tisdag 9 oktober 2007

Pust

Varför är huvudstaden så analt fixerad vid att se död ut och vara död?
Det provocerar mig när stadshus och polismakt ägnar tid åt att angripa "problemet" med illegal affischering. Som om någon därute besväras av affischer. Samtidigt befolkas stan av en uppsjö idiotiska, fräcka, våldsamma och förolämpande vakter som jämt och ständigt förmörkar bilden av Stockholms obefintliga nattliv.
Jag har slutat försöka. Är jag inte specifikt inbjuden/på gästlistan till något gör jag inga försök att gå ut, allra minst på klubbar i innerstan. Har jag besök från andra hörn av Sverige eller världen är det extra viktigt att undvika entusiastiska gå ut-idéer. Det är nämligen vansinnigt pinsamt att inför utrikiska vänner och kusiner förklara att i Stockholm är förnedringen i köerna en lika viktig del av utgångsupplevelsen som taxin hem och insikten om att en chorizo var allt man fick.
Sen undrar jag en annan sak. Bara treställen är svåra att hitta, men antalet femställen är ju helt utrotningshotade i huvudstaden. Ett lysande undantag finns dock bland den handfull - inte fler - jag kan komma på.
Vilket?
Jo. Det jävliga statliga casinot ståtar såklart med stans senaste öppettider.

Inga kommentarer: