torsdag 3 januari 2008

Bilar och människor i dem

Under rubriken "Vägverkets problem är alla dessa människor" ägnar jag mig i dagens ledare om gårdagens skriverier om nollvisionen i trafiken.

"Nyligen klev fullmäktigeledamoten Emil Carlsson (v) upp under allmänhetens ­frågestund i Oxelösunds kommunfull­mäktige och påpekade att det tidvis var stört omöjligt att hålla den nya gränsen 50 km/timmen på Sundsörsvägen.
”Man bör inte skapa en hastighetsgräns som inte upplevs som motiverad att hålla”, menade Carlsson.
Nog har han rätt, men än så länge verkar inte denna pollett ha trillat ner på Vägverket. Till Ekot sade Ingemar Skogö i går att ”den viktigaste förklaringen till att så många dör i trafiken är att vi kör för fort”.
Detta gör vi alltså trots en massiv utbyggnad av systemet med hastighetskameror och trots att fler vägar gjorts mötesfria – två av de insatser som Skogö trots allt menar har räddat många liv. Det har de säkert. Men ett recept som funkar bra på vissa vägar, gör det inte nödvändigtvis på alla. Den biten förefaller Vägverket ha glömt bort i sin strävan att nå nollvisionsmålet.
”Det är i grunden mycket en fråga om folks beteende”, säger Ingemar Skogö vidare. Även en trafikpolis intervjuas och denne framhåller förarnas beteende och aggressiva körstil som en av orsakerna.
Det är alltså ilsket i trafiken. Ifrån vilket håll vore det då lämpligast att attackera problemet? Kan svenska myndigheter förändra det mänskliga beteendet via en kampanj eller är en mer realistisk lösning att skapa en trafiksituation som inte föder ilska? Det senare alternativet förefaller onekligen mer realistiskt.
Det är i sammanhanget värt att notera att allt inte är mörker i statistiken. Antalet döda ibland barn och äldre har båda minskat kraftigt. Här kan både satsningar på trafikundervisning i skolorna och på väl genomtänkta och säkra trafikmiljöer i anslutning till skolorna med fog kallas framgångsrika.
Dessutom spelar sannolikt det mänskliga beteendet en roll också här. Låga hastighetsgränser vid skolor uppfattas förmodligen som synnerligen motiverade av de flesta människor. Man blir inte ilsken av att akta barn."


Integritetsaspekten fick jag inte plats med, men jag noterar att ombudsmannen för densamma reagerade snabbt på Vägverkets planerade universallösning.

1 kommentar:

Alfaman sa...

Helt klart är det ett attitydproblem och inget annat. Körde alla på ett förnuftigt sätt skulle i princip inga trafikolyckor ske. Fortkörning är stor del accepterat pga av att vissa vägar motiverar inte dom lågt satta hastighetsgränserna. Tänker då bla på fina tidvis lågtrafikerade motorvägar med bra sikt. Vidare är hastighet dödar en sanning med modifikation. Hastighet dödar i kombination med för korta avstånd till framförvarande bil, i samband med omkörningar där sikten är begränsad, i samband med allt ovan och i tätort med mer trafik och fler fotgängare. För att se ett tydligt exempel på acceptansen för fortkörning så är det bara att åka essingeleden när det inte är rusningstid, en vanlig vardag. Laglig hastighet är satt till 70km/h, verklig snitt hastighet är 80-90km/h. Och det gäller majoriteten av bilisterna.
Personligen skulle jag vilja se en uppgradering av hastigheterna på våra vägar så att den angivna hastighetsbegränsningen blev trovärdig för det vägavsnitt den gällde. Och faktiskt mer synliga poliser på vägarna, och på sidan av vägarna. Skulle dessutom myndigheter och media fokusera mer intensivt på trafikvett/beteende så skulle dessa insatser gör mer nytta än alla kameror och
vägräcken tillsammans i hela Sverige.