måndag 7 januari 2008

Förkläden, avlopp och köttsligt umgänge

I helgen hade jag förresten en krönika, apropå debattartikeln i DN häromdagen om jämställdhetens baksida.
Risken är hög att den kommer rendera reaktioner i form av skäll för konservatism, men hey...
Om ett eller två par tillsammans över frukostbordet gemensamt kan störa sig på min kirurgiskt preciserade 50-talssyn på jämställdhet - eller vad det nu kan bli för formuleringar - så har jag ju i någon mening gett dem ett kvitto på att de är "mer jämställda" än jag. Och så kan de fortsätta leva glada i tron att de delar bestyren lika.
Påfrestningarna uppskjutna, liksom!

Häromveckan bakade jag bröd för första gången på flera år och gjorde mustig, smarrig rotsakssoppa med svamp. Det var en synnerligen tillfredsställande upplevelse. Kanske allra mest tillfredsställande var att se pojkvännen äta sig mätt till kvidningsgränsen under ivriga smackanden.
Senare på kvällen blev det stopp i avloppet och ­flödade över på golvet när jag släppte ut badvatten. Då rensade samme pojkvän golvbrunnen, trots att det lär vara mitt långa hår som är boven.
Detta, mina vänner, är ett utmärkt recept på en bra kväll för ett par som hängt ihop länge och har problem med slentrian, tidsbrist och det så kallade vardagspusslet. Ja, det är recept som rentav kan utmynna i köttsligt umgänge. Och sådant är som bekant en inte oväsentlig del av en parrelation.
I en debattartikel i DN skrev i går en grupp forskare om ny forskning som visar att det finns en baksida av jämställdheten. ”Kärleksförhållanden där köns­rollerna avviker från de traditionella utsätts för stora påfrestningar”. Min första reaktion är, behövde man verkligen forska på detta? Är det egentligen inte självklart att en alltför utpräglad strävan efter ”millimeterjämställdhet” i en relation förr eller senare kommer att utmynna i haveri? Då och då behöver såväl män som kvinnor bekräftelse på att de lever upp till just föreställningarna om vad det är att vara ”man” och ”kvinna”. Att förkväva dessa ganska basala behov kan inte vara nyttigt. Jag skäms inte över att det gör mig glad att leka husmor ibland, till exempel genom att knåda deg iklädd rödprickigt förkläde.


Hela texten här.

Inga kommentarer: