisyssla som varken landsting eller akademi är betjänta av.

Anonym sa...

Det märks. Att du inte förstår.

Sanna Rayman sa...

Anonym 1.
Jag har heller inget hus och jag skulle heller inte välja att lägga 300 extra i månaden på en privat barnsjukförsäkring. Därmed inte sagt att det stör mig om någon annan gör det.
Jag hänger inte med på vad du menar med "smiter". Om någon hoppar ur kön får du och jag vår vård snabbare. Och den som väljer att gå till det privata sjukhuset kan ju inte direkt ansöka om nedsatt skatt, vilket innebär att den personen fortfarande är med och betalar till den offentliga vården. Vilket jag misstänker skulle göra den bättre. Där har du ett engagemang. Ett rätt välbehövligt också med tanke på att framtiden ser ut som den gör. Allt fler blir äldre, allt fler kommer att behöva vård och en allt mindre andel av befolkningen kommer att vara ung och arbetsför i relation till de äldre.

Sanna Rayman sa...

Anonym 2.
Visst. Det är i grunden oacceptabelt. Men nu ser det ut som det gör. Vi har långa köer och en hårt belastad vård, vilken de privata sjukhusen skulle avlasta. Den enda andra lösningen som jag kan se är att vi tokhöjer skatten. Det känns, med tanke på skattetrycket idag, inte som en optimal lösning. (Särskilt inte om man betänker framtidsutsikten som jag beskriver i min förra kommentar till Anonym 1.)
Den lösning som jag då tycker är bra, vilket framgår av bloggposten, är då större mångfald i vården, dvs privata aktörer jämte de offentliga.
Det innebär i sig ändrade förhållanden tack vare de privata sjukhusen. Något färre skulle dela på den offentliga vården, som ju är bra i grunden, men alltför otillgänglig.

Sanna Rayman sa...

Anonym 3.
Ok. Tack för din input. ; )

Ökenvandring sa...

Hatten av för ett av dina absolut bästa inlägg!

Anonym sa...

Att den som har råd ska få köpa vård åt sina barn vid akut sjukdom eller olycksfall medan fattiga föräldrars barn får vänta är verkligen vidrigt och omänskligt.

Om du inte 'förstår' detta beror det på att du är oempatisk.

Sanna Rayman sa...

ökenvandring, tack!
Anonym4. Nu skriver du ungefär samma sak som tidigare kommentatorer så jag avstår från att dra samma sak en gång.
Det fascinerar mig dock att många av de som resonerar som du verkar tro att det bara finns "X antal vårdar" att delar på här i världen.
Så är det förstås inte. Det går inte ut över några fattiga föräldrars barn om det produceras extra vård utanför det offentliga systemet och vissa väljer att köpa den. På inget vist får fattiga föräldrars barn vänta då. Tvärtom, de får sannolikt vänta kortare tid än de hade gjort annars.

Kan någon av alla er som hela tiden hävdar att tillkomsten av ett privat sjukhus gör saker sämre förklara för mig HUR den mekanismen ser ut - istället för att bara skälla på mig?

Alex sa...

... och intressant nog tycks ingen kunna ge dig något svar på den frågan.

Som redan sagts, extremt välskrivet inlägg sanna!