torsdag 3 januari 2008

Detta skulle jag vilja höra medieskrået diskutera

Ibland går jag på Publicistklabbets debatter under vilka journalistikens göranden och låtanden diskuteras och debatteras. Det brukar vara rätt intressant att lyssna på. För jag säger aldrig något - eller har åtminstone inte gjort det hittills. Det beror väl delvis på att jag är en fegis. Men det har nog en del att göra med att jag fortfarande inte riktigt räknar in mig i skrået fullt ut. Jag pysslar ju bara med att tycka en massa under signatur och kan i den meningen inte riktigt sägas ingå i det kära barn som går under namnen drevet, mediebilden, tredje statsmakten med mera.
Det gör jag förstås, i nån mening, men skit samma, det var inte det jag ville komma till.

Det jag ville komma till är att jag, om det går för sig, skulle vilja önska ett ämne på nästa PK-debatt. Jag skulle vilja höra drevet/mediekåren/tredje statsmakten eller vad ni nu vill heta, resonera kring den enorma övervikt av rop på stat och myndighet som florerar i er skapelse.
Jag menar, hur tänker ni på redaktionerna när ni launchar en anti-fyrverkerikampanj, liksom? Avstod ni själva från glitterregn och stjärntårtor på nyårsaftonen? Är det - verkligen - er hetaste önskan att myndigheterna tar tag i detta med hårdhanskarna eller är allt detta bara en sjuk lek med makt, typ, "Ska vi kolla om vi kan dreva fram en lagjävel över nyårshelgen?"

Under de senaste dagarna har det varit tjockt med exempel på denna reflexmässiga vinkel, fyrverkerierna är bara ett av dem. Och många bloggrannar har reagerat.

- Jag noterade häromdagen här på bloggen hur oerhört enahanda rapporteringen om undersökningen om sms-lån var. Rubrikerna överträffade varandra i att utmåla unga sms-lånare som stackare på randen till personlig konkurs. Som om tiden mellan 18-25 någonsin varit något annat än en sådan balansgång.
Men vad vet jag. Kanske var ni bara lite helgtrötta och söndersnapsade och kom inte på någon vinkel? Annars hade man kunnat tänka sig en om att det vore tacknämligt om kidsen fick mer utbildning i vad personlig ekonomi är. Vad lånevillkor och ränta är. Och sånt. Men nejrå. Ni höll er innanför boxen och gick på Konsumentverkets i pressmeddelandet stipulerade reglera mera-linje.

- Och apropå pressmeddelanden. Bevis på samma mentalitet återkommer i ett inlägg hos Ingerö där han berättar om hur fantastiskt enkelt det är att få medier att rapportera om man bara kommer ihåg att någon måste sitta i offerbåset.
"Alla som sysslat med medier vet numera att man kan få journalister att skriva om vad som helst om man bara kan servera en någorlunda trovärdig konfliktlinje med ett tydligt offer."
Jupp. Jag har samma erfarenhet från när jag var pressmänniska i teatersvängen. Starka människor som gör något modigt är så jävla booring jämfört med svaga människor som ber någon att göra något åt dem för att de mår jättedåligt. (Såvida det inte är numera starka före detta offermänniskor som gör något elakt mot "maktmänniskor", till exempel "chefsgubbe i slips", då kan styrka vara intressant.)

- Mattias Svensson har under de senaste dagarna haft en formlig offer- och förmynderifest bland blogginläggen. Kolla in. Det ena exemplet är värre än det andra och samtliga är utmärkta tecken på samma sak. Under rubriken Fyrverkerier: En Eberhardsk fundering sätter Svensson, med
David Eberhard som förnuftets ledstång, fingret på effekterna av raketgnället.
Dagens EU-standardiserade lekredskapsutbud och övervakade skolgårdar har minimerat alla risker, men det kanske inte bara skett till priset av minskad rörlighet, utan även till priset av bristande förståelse och respekt för att och hur man själv och andra faktiskt kan komma till skada.

- En och annan reagerade även på den stora nyheten om att eftersom riksdagsledamöter blir bjudna på många mingel vid vilka det finns alkohol som man tydligen inte kan tacka nej till så vore det nog bra med en liten förbudspolicy eller två. Nåja. En del verkar i alla fall kapabla att säga nej när de vill.

- Även det jag skrev om tidigare idag, nollvisionen i trafiken, har samma Eberhardska dimensioner. Ett misslyckande konstateras och det mänskliga beteendet i trafiken beskylls. Tanken att människor helt enkelt "avrustats" inför svåra trafiksituationer, genom att de intalats att inget besvärligt ska hända slår ingen - allra minst Vägverket. De planerar istället för nya fartkameror, som folk kan spurta mellan. Johan på Peace Love & Capitalism är inne på samma sak.


Alltså. Det är som om ingen nyhet kan presenteras som en nyhet utan en för alla uppenbar offervinkel.
Jag skulle lakoniskt kunna konstatera att redan detta är ett intrång på min domän - åsiktsjournalistiken. För naturligtvis bär den obligatoriska offervinkeln inte sällan med sig ett - i objektivitetens namn lite mindre tydligt formulerat - krav på åtgärd. Och åtgärden, ja, den ska naturligtvis utföras av staten/myndigheten/det offentliga.

Nu kanske vän av ordning invänder att medier ju faktiskt ska granska statsmakten. Samt att om en granskning visar att nämnda makt fallerar i sina omsorger om medborgarna så är det förstås i sin ordning att granskarna kräver bot och bättring.
Visst. Så kan man ju tycka. Att gå på makten när den är dum mot undersåten är förstås en viktig uppgift för media.

Men i så fall undrar jag varför det nästan bara är åsiktsjournalister och bloggare till höger och vänster som med emfas buat ut övervakningssamhället. Okej. Det har skrivits om datalagringen nu och även om FRA, men då desto mer om de politiska splittringarna kring förslaget, och desto mindre om konsekvenserna för medborgarna.
Men visst. Tidningarna är förstås upptagna med viktiga och livsavgörande ting, som till exempel köttfärs.

Så. Hur tänker ni, media, när ni med liv och lust ger er in i en fråga och driver den hela vägen fram till knät på lagstiftare och myndigheter? Att folk är idioter, eller?

2 kommentarer:

sakine sa...

När jag tänker högt svarar jag ja på din sista fråga :)

Men angående bloggposten i övrigt: den där offeraspekten driver det mesta. Den väcker känslor, igenkänning och den får åsiktsjournalister att _verka vara goda människor_.

Det är en stark drivkraft.

Gissa varför så många duckade i Vilksdebatten te x.

Tyvärr. Ibland är folk korkade, men ofta är åsiktsjournalisterna/journalisterna de allra värsta.

Hansa sa...

Verkligen bra skrivet. På de nya puritanerna i den tredje statsmakten. De behöver hårt och välformulerat motstånd!