onsdag 6 februari 2008

Imamers skolning

Skriver idag om Lars Leijonborgs förslag om statliga pengar till imamutbildningar. I stora drag är jag positiv till idén, även om jag lika gärna skulle kunna ställa mig bakom ett förslag som innebar raka motsatsen - det vill säga att inga statliga pengar går in i utbildningen av vare sig imamer eller pastorer. Either or, så att säga.
Men, givet hur det ser ut i realiteten så vore det kanske inte så dumt att få in imamskrået i den akademiska och teologiska debatten i det samhälle där de faktiskt verkar.

"Sverige är en sekulär stat i vilken flera religiösa åskådningar trängs. Religiösa auktoriteter som leder församlingar måste ha kunskaper om, insyn i och respekt för vad det innebär att verka i en sekulär demokrati. En imam utbildad i en diktatur med religiöst grundad konstitution har det sannolikt inte. Därför är Lars Leijonborgs förslag om att staten ska betala för imamers högskoleutbildning – på samma sätt som den nu använder skattemedel till prästers och pastorers dito – välkommet.
Förslaget välkomnas också av Mahmoud Khalfi, imam vid Stockholms moské. Hans välkomnande är dock försiktigt. Utbildning i kunskaper om det svenska samhället gillar han, men säger samtidigt att ”Det är en fråga om trovärdighet. Vem ska acceptera en imam som staten utbildat?!”. Omar Mustafa, presstalesman för Sveriges unga muslimer, är inne på samma linje. Han gillar tanken på statligt finansierade och legitimerade imamskolor, men säger samtidigt att ”Det är inte statens sak att definiera vad som är radikal islam”.
Khalfi och Mustafa oroar sig för statlig inblandning i religiösa frågor. Det är i sig inget ovanligt. Alla religioner har en reflexmässig instinkt att freda sig från statlig inblandning – om de inte får agera stat själva. Leijonborgs tanke är därför att ett samråd mellan samfunden och staten ska leda fram till en väl avvägd utbildning.
Faktum är att det visst är statens sak att definiera vad som är för radikalt i förhållande till vilka grundläggande värderingar samhället är byggt på. Khalfi, Mustafa och övriga muslimska ledare i landet måste uppbåda lite mod. Mod att ha tilltro till de demokratiska principerna och de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ingenting som inte bryter mot dessa kommer en sekulär demokrati att lägga sig i. Ingenting som de facto bryter mot dessa principer och rättigheter kan heller en ­sekulär demokrati acceptera – från någon religion."


Hela texten här.

Inga kommentarer: