lördag 17 november 2007

Den där smedjan

Som jag berättade häromdagen, var jag på besök hos Stureplanscentern i onsdags för att lyssna på Martin Ådahls visioner om centerns nya och fortfarande namnlösa tankesmedja. Skriver om detta i dagens SN.

"Alltid när en ny politisk organisation, satsning eller kampanj startas upp kommer plattityderna som ett brev på posten – nämligen de om att den aktuella rörelsen tänker vara en blåslampa eller högaffel i häcken på ”makten”. Än här då? Kan en tankesmedja instiftad och åtminstone delvis finansierad av ett specifikt parti agera oberoende?
I slutändan är det upp till alla att bedöma detta utifrån vad som görs, menar Ådahl. Han verkar dock ha gott hopp. Den enda inblandning från centern som egentligen finns är att man vill vara delaktig i vilka andra finansiärer som smedjan hittar samt i tillsättandet av styrelsen.
Häromdagen träffade Ådahl miljöminister Andreas Carlgren (c). ”Jag sa till honom att vi kommer vara skitjobbiga”, berättar han, men nämner inga blåslampor. Dock verkar det vara i miljöfrågan som smedjechefen kommer att vara mest terrierlik. När jag pratar med honom efteråt understryker han det igen: ”Klimatfrågan släpper jag inte, där kommer vi vara helt kompromisslösa.”
Jag tror honom.
Ådahl talar om en koalition för förändring, en ansats att öppna och bredda debatten och därigenom bryta den enkelspårighet som klimatdiskussionen hamnat i. Klimat debatten har onekligen blivit polariserad. Begripligt förvisso – komplicerade frågor förenklas lätt till ett val mellan två sidor. Men särskilt bra för debatten är det inte."



I det här sammanhanget höjde Ådahl även ett litet varnande finger emot den centeravdelning som enligt egen utsago är Sveriges mest liberala sådana. Bland en del liberaler syns alltmer av en misstrogenhet mot inte bara klimatdebatten utan hotet överlag. Allt fler väljer att lite löst hänvisa till tekniken och forskningen som lösning. Och förvisso lär teknik och forskning vara en stor del i lösningen, men det sker inte av sig själv och inte utan allas engagemang. Inte heller, påpekar Ådahl, kommer det ske genom att vi klär oss i säck och aska för att "sona våra brott" mot naturen, vilka vi påminns om genom tidningsomslag med ledsna isbjörnar. Det finns ingen Gaia att be om ursäkt, bara konkreta problem som kan och ska lösas.
Ådahl talar om systemet med utsläppsrätter, ett i grunden smart system som bygger och nyttjar på marknadsekonomins mekanismer, men påpekar att systemet förstördes i samma stund som det sjösattes genom att staterna började ge eller rea bort utsläppsrätter - framför allt till de som släpper ut mest. Så fungerar ingen marknadsekonomi.
- Så länge koldioxiden behandlas på det här sättet så kommer vi inte att lösa det här. Det är enkelt. Ger man bort en eftertraktansvärd vara tar den slut på hyllan.

På det hela taget var mötet med andra ord mycket inspirerande. Det känns definitivt som om rätt man hamnat på rätt jobb. Det ska bli intressant att se utvecklingen av det här.

Inga kommentarer: