torsdag 28 februari 2008

Arbetsmiljö

Stephan Rössner och Bengt Winblad förenas i en debattartikel i Dagens Medicin, där de önskar sig lite vettigare regler kring kontakter med läkemedelsindustrin och läkares deltagande i expertgrupper med mera.
Deras beskrivning av hur det fungerar idag är skojig, fast på ett sorgligt vis.

"För några år sedan införde man vid Karolinska institutet, men förmodligen också över hela Sverige (?), rigorösa bestämmelser kring kontakterna med industrin, vilket byråkratiserade forskares deltagande i internationella expertgrupper.
Vi minns nu inte längre vad som var den yttersta orsaken, men vi antar att vi nu får betala priset för att någon av våra kollegor förfarit ovarsamt. Den yttersta konsekvensen av byråkratin är en grotesk pappers­kvarn
(---)
Så här ska det gå till för att någon av oss ska kunna åka på ett möte på några timmar för att diskutera forskningssamarbeten, samverkan rörande utvecklingen av nya läkemedel eller diskussioner för att ta hem viktiga kliniska prövningar:

Avtalet utformas, ofta är det ett standardbrev som har använts upprepade gånger förut av den berörda industrin. Detta papper skickas till prefekten som signerar (1), varefter pappret går till klinikchefen som också signerar (2), sedan vidare till divisionschefen för signatur (3) och därefter till biträdande sjukvårdsdirektören i landstinget för ännu en signatur (4). Därefter skickas ärendet tillbaka till en av Karolinska institutets jurister som förbereder ett underlag till skrivelse, och därefter signerar till sist rektor (5).
(---)
Den formella konsekvensen av denna papperskvarn är att den laglydige forskaren måste tacka nej till möten som utlyses med sex veckors varsel, eftersom man inte kan vara säker på att hinna få alla signaturer i tid för mötet."


Tja, vad säger man? Detta är ju mer än bara byråkratins seger över sunt förnuft. Det är ögontjänandets institutionalisering, frameldad av månget vajande pekfinger genom tiderna. Möjligheten att en läkare skulle kunna få en gratis penna eller en trerätters av fel firma blir viktigare att undvika än att han eller hon träffar kollegor och kommer på något smart.

Inga kommentarer: