tisdag 18 december 2007

Fanken. Klein har förstört julen

Jag har nyss kommit hem från vad som skulle kunna betecknas som den stora liberala julfesten arr:ad av Timbro. Åtminstone kändes det så när man närmade sig restaurangen på World Trade Center och möttes av en kö som överträffar Berns vid tresnåret. Alla var där.
Där slutar emellertid liknelsen. Vakterna var inte ett dugg otrevliga och anmärkte inte på någons klädsel. Inte heller var det någon som juckade särskilt mycket mot någon eller något, åtminstone inte medan jag var där.
Då hände i stället följande:

Johan Norberg demonterade med kirurgisk precision (och för en gångs skull passar detta uttryck in i sammanhanget!) Naomi Kleins 500-sidiga epos om, tja, världen i allmänhet och Milton Friedmans onda ränker i synnerhet. Därefter gjorde Boris Benulic samma sak från vänster, med en delvis annorlunda vinkel.

Efter att de båda sågat Klein med besked - till skillnad från de flesta andra - uppmanade de den tvåhundrahövdade publiken att läsa boken. En snabb handuppräckning i kvällens början avslöjade nämligen att snart sagt ingen hunnit/orkat plöja den än. Och i någon mån bekräftar detta den övergripande poäng som Boris Benulic ville göra i sitt anförande.

- Konspirationsteorier har, menade Benulic, blivit en helt legitim förklaringsmodell. Därför blir böcker som Da Vinci-koden storsäljare. Marknaden vill ha förvirrade fantasier och berättelser om konspirationen. Vi har inte längre en tänkande vänster.

Japp. Benulics poäng landar till slut i det ganska deppiga konstaterandet att vi är ena obildade och lata jävlar, som går mer på snygga storys än faktagrundad kunskap. Naomi Klein i synnerhet, men ack så många fler.

Recensenterna på DN Kultur? - Check!
Publiken denna kväll? - Check!
Jag? - Check.

Det är lika bra att erkänna detta. För det känns tamejfan inte som jag nånsin hinner läsa nånting ordentligt.
Snabbläsa ny rapport i bokform och hacka ur mig en ledare? Visst.
Men detta är inte att läsa. Det är inte att begrunda.
Ibland till och med intalar jag mig själv att jag inte läser saker för att jag inte vill påverka min egen tankebana i en särskild fråga. Det är i och för sig också sant ibland. För mycket av andras formuleringar kan ibland störa processen och glädjen i att nå en insikt eller slutsats per egen maskin. Men oftast är det bara bara tidsbrist och the occasional lättja.

Således inställer sig nu en lätt ångest. Bör jag skriva något om kvällens begivenhet i morgon? Jo, det bör jag.
Men efter att ha sett Johan Norbergs magiska genomgång av alla felanvända citat och lögnaktiga påståenden i Chockdoktrinen känns det som en fet ironi att gå till jobbet och skriva en text om en bok man inte läst.
Jag menar, blir man inte Naomi Klein då?
Usch. Måste jag alltså tillbringa julen i Kleins sällskap? Det känns onekligen så.
Jäkla Benulic. Jäkla Norberg.
Jäkla Klein.
You ruined Christmas.


Mer om kvällen här och här.

3 kommentarer:

Francisco d'Anconia sa...

Skriv om just det: du avser läsa boken för att skapa dig en egen uppfattning så att du inte blir som DN-socialisterna. Det hindrar inte att du samtidigt refererar Norberg och Benulic, du kan mycket väl skriva att detta är deras argument och att du bär med dig dem när du objektivt plöjer igenom Klein. Go for it.

Sanna Rayman sa...

får la bli nåt sånt, mer refererande, så länge..

Legal Seafoods sa...

Man kan lyssna till både Johans och boris föredrag på följande sidor:

http://download.timbro.se/events/Klein_071217_Boris.mp3

http://download.timbro.se/events/Klein_071217_Johan.mp3

/A