fredag 15 februari 2008

Träningsvärk i smilbanden

För någon månad sen frekventerade jag en av de många loppisar som kantar Sundbybergs gator. Då hittade jag ett antal band av Svenska Dagbladets årsbok, årgångarna 1945-1950 ungefär. Förhoppningsfullt tog jag det som ett tecken och införskaffade dem för 10 kronor styck. Bra årgångar dessutom, mycket hände som bekant i världen vid den tiden.
Hur mycket tecken det var vet jag inte, men i alla händelser så fick jag bara några veckor senare nöjet att kvida av lycka. För si jag har fått jobb på Svenskans eminenta ledarredaktion. Tjoho för det!
Efter ett par dagars varggrin, med träningsvärk i smilbanden som följd, är det nu dags för fas två - fet prestationsångest.
Men, ack vad glad jag är. Oförskämt glad.

I går var jag på alliansseminarium om kultursponsring i riksdagen, en intressant tillställning om man bortser från att inbjudan damp in dagen före. Ett hett tips till alliansen i närings- och kulturutskottet är att höra av sig i tid. Pressen må vara snabb i vändningarna, men vill man ha fler ur närings- och kulturlivet närvarande ska inbjudan ut betydligt tidigare!
Nåväl. Om detta skriver jag idag under rubriken "Svår och glad - kexchoklad".

"Samtidigt finns det en rädsla för kompromissad integritet bland kulturutövarna. Kulturens möjligheter att iklä Hamlet en kexchokladsdräkt liknande Anja Pärsons är, som påpekades av Jan Bjuvberg, jur. dr. lektor i finansrätt, begränsade.
Inte heller särskilt eftersträvansvärda.
Här finns kärnan till den beröringsskräck som uppstår hos kulturen inför dagens kulturpolitiska diskussion, där ovana ord som entreprenörskap och sponsringsrelationer florerar. Man vill inte reduceras till reklampelare. Det är svårt att vara svår poet i kexchokladsdräkt, om man säger.
Dock är det allt fler inom kulturen som inser att medel från fler håll än staten faktiskt kan innebära en frigörelse och ett större oberoende.
Under seminariet noterade jag att det också bland de privata kulturmecenatrna finns en ovilja mot den affärsmässiga vinkeln. Ägaren till investmentbolaget Proventus, Robert Weil ställde sig under seminariet kritisk till synen på kultursponsringen som ännu ett marknadsföringsverktyg. Weil, som finansierar konsthallen Magasin 3, Judiska teatern och danskompaniet Batsheva, talar som erfaren mecenat när han slår fast att för honom är basen ett långsiktigt brett ansvar för demokratin, forskningen, kulturen och konsten - kort sagt det dynamiska samhället. Det är härligt att höra. Men alla företagsledare är inte som Weil. En del söker bara lite goodwill. Det kan vara okej det också, men då är det, trots allt, inte fel att samhället delar detta ansvar. Exempelvis genom att underlätta för inflödet av sponsorpengar i kulturen."


Tilläggas bör att avdragsrätten för kulturspons redan borde vara klappad och klar.
Ja, Lena, vi vet - det pågår en kulturutredning. Men alla inom alliansen är för den här förändringen, som heller inte kan antas kosta staten några större summor, så varför vänta? Just do it!
Mer kulturerier blir det framöver, en följetong är under tillblivelse...

14 kommentarer:

Åsa sa...

Grattis, grattis, kära du! Skönt att det är officiellt?!

Johan Folin sa...

Grattis! Olof avslöjade det för mig när vi pratades vid för ett tag sedan, men att det var lite hysch-hysch. Trist att jag inte får jobba med dig i sommar bara.

Sanna Rayman sa...

Tack wifey!

Och tacktack Johan. Jag vet, himla taskmörtigt av mig att ditcha nöjet att jobba ihop i Nypan i sommar. Men, vi löser det. Du får väl komma till stockholm o fika i alla fall!

mammajobbar sa...

Grattis, det kommer att gå hur bra som helst, jag brukar läsa och gilla det du skriver i SN och ramlade precis nyligen över den här bloggen på något outgrundligt sätt och det var ju tur nu när du verkar försvinna från min morgontidning :-).

Lycka till med nya jobbet!

Den Liberala Misantropen sa...

Hej Sanna! Sveriges mest läsvärda morgontidning blev just ännu mer läsvärd! Stort grattis och lycka till!

Björn sa...

Men herregud, grattis! Av någon anledning har jag blivit en trogen läsare av SN - så inflyttad 08 jag är.

Nu kommer skälet att flytta till "min" morgontidning också. Ännu en orsak att vara glad att man slutat prenumerera på DN. :)

Så grattis, grattis. Nollåttorna vinner på landsbygdens bekostnad den här gången. Definitivt.

Charles Westeberg sa...

Jag kan inte mycker mer än beklaga södermanlands Nyheter tappar en liberal kraft. Men som Nyköpingsbo biter ihop och önskar dig lycka till nu när du kommer nå ut till betydligt fler =)

Charles Westeberg sa...

Jag kan inte mycker mer än beklaga södermanlands Nyheter tappar en liberal kraft. Men som Nyköpingsbo biter ihop och önskar dig lycka till nu när du kommer nå ut till betydligt fler =)

dibbuk.se sa...

Stort grattis - till både Dig och SvD!

/Anders

Grue sa...

Grattis! Ett mycket bra val av Svenskan, må jag säga.

Hoppas du tar ut svängarna ordentligt. Svensk debatt är alldeles för tråkig.

Markus "LAKE" Berglund sa...

Oj! Fett grattis!

SvD driver hårt linjen att rekrytera skribenter till ledarsidan som har ett modernt och öppet tänk kring läsarna. Det bådar mycket gott inför framtiden.

Lycka till!

Sanna Rayman sa...

TACKAR ödmjukast till alla som kommenterat här, mejlat, gratulerat på bloggar och anropat på facebook.
Det hjälper inte direkt smilbandens ömma läge, men å så det värmer!

Marie Androv sa...

Kära Sanna,
Så glad för din skull.
Kramis
Marie

Louise sa...

Hurra! Instämmer i kören av gratulationer, och grattis SvD för ett så eminent val!