måndag 21 januari 2008

Misslyckat försök att skjuta kärleksargumentet i sank

Dagens ledare handlar om kristdemokraterna och könsneutrala äktenskap. Den är skriven innan jag hörde om den Sifomätning som presenteras i Svd idag, men passar ganska bra ihop med den.
7 av 10 är alltså positiva till könsneutrala äktenskap. Det må förvåna kd:s riksdagsledamot Annelie Enochson, men det förvånar inte mig det minsta.

"Häromdagen luftade ett antal ledande riksdagsledamöter idén om att avgöra ­frågan i en folkomröstning. Frågan är emellertid för smal och för liten för att vara aktuell för sådan behandling. Lagstiftningsfrågor som i allt väsentligt inte påverkar människors vardag ett dyft är föga intressanta att folkomrösta om. (Få vill heller se karaktärer som pastorn Åke Greens bidrag till en sådan valkampanj...) Kd hänvisar gärna till att befolkningen är på deras sida. Sådana uttalanden ska ett parti runt 4-procentsspärren dock vara försiktigt med. Att det finns studier som visar att folk i allmänhet är för äktenskapet som institution innebär inte att de automatiskt är emot könsneutrala sådana. Hur många skulle svara ja på frågan ”Skulle det störa dig nämnvärt om minoriteten homosexuella fick ingå äktenskap?”.
Tja. Förmodligen lika många som skulle svara ja på frågan ”Skulle det störa dig nämnvärt om minoriteten kristdemokrater fick ingå äktenskap?”


För övrigt fattar jag inte vad Enochson menar när hon enligt Svd "förklarar resultatet med att många svenskar inte känner till äktenskapslagstiftningen".


– Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om, säger Enochson.

Hon pekar på att lagstiftningen idag sätter upp fyra olika krav för att äktenskap ska kunna ingås. De som gifter sig får inte vara under 18 år, inte vara nära släkt, inte fler än två och inte av samma kön.

– En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne.
En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring.


Hon försöker alltså skjuta hål på kärleksargumentet, men fegar och löper inte linan ut. Säg mig, Enochson. Varför incest inte tillåts vet vi och minderåriga är minderåriga, men vad är det stora hotet i slutet av den aktuella tunneln? Vad för hemskheter kan drabba oss om två älskande män eller kvinnor tillåts ingå äktenskap? Do tell.

Hela min text här.

4 kommentarer:

Realist sa...

Hej, kul med en ledarskribent som bloggar och inte bara någon amatörnisse som stjälper ur sig saker mer eller mindre utan att tänka sig för. Jag kan säga rakt av att jag inte anser att dagens äktenskapslagstiftning behöver ändras. Partnerskapslagstiftningen ger homosexuella samma rättigheter som äktenskapsbalken (läs gärna lagarna så ser du det). Den här debatten handlar således inte om att neka någon rättigheter utan den handlar om symbolik, vad skall någonting kallas. Den frågan kan man diskutera med olika teser om för och emot och om det är upp till politiker att omdefiniera innebörden av ordet äktenskap. Men låt oss, eftersom du är ledarskribent, diskutera det här realpolitiskt istället.

Frågan om vad ett legaliserat förhållande mellan homosexuella skall KALLAS är, för den stora majoriteten, inte en stor fråga. En stor fråga bland befolkningen är dock vem som styr landet. Kristdemokraterna vill inte ändra dagens äktenskapslagstiftning. Det är en viktig fråga för dem. Så viktig, om man lyssnar till Alf Svensson, att samarbetet i alliansen kan brytas om de andra allianspartierna går emot kristdemokraternas uppfattning i den för dem mycket viktiga fråga.

Är det värt att riskera regeringskris och en mycket förtida pension för alliansregeringen för denna symboliska fråga? Kristdemokraterna tycker kanske det. Tycker övriga regeringspartier det? Det tror jag inte. Tycker folket att det är rimligt att regeringen faller på en sådan fråga? Det tror jag inte.

Ställer man frågan "Vad föredrar du, en oförändrad äktenskapsbalk eller regeringskris" blir nog majoritetens svar "Oförändrad äktenskapsbalk". Det är den politiska realiten. Vad tycker du själv - är denna fråga så viktig att det är värd att få en regeringskris för?

Anonym sa...

Realist

Du är verkligen en förnyare av hur man gör opinionsmätningar.

Så eftersom alliansen är oenig om EMU och kärnkraft ska sifo fråga

"är du för nya kärnkraftverk eller vill du ha regeringskris"

"vill du Sverige ska bli med i EMU eller vill du ha regeringskris"

För övrigt har du fel, lagarna är inte exakt lika.

Religiösa samfund får inte förrätta partnerskap medan de får förrätta äktenskap.

Utländska medborgare måste oftast vänta 2 år innan de får ingå partnerskap medan de får ingå äktenskap direkt de flyttar till Sverige.

Det är möjgligt få dispens för äktenskap med minderåriga medan det inte är tillåtet att få partnerskap med minderåriga. Det kan man likställa antingen genom att tillåta dispens för partnerskap eller avskaffa dispensmöjlighet för äktenskap. Jag är för det senare.

Till sist är det nog en majoritet av svenska folket som svarat ja till en regeringskris om sifo frågat dem. Eftersom det bara är 39 % idag som sympatiserar med alliansen. Tyvärr eftersom jag är liberal och borgerlig.

Realist sa...

Visst, det finns i vissa delar olika förutsättningar för att få ingå partnerskap jämfört med äktenskap. Men det är inte vad debatten handlar om. Den handlar om att man nekar homosexuella rättigheter genom att de inte får ingå äktenskap, vilket inte är sant. Om det enda man vill göra är att det skall bli lättare att ingå partnerskap tror jag inte kristdemokraterna opponerar sig - men det är inte vad debatten handlar om. I debatten framhålls att homosexuella som ingått partnerskap har sämre rättigheter än heterosexuella som ingått äktenskap, vilket inte är sant.

Vad gäller regeringskris så är det givetvis lika aktuellt vad gäller andra frågor, som t.ex. kärnkraften - om man nu tror att regeringen kan spricka på en sådan fråga, vilket givetvis är möjligt. I en sådan situation får man väga intresset av att regera vidare i en borgerlig koalitionsregering mot att bygga ut kärnkraften, införa euron som valuta eller tillåta homosexuella att ingå äktenskap. Det är vad politisk realism handlar om. Att som Fredrik Rheinfeldt yttra "Moderaterna kompromissar inte" tycker jag visar prov på attityden att regeringen får väl spricka på denna fråga om det är så. Och, vilket var min poäng, det är i detta sammanhang man bör fundera på frågan om det är värt att ändra äktenskapsbalken eller inte.

Sen har du givetvis rätt i att en majoritet av svenskarna enligt opinionsundersökningar ändå vill byta regering. Själv tycker jag man kan ta de siffrorna med en nypa salt. Folk har svarat på frågan "Om det vore val idag, vad skulle du rösta på". Nu är det ju inte val idag och då är frågan inte aktuell. En valkampanj leder till skiftningar i den nuvarande opinionen. Tillräcklig eller inte för regeringen att sitta kvar, det får vi se. Jag hoppas den får sitta kvar.

Sanna Rayman sa...

Realist. Ursäkta att jag dröjt med svar. Nu har ni i någon mån också rett ut det viktigaste, men.
Det är intressant att du anför risken för regeringskris som argument för att huvuddelen av regeringen borde "ge" kd lite replängd i frågan. Ur mitt perspektiv är det snarare kd som borde se verkligheten i vitögat och fråga sig om detta verkligen är värt en regeringskris.

Överhuvudtaget kan jag tycka att det är, med risk för att låta överlägsen, lite barnsligt att ropa på folkomröstning, inte minst med tanke på resultaten i mätningen i Svenskan.

Det är lite intressant. Under den senaste veckan har två krav på folkomröstningar anförts i media. V om eu-fördraget och vissa kd-isar om äktenskapet.
Båda kraven ramas delvis in av retorik om ”etablissemanget” och ”folkviljan”.
Man har emellertid inte mycket på fötterna när man som minsta respektive näst minsta parti kräver folkomröstningar med hänvisning till en folklig vilja.

Alla politiker och partier bör vara försiktiga med att använda kravet på folkomröstning som taktiskt verktyg i debatter där just deras åsikt inte får genomslag.