tisdag 4 december 2007

Venezuela speglar svensk vänster

Dagens text handlar om den lyckliga utgången i folkomröstningen i Venezuela och även om hur oerhört tjocka de ideologiska glasögonen är här på hemmaplan. När jag ser debattörer kalla det "synd" att grundlagsförslaget inte gick igenom undrar jag hur det står till med demokratiuppfattningen på en del vänsterkanter i Sverige.
Jag säger inte att man inte får ha socialismen som ideal-ism, men man bör samtidigt ha en hållning till demokratin. Vad menar man när man kallar sig demokrat, egentligen?

Det var väl för väl att söndagens folkomröstning i Venezuela inte gick president Hugo Chávez väg. Ungefär så borde de flesta demokrater i dag tänka. (...) För oaktat om man har en liberal eller socialistisk hållning så borde man klara av att identifiera diktaturen när den inställer sig med så tydliga propåer som de Chávez hade ställt upp i sitt förslag till ny ”socialistisk” grundlag i Venezuela. (...) Även om man föredrar en socialistisk politik måste man väl kunna öppna ögonen inför uppenbart odemokratiska åtgärder och förstå att de i sig inte är rätt väg?
Hur många anhängare av den socialistiska tanken i Sverige är beredda att skicka ut demokratin genom närmsta fönster? För det var i realiteten detta som Chávez förslag hade inneburit. Vad annars kan man kalla ett förslag som vill grundlagsfästa en ideologi för staten? (...)
Trots att Chávez hade satt hårt mot hårt och förklarat för folket att ett nej var ett nej inte bara mot förslaget utan också mot honom själv gick omröstningen inte hans väg.
Till slut var det ändå nackdelarna som övervägde. Tanken att ge presidenten rätt att i nödlägen (naturligtvis skulle han själv avgöra vad som är ett nödläge) låsa in medborgare utan att väcka åtal, att ensam stifta undantagslagar samt att själv få utse provinsernas makthavare tog uppenbarligen emot hos 51 procent av befolkningen.


Vänstertänket kring detta verkar så oerhört kortsiktigt. När Chávez väl erkänt sig besegrad noterar jag hur man stolt pekar på detta "bevis", som för att understryka att han "visst är demokratisk".
Fine. Vi kan ha så låga krav om ni nödvändigtvis vill. Jag kan säga att det var en fantastisk demokratisk duktighet av Chávez att göra det enda rätta - det vill säga acceptera ett valresultat.
Men egentligen, är det något att yvas över? Gör det hans grundlagsförslag mindre odemokratiskt? Inte i mina ögon.

Det finns en anledning till att demokratiska stater världen över aktar sig noga för att klippa sönder konstitutioner och grundlagar - de garanterar nämligen befolkningen en grundläggande demokrati oavsett vem som sitter vid makten. Om vi - for arguments sake - ponerar att Chávez verkligen är en sådan hyvens kille som hans svenska anhängare gör gällande så innebär det fortfarande inte att en grundlag á la Chávez inte skulle kunna bli en livsfarlig konstruktion i andra händer.
Rättssystem och konstitutioner kan inte byggas utifrån personer, basen måste vara grundläggande demokratiska värderingar.

2 kommentarer:

Den Liberala Misantropen sa...

Du skriver jättebra som vanligt, Sanna!

Soy sa...

Word up! :o)