tisdag 5 februari 2008

Hederns risker. Det går inte att välja bort friheten.

Dagens text handlar om hedersvåld. Fler än jag tänker i den riktningen med anledning av vad som nyligen hänt i Malmö. Det är förstås inte så konstigt, även om vi inte vet säkert vad som hänt i just det fallet - eller något av de andra många balkongsnubblingar som belamrar de senaste årens statistik.

"vad vi definitivt kan säga är att det inte räcker att konstatera att unga kvinnor i åldern 16-30 blivit bra mycket mer snubbelfotade på senare år.
Det vi ändå vet är att i ett antal svenska hem döljer sig ett fullkomligt oacceptabelt förtryck. Kringskurna, hårt hållna liv som präglas av hot, våld och stor sorg. För vad annat än outsäglig sorg kan en människa känna när hans eller hennes familj blir en fångvaktare och ibland till och med bödel? Det går nästan inte att föreställa sig besvikelsen som dessa unga människor måste känna när de tvingas till detta val: din frihet eller ditt liv.
Det är omöjligt att inte välja friheten. Kanske gör man det inte öppet. Kanske försöker man smyga med sitt ”andra liv”. Sminka sig först på plats i skolan. Hemlighålla vänner. Komma hem i tid. Alltid radera inkomna sms i mobilen. Bli mästare på att ljuga.
Förr eller senare spricker det och då blir en redan hopplös situation explosiv och utan återvändo. Ett fall på fyra, fem eller sex våningar blir lösningen. Mycket sällan inträffar de här händelserna i en lägenhet som i övrigt varit tom på folk. Det säger en del. Självmord brukar inte ske inför publik.
Allt sedan det svenska rättssystemet fann för gott att fälla Pela Atroshis släktingar och banemän för hedersmord, trots att själva mordet begåtts utanför Sveriges gränser, har nya vägar sökts för att kunna upprätthålla den så kallade hedern utanför lagens råmärken.
De ökande balkongfallen vittnar om att man funnit ett sätt. Vi vet vad detta är, men vi har inget sätt att hantera det. Fall efter fall stannar vid bristen på bevis eller att det överlevande offret intygar att hoppet varit frivilligt. Men bakom kulisserna anas den traditionellt betingade grymheten, som det är varje demokratis skyldighet att göra någonting åt."


Japp. Easy way out-ledare.
"Varje demokratis skyldighet att göra någonting åt." Och det stämmer ju. Men vad? Och nu pratar jag inte om att förhindra mord, utan om att ge en massa unga tjejer tillgång till sin ungdom. Låta dem ha den tiden utan hjärtat i halsgropen hela tiden. Hur lyckas vi med det? Jag vill hemskt hemskt gärna lyckas med det på nån vänster. How? Tala om för mig!

För övrigt. Checka Rädda Barnens svar idag. De har fortfarande inte fattat baletten. Det är ganska häpnadsväckande.
Varför skriver de ett svar (på den här), där de talar om att "en folkgrupp aldrig kan hållas ansvarig", som om någon påstått det? Varför skriver de att en religion inte ska hållas ansvarig - som om någon påstått det?
Och slutligen. Varför skriver de att en kultur inte ska hållas ansvarig, när det är just en sorts kulturell tradition som faktiskt ska hållas ansvarig?
Naturligtvis skriver de inte detta i tur och ordning. Istället placeras alltihop i en mening, som för att tvinga varje läsare av artikeln att antingen skylla på religionen eller också hålla med Rädda barnen.
Billigt trick. Jag säger som Nima. Inga pengar till RB förrän de förstått!

Och GAPF sneglar mot dansk lagstiftning, vilket är en utmärkt idé i sammanhanget.

Tidigare bloggningar om heder här.

2 kommentarer:

Rädda Barnen sa...

Hej!

Jag skriver till dig eftersom du deltagit i debatten om huruvida Rädda Barnen har censurerat forskaren Pernilla Ouis eller inte. De andra forskarna bakom rapporten Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East har följt debatten i Sverige och nu gett sin syn på saken. Nedanstående text är publicerad i Sydsvenska Dagbladet idag, den 26/2, som ett direkt svar på Aje Carlboms artikel som publicerades igår i samma tidning.

Pernilla Ouis uppdrag var enligt hennes kontrakt med Rädda Barnen ”gender consultant”. Hon skulle bistå de tre forskarteam från Mellanöstern som tillsammans skrev rapporten ”Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East”. Av rapportens sammanlagt 170 sidor utgör de lokala forskarnas bidrag 140 sidor – ett kapitel vardera från Jemen, Libanon och det ockuperade Palestina. Pernilla Ouis skulle skriva en inledning. Men forskarna hade invändningar mot Ouis text och efter diskussioner – där Ouis såväl deltog som gav sitt godkännande – ströks vissa delar. De lokala forskarna ansåg att Pernilla Ouis drog slutsatser som saknade täckning i materialet.

De har gett sin syn på saken i ett brev till Rädda Barnen som här återges något förkortat:

”Ouis drog i sin inledning inkorrekta slutsatser. För det första antog hon att resultatet av hennes litteraturgenomgång och tidigare egna fältstudier kunde generaliseras till att omfatta även nationell nivå. För det andra, antog hon att resultaten från våra tre länder (Libanon, det ockuperade Palestina och Yemen) kunde generaliseras och omfatta hela den arabiska världen, det islamiska samhället och Mellanöstern. Dessa länder är mycket komplexa och skiljer sig från varandra i sina olika sammansättningar av religiös tillhörighet, värderingar, traditioner, normer, livsstil och kultur.

Ouis skapar förvirring när hon omväxlande använder termer som arabvärlden, islamistiska samhällen, Mellanöstern och muslimer. Detta är oroväckande då Mellanöstern består av olika religioner, kulturer, traditioner och historiska erfarenheter. Vidare hävdar Ouis att sexuellt våld mot flickor främst härstammar från ett religiöst perspektiv (islam) utan att ta hänsyn till hela spektrat av olika seder och bruk, traditioner och socio-ekonomiska sammanhang. I de palestinska områdena till exempel förekommer hedersmord i både kristna och muslimska grupper.

Som forskare vill vi att vår rätt att ge synpunkter ska respekteras och återspeglas i den färdiga rapporten. Vi måste försäkra oss om att vårt arbete inte underordnats slutsatser som vi inte kan stå bakom och som inte stöds av vår forskning.

Dr Rafif Rida Sidawi
Lebanese Council to Resist Violence Against Women, Lebanon

Dr Ayesha Al-Tafai
Women Studies Centre, occupied Palestinian Territory

Dr Husnia Al- Kadri
Gender-Development Research and Studies Centre, Sana´a University, Yemen”

De forskare som kritiserat Pernilla Ouis är alla verksamma i Mellanöstern. De tar i sin forskargärning mycket stora risker. Det var av omsorg om sin integritet som forskare de ville stryka i Pernilla Ouis text, inte av feghet. Rädda Barnen har gett Pernilla Ouis full frihet att publicera sina slutsatser i eget namn.

Bästa hälsningar,

Gunnar Löfberg
Biträdande Generalsekreterare Rädda Barnen

Sanna Rayman sa...

Kommentar till detta finns i ny bloggpost: http://sannarayman.blogspot.com/2008/02/rdda-barnen-har-filat-p-sitt-frsvar-i.html