tisdag 5 februari 2008

Statsministerns analyser

Allvarligt talat. Jag blir lite besviken på Reinfeldt. Inte för att han väljer Barack Obama som sin favvo-kandidat, det kan han väl få göra, men hur motiverar karln detta? Problematiserar vår statsminister? Gör han några intressanta påpekanden som folket kan lägga bakom örat och grunna på?
Nope. Han säger precis vad snart sagt varenda människa skulle göra om de fick snabbenkätens mediala mikrofon under näsan i konsumkön. Han förhåller sig så riskfritt att man slumrar till. Det är fint med jobbpolitik, men pannan kan rynkas av viss oro över Obamas protektionistiska frihandelsmotstånd.

Tradigast av allt är det påpekande som kröner statsministerns ställningstagande. Han påpekar slutligen att att han själv inte skulle kunna kandidera i USA, på grund av dödsstraffet och kravet på gudstro.
Hör ni det? Reinfeldt håller sig för god för att kandidera i USA. Och han meddelar det samma självklarhet som jag antar att Babak Rahimi skulle säga att han inte skulle kunna köpa apelsiner från Israel. Autopilot, liksom.

Visst. I USA finns det gudstro och dödsstraff. Det stämmer och är skit.
Men ska detta föreställa vår statsministers analys och slutsats av ett tajt och spännande politiskt val? "USA är ju USA", liksom?
(Maud Olofsson vågar åtminstone resonera lite vidare.)

Inga kommentarer: