torsdag 17 januari 2008

Oroväckande

Det kom ett oroväckande mail. Konsumentminister Nyamko Sabuni inbjuder till "Pressträff om ny marknadsföringslag" i dag klockan 13. Då ska hon presentera en lagrådsremiss om ny marknadsföringslag.

Jahapp. Då börjar det luta åt en lag, verkar det som. Det beklagar jag, vilket framgick i mitt inlägg häromdagen.

I en kommentar till det inlägget fick jag för övrigt frågan om jag tycker att tuttar eller pungar i dubbel förstoring på t-banan är något jag vill räkna in under yttrandefrihet.

Kort svar: Ja.

Längre svar: Har aldrig sett en pung i megasize på t-banan, men en minnesgod person kan till exempel komma ihåg hur otroligt kontroversiellt och bråkigt det blev när fotografen Oliviero Toscani gjorde Benettons klädkampanjer med bilder av nyfödda barn, aidssjuka med mera. Det där var förstås inte sexism, men vad är det som säger att detta inte kan bli nästa lag, när tillräckligt många kränks och upprörs av det?

Just idag tycks det för många rimligt att säga att yttrandefrihet gäller, men att samtidigt vilja förbjuda sexism (som tydligen har en enda definition som vi alla är överens om..?) i just kommersiella budskap. I andra budskap - filmer, bilder och böcker kan samma människor däremot fördra sexism - än så länge?
Gränsen mellan reklam och konst är inte så tydlig som dessa människor tycks tro. Varför skilja mellan Oliviero Toscanis upprörande bilder och Andres Serranos dito?
Nej. En lag är fel väg att gå. En självsanerande ombudsman som håller koll på tunnelbanemiljön är ett betydligt bättre alternativ.

Läs även Maria Abrahamssons text i Svenskan. Eller Jonas Morians bloggpost.

Uppdatering.
Närå. Så snabba puckar var det gudskelov inte.
Presskonferensen gällde det här.

7 kommentarer:

Sexual harrasment panda sa...

Skillnaden ligger i tillgänglighet.

Om jag inte vill titta på konsten så går jag inte till konsthallen, om jag inte vill se filmen går jag inte på bio. Vill jag inte se lidande barn tittar jag inte på den-och-den dokumentären, kanske läser jag en bok om samma sak och slipper det visuella.

Reklam i det offentliga rummet kan jag dock svårligen värja mig emot.
Därför vill jag att den ska vara så saklig som möjligt.

Reklam för BH´s kräver inte bilder där de sitter på ett par bröst.

Lyckligtvis är det ingen som gjort reklam för kondomer på liknande vis. (den självsaneringen fungerar)

Sant, budskap utöver säljbudskapet förmedlas i reklam.

Men i film eller konst kan det finnas en större relevans av att visa nakenhet/våld/lidande.

För min del är problemet inte sexism vs. inte sexism.

Jag störs helt enkelt "instinktivt" av reklam som förevisar nakenhet, och det har jag inte grundat i något teoretiskt resonemang.

Jag kan tänka mig att människor som har varit med om traumatiska upplevelser skulle beröras väldigt illa av bilder som visade situationer likartade dem de råkat ut för. Inte heller i det fallet finns det någon anledning att påtvinga dem bilder i det offentliga rummet.

Jag kan förstå hur du resonerar när du argumenterar för att inkludera bilder i yttrandefriheten. "en bild säger mer än tusen ord".

Samtidigt är det ju egentligen inte bilderna som är huvudsaken, och man kan fortfarande förmedla vilka budskap man vill, även om man låter bli att publicera dem tillsammans med stötande bilder.

I slutändan måste jag dock hålla med dig i frågan om hur yttrandefriheten påverkas av en lagstiftning mot sexism i allmänhet - Det är verkligen inte rätt väg att gå.

Anonym sa...

Yttrandefrihetens syfte är inte att skydda näringsidkares ekonomiska intressen, och med detta i bakgrunden kan vi konstatera att redan idag regeleras reklam i lagtext, exempelvis marknadsföringslagen. Bara så att du vet...

Svea sa...

Maria Abrahamsson omnämnde inte i sin ledare att professor Svensson som gjort utredningen är professor i rättsvetenskap och därmed med största sannolikhet någon som är tillräckligt kunnig i att veta hur man inför nya lagar UTAN att beskära en grundlag.
Abrahamsson uppvisar ett stort mått av kunskapsförakt och politisk frustration.

Svea sa...

läsning för den som behöver veta mera :-))http://www.etiskaradet.org/erk.html

Sanna Rayman sa...

Anonym. Självklart regleras redan reklam i lagtext. Frågan är dock om just en sån här lag är onskvärd då den har implikationer på och kan leda till ifrågasättandet av varför liknande bilder skulle få finnas i några budskap - konstnärliga eller andra - överhuvudtaget.
Jag hänger inte med. Menar du att om vi INTE lagstiftar utan väljer en självsanerande ombudsmannaväg liknande den som medierna har i Pressombudsmannen så har vi därmed bestämt oss för att "skydda ekonomiska intressen"?
Det har i alla fall jag svårt att se. Det är olika lösningar, jag föredrar den som inte är i lagform.

Sanna Rayman sa...

Pandan.. Ah, lite actual tuggmotstånd i argumenten - det uppskattas!
Jo, tillgängligheten är en avgörande faktor, naturligtvis. Men, liksom du påpekar i slutet av ditt inlägg, en lagstiftning skulle troligen få en övergripande påverkan på vad vi uppfattar som okej och inte. Risken för spill-overeffekt på andra områden, som är viktigare att yttrandefrihetsskydda, är uppenbar.
Utredaren säger själv följande i en intervju i Stockholms fria (http://www.stockholmsfria.nu/artikel/20669)

- Yttrandefrihetens syfte är inte att skydda näringsidkarnas intressen, och kommersiella meddelanden kan regleras i vanlig lag. Ekonomiska intressen behöver inte ha det starka skydd som andra intressen har i grundlagarna, säger Eva-Maria Svensson.

Problemet är dock (återigen) att gränsen är flytande mellan vad som är ekonomiskt intresse och inte. Låt oss säga att en konstnär gör sexuellt provocerande konstverk eller en författare skriver på dito vis. Anklagelsen om att detta görs på ett spekulativt sätt, för att få mer uppmärksamhet (reklam) och på så vis sälja mer av sitt verk ligger nära till hands.

Men, visst. Smaken är olika. Jag kan förstå att en del stöts av att mötas av nakenhet titt och tätt. Jag stör mig på att snart sagt varenda hip hop-video måste innehålla x antal skinkor, tex.
Samtidigt föredrar jag nog faktiskt att se en behå "på" framför att se den av. Så gör vi ju när allt kommer omkring med försäljning och uppvisning av alla andra kläder.

Sanna Rayman sa...

Svea. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. En avvikande åsikt avfärdar du som kunskapsförakt.
Nu är emellertid också Maria Abrahamsson jurist, så hennes argumentation kan inte anses ogrundad i kunskaper den heller.
Men, hon är förstås inte professor och med tanke på vilket mått av auktoritetstro som du själv uppvisar räcker förmodligen detta för att din övertygelse ska förbli orubbad...

Politisk frustration kommer dessutom i många skepnader. En tanke är att också utredaren är drabbad av någon sådan.
Hon har länge drivit argumentationen att det är ett problem att rättssalarna inte hänger med i svängarna när det kommer till den välutvecklade svenska jämställdhetspolitiken.
Notera alltså: hon anser att det är ett problem att man i rättssalen ser bara till det individuella fallet och menar att "Om man inte erkänner att jämställdhetsproblemet är strukturellt, kan man inte heller nå jämställdhet på individnivå."

Ur mitt perspektiv är det ett definitivt politiskt ställningstagande att vilja införa strukturellt tänkande i enskilda fall och rättegångar. Ur mitt perspektiv är det inte ett ställningstagande jag skriver under på. I rättssalen vill jag att varje enskilt fall behandlas utifrån sig självt, inte utifrån vilket kön eller vilken annan struktur de inblandade kan tänkas tillhöra.

Således. Man kan vara professor och ändå agera politiskt. Bara så du vet.