tisdag 8 januari 2008

Ingen gillar en vinnare

Med risk för att sälla mig till skaran av svenska medier som bara bevakar demokraterna har jag idag en text som fokuserar på Obama och Clinton - och alliansen! Dessutom får Europe och Scorpions vara med på ett hörn.

Jag håller förvisso med om att det, som vanligt, är en rätt pinsam övervikt i intresse av demokraternas förehavanden, men samtidigt är det faktiskt en övervikt som i någon mån syns i USA också. Sviker Hillarys röst för en sekund är de genast där och analyserar incidenten sönder och samman.
Detta ensidiga fokus beror egentligen bara på att alternativen på demokraternas sida skiljer sig åt mer – åtminstone vid en ytlig anblick. Det skapar såklart medialt intresse. När nu dessutom Obamas kampanj fått sätta sitt "change" i topp på dagordningen ett tag, ja då blir det lätt hårdfokus på honom.

"Åttiotalshiten ”The Final Countdown” med svenska Europe har en plats i det amerikanska valet. Den demokratiske presidentkandidaten John Edwards har en video där åttiotalsrocken ackompanjerar det hårda kampanjarbetet. Om vi stannar i pudelrocken lär Scorpions dunderdänga ”Wind of Change” vara ett gott val för ­Edwards konkurrent, Barack Obama. (---)
Om förändring är kriteriet, ja då är Obama svaret. För även om Hillary Clinton definitivt skulle innebära ett stort och nytt steg i amerikansk politik, så har hon sam­tidigt lång erfarenhet bakom sig, som gör att hon sjunker in i den massa som ibland ­kallas ”etablissemanget”. Och att vara en del av etablissemanget kan förvisso inne­bära erfarenhet, kunskap och allt det där, men fräscht eller nytänkande låter det inte. (---)
Naturligtvis jobbar nu Clintonkampanjen för högtryck för att desavouera förändringshypen, men det försök som gjordes av Hillary i en tv-debatt i helgen föll inte så väl ut. Clinton påpekade, med tydlig irritation, att hon minsann stått för förändring i 35 år. Det är ett argument som i rätt stund hade kunnat fungera, men det levererades med en vresighet som snarare underströk hennes tillhörighet bland de etablerade.
Samtidigt finns det anledning att varna Obama. I en tid då folk ofta placerar både medier och politiker under just den misstänksamma rubriken ”etablissemanget” är alltför stora framgångar farliga. Om detta kan statsminister Fredrik Reinfeldt berätta. Vår regering kan nog bistå med en del tips om det här med förändring.
I valtider önskar alla nya friska tag och vänder sig gärna till det alternativ som förefaller kunna leverera detta. Men, när den valyran har lagt sig gör märgkonservatismen sitt återtåg. Plötsligt undrar folket irriterat varför de folkvalda prompt ska ändra på allt.
På samma vis brukar det vara med Idolvinnarna. I samma stund som de röstats fram av tittarna blir de övergivna och förlorarens singel säljer som smör i solsken. Ingen gillar en vinnare, verkar det som."


Givet Hillarys problem med att vara alltför mycket av gammal räv, är det naturligt att inkallandet av gamle Bill inte hjälpersärskilt.

Inga kommentarer: