tisdag 19 februari 2008

Skärpta krav? Not really.

Skriver idag om de olika sfi-förslag som lades fram av Nyamko Sabuni och Jan Björklund i DN i går. Det jag kommer fram till är att även om det är flera principiellt goda förslag så är det största problemet just nu att de baseras på ett så bristfälligt underlag. Pratet från oppositionen om "hårdheten" i maxtiden tre år är just bara prat. Inte bara för att tre år är rejält med tid, utan också för att det inte är särskilt vanligt att elever går så länge. I alla fall inte om man frågar mina sfi-lärarbekanta vars primära reaktion var "Det låter jättelångt"

Jag är därför tveksam till den siffra om 25 procent som ministrarna anger. Troligast är att den gäller personer som inte uppnår D-nivå. (Det är lite rörigt det där med SFI:s uppbyggnad, det finns tre "program" men de består alla av två nivåer av totalt fyra - A-B-C och D.)
Många slutar helt enkelt före D-nivå, för att de får jobb, blir sjuka (hälsosituationen bland framför allt flyktingar är förstås en faktor) eller gravida eller vad det nu kan vara. Det är därför inte givet att avhopp är dåliga.

I nuläget är, om jag förstått saken rätt, riktmärket 525 timmars studier, vilket är två terminer. Generellt bedöms man kunna ta sig igenom två nivåer per termin. Det betyder ju faktiskt att man i nuläget beräknar att sfi-utbildningen kan genomgås på ett år. Då är förstås en maxtid på tre år generös. Redan nu är det också så att man kan förlora sitt introduktionsbidrag om absolut inga framsteg görs under de där 525 timmarna.

Förslaget om nationella slutprov för varje nivå är också fina fisken. Just nu finns bara ett sådant - på D-nivån, dvs den som få elever faktiskt går vidare till. Det betyder visserligen inte att sfi-eleverna inte har gjort några prov. De har de. Men det har inte funnits några enhetliga prov, utan sfi-lärarna i olika kommuner har själva knåpat ihop slutproven för nivåerna A till C. Ibland har man kanske pratat ihop sig med grannkommunen och bytt prov med varandra - något som inte sällan resulterat i en förvånad insikt om vilka skillnader i svårighetsgrad det är från kommun till kommun.
Detta kan i sin tur skyllas på de abstrakta kursmålen. Här, liksom i alla våra skolsystem, dras lärarna med sossarnas fäbless för otydliga mål och kursplaner. Abstrakta mål ger utrymme för en hel del tolkning och godtycke. Det säger sig självt att det gör utbildningen ojämn över landet.

Slutligen gör Sabuni och Björklund en liten skolpartipiruett kring det faktum att mycket få lärare har behörigheten 40 poäng i "Svenska som andraspråk". Det ska påpekas att det där låter betydligt värre än vad läget är. Ämnet "svenska som andraspråk" har nämligen inte funnits så rysligt länge och det finns gott om lärare på sfi vars meriter så att säga är äldre än just den kursen.
Det i sig är troligtvis inget problem. Att man inte har just de poängen betyder på intet sätt att man inte är kvalificerad. Givet hur lärarutbildningen sett ut på senare år skulle jag snarare säga att det kommer uppstå ett besvärligt tomrum när de 40- och 50-talister som fortfarande jobbar på sfi pensioneras.
De kan nämligen grammatik... Och blir heller inte kränkta av krav på korrekt stavning...

Kort sagt. Utgångspunkterna är oklara, men många av förslagen ser principiellt bra ut.
Absolut viktigast bland förslagen är därför att man vill göra en ordentlig utvärdering av sfi. Det är i grevens tid.

Nu blev det en så jädrans lång inledning att det bara blir ett litet citat.

"Maxtiden är således en gräns som få berörs av. Det man kan kritisera i sammanhanget är snarare huruvida kravet inte är bara ett slag i luften. Samtidigt stör det ingen och kan, för de få som faktiskt dröjer sig kvar, tjäna som motivation. Tillsammans med den tidigare aviserade prestationsbonusen utgör maxtiden en klassisk allianskombination av morot och piska. Principiellt en bra tanke, men i fallet sfi något tveksam.
Sfi är till för vuxna människor som kommer till Sverige för att skapa en framtid. Det ska inte behövas uppfostrande bonusar för att befrämja viljan att lära sig svenska."


Hela ledaren här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

"De kan nämligen grammatik... Och blir heller inte kränkta av krav på korrekt stavning.."


Det du säger är alltså att etniska svenskar utan lärarutbildning, födda på 40- och 50-talen, är mycket bättre än invandrade lärare som tagit lärarexamina?

Bevara oss från den nya diskrimineringsliberalismen.

Gubben sa...

Risken är stor att det bara blir ett slag i luften. Vad händer efter tre år? Tar lärarhögskolan över då och gör dem till okränkta lärare i svenska?

Sanna Rayman sa...

Anonym.
Du sätter din tilltro till ordet "lärarexamina" och det menar jag är förenklande eller naivt.

De äldre lärare jag talar om SAKNAR inte lärarutbildning, men de är (förstås) inte utbildade i dagens lärarhögskola. Vad jag säger är att de äldre lärarnas kompetens inte sällan överträffar de nyutexaminerades. Generellt har de betydligt större ämneskunskaper än dagens lärarstudenter, som inte hinner med lika mycket fördjupning i det ämne de ska lära ut eftersom pedagogik och "forskning" tar upp stora delar av utbildningstiden. Detta gäller alla lärare och är inget specifikt för sfi.
(Samma diskussion kommer igen när vi ibland möter rubriker om de farligt många obehöriga vikarierna i grund- och gymnasieskola. Deras obehörighet yttrar sig väldigt ofta i att de har dubbelt så många poäng i historia som den behörige läraren, men lite mindre pedagogikkurser i bagaget.)

Så. Det jag säger är helt enkelt att lärarutbildningen är för dålig.
Etnicitet har över huvud taget itne med saken att göra, jag förstår inte varför du drar in den aspekten? Länken till de kränkta studenterna alluderar lika mycket på kränkta dyslektiker som andra.

Jag ogillar den inte ovanliga poängen som politiker ofta gör & som Sabuni och Björklund också gör i sin artikel när de pekar på frånvaron av 40 poäng i ett specifikt nytt ämne som ett stort problem. Jag menar kom igen! Ska vi förstå detta som att innan ämnet "Svenska som andraspråk" fanns så kunde vi inte lära ut svenska?
Skulle inte tro det.
I så fall krävs en rejäl utrensning i lärarskrået. Ska alla sfi-lärare äldre än den där 40-poängaren få kicken?
Att hänga upp hoppet på en kurs är enögt och vittnar om ett ointresse för de äldre sfi-lärarnas låånga erfarenhet.

DET var vad jag menade. Tydligare nu?

Sanna Rayman sa...

Gubben. Som sagt. Maxgränsen berör inte särskilt många.
Väldigt få sitter kvar i tre år som det är, så jag tror inte att det är ett problem.
Nu finns det ingen statistik, men jag skulle tro att det skiljer sig en hel del mellan regionerna. Kanske finns det en större fördröjningseffekt norröver, där arbetslösheten varit svår. Där kan sfi möjligen ha använts som stötdämpare mot höga arbetslöshetssiffror, lite som ams-åtgärder eller liknande...

De sfi-lärare jag pratat med jobbar söderut och deras elever försvinner alltid tidigare, oftast innan de slutfört utbildningen för att de fått jobb. Ibland kanske bara vikariat eller projektanställningar och då kommer de tillbaka och slutför efteråt. Det är visserligen lite "hoppigt", men knappast dåligt.

Generellt tror jag inte att de problem som finns sitter i sfi över huvud taget.