måndag 10 december 2007

Om the joys of att säga upp sig

Skriver idag en krönika om the joys of att säga upp sig, bland annat apropå
Svenskt Näringslivs rapport om att en orörlig arbetsmarknad skapar ohälsa och LO:s reaktion på densamma.

"Det är en enormt frigörande upplevelse att säga upp sig. Jag har gjort det några gånger. En gång fick jag till och med sparken. (Kollektivavtal är inte alltid legio i det fria kulturlivet.) Det var förvisso en välvillig spark av karaktären ”Du mår ju inte bra av att jobba här”, men ändå en ­överraskning.
Både de självvalda uppsägningarna och den senare utmynnade i samma sak. En pirrande känsla av ”vad ska hända nu?”, men också en krypande oro om framtid och ekonomi. Ändå skulle jag inte vilja byta bort de där fattiga och oroliga månaderna för allt smör i Småland. Belöningen när allt löser sig är nämligen större. Det är guld värt att få känna att man klarar vad som helst, känna trygghet i sin egen förmåga. En stunds ovisshet i livet är ett ­billigt pris.
(---)
LO skriver att löntagarnas brist på makt och inflytande är ett exempel på dålig arbetsmiljö. Men inte heller detta är något absolut. Alla människor är inte lika. En del vill ha ett jobb som man gör och sedan går hem. Andra vill forma och påverka verksamheten. En vettig arbetsmarknad borde klara av att rymma båda dessa personlighetstyper. Den som hamnat fel ska kunna säga upp sig utan magknip. Ett skönt pirr ska det vara!"


Läs gärna en bloggpost från häromdagen apropå arbetsmarknadspolitik och facklig argumentation...

Inga kommentarer: