måndag 31 mars 2008

Fitna - inte mycket till rulle

Jaha ja. Den fanns visst ändå. Trist vändning, men nu har jag sett holländaren Geert Wilders omstridda film Fitna. Inte mycket att lägga 15 minuter på. Spekulativt och mer eller mindre fritt från argumentation, annan än guilt by association - milt uttryckt. Som vanligt när det gäller populistisk och främlingsfientlig argumentation bygger Wilders filmen på att varva rysliga, skräckinjagande bilder av offer från olika fundamentalistiska och islamistiska terrordåd med korancitat. Det där upprapandet av verser är alltid lika tröttsamt att höra och orka bemöta. Lite elakt beskrivet brukar det se ut så här:

- Johodå, muslimer är stygga för kollahärdå i sura whoptedoo står det värsta gore-versen om vad man ska göra med otrogna. Så det så.
- Jamen hämndlystna, blodlystna och uppviglande texter finns det ju i Bibeln också...
- Jaja, men det är skillnad mellan kristendom och islam, för alla muslimer tror på och vill följa allt som står i koranen! Så det så.
- Okej, så står det säkert skrivet. Och så beskriver man det kanske också. Men görs det? Förklara då för mig varför jag har en bekant som är en sfi-lärare vars muslimska elever gärna tar ett glas vin ibland och ändå anser sig i allra högsta grad troende och goda muslimer. Om de kan bryta den regeln ibland, är det då inte troligt att de fäster än mindre uppmärksamhet vid verserna om vilka grymma öden som bör vänta den otrogne?
- Okejrå. Men de är säkert moderata eller sekulära muslimer.
- Well, ja... Vart vill du komma? Är de inte muslimer då, eller? Du sa ju nyss att alla muslimer...?

Ni fattar. Och det som Wilders gör är samma cirkel. Först gör han en film som gör gällande att allt som står i koranen har ett direkt samband med de fascistiska, antidemokratiska, sekteristiska och förfärliga terrordåd som gjorts i islams namn. Avslutningsvis tar han tag i en sida ur koranen och låter sedan ljudet av rivet papper bryta tystnaden. Därefter visas en text där filmmakaren förklarar att han rivit en sida ur en telefonkatalog eftersom det är "upp till muslimerna själva, att riva ut de ondskefulla verserna ur Koranen".
Frågan som blir över efter detta 15-minutersnummer är: Vilka muslimer är det egentligen som Wilder menar ska åta sig uppgiften att riva ut sidor eller ta itu med verser ur Koranen när han nu, föga subtilt, låtit förstå att "de alla" skriver under på verserna?

Alla religioner gör anspråk på att vara "den rätta" tolkningen. Det ligger i sakens natur. Tron innebär att det oförklarliga ges olika meningar och kanske även mål i form av olika paradis, nirvanatillstånd eller trevlig(are) reinkarnation. Det på djupet kända i detta begriper inte alltid den som inte är religiös.
Man skulle kunna dra en parallell till det sätt på vilket många med ett mindre ideologiskt och kanske ofta mera vagt politiskt intresse tänker i valtider. Läsa valprogrammen, ta reda på vilket parti som bäst servar de egna behoven för tillfället och rösta därefter. På liknande vis kan religionerna för den ateistiske, eller kanske snarare den obestämde, framstå som ett smörgåsbord, ett "utbud" av olika trosuppfattningar som man kan välja mellan om man en vacker dag skulle vakna och känna för att bli religiös.
Den religiöse skyr naturligtvis en sådan hädisk, profan och egennyttig inställning till det som för honom eller henne är livets högre mening. Detta kan den som inte är religiös förstå mer eller mindre väl, men en grundläggande insikt om att förhållandet finns är nödvändig. Det är premissen för att en vettig diskussion om religion - oavsett vilken - ska kunna äga rum.

Därför är Geert Wilders film ett futtigt debattinlägg, medan till exempel Irshad Manjis strävan att reformera sin religion är högst meningsfull. (Hon har för övrigt utlovat en egen recension av filmen inom den närmsta tiden)

Därför är det ett demokratiskt faux-pas när Pia Kjærsgaard går ut och uppmanar danska konstnärer att utmana förbudet mot Muhammedteckningar, medan det faktiskt blir intressant när Lars Vilks ritar en bild.
Hon, en politiker i styrande position, talar om för konstnärer vilka gränser de bör bryta eftersom hennes politiska framgång bygger på en önskan att jäklas med en viss religion.
Han, en konstnär, väljer att inspektera och överskrida en religiös gräns som han menar krockar med konstnärens grundläggande förutsättningar att skapa och döpa verk bäst de vill.
Det är faktiskt en jäkla skillnad.

Därmed inte sagt att även ateisterna, humanisterna och andra "o-övertygade" ska ha rätt att kritisera såväl islam som andra religioner. Men det blir inte meningsfullt om det inte görs med en tydlighet kring vem det är man vill diskutera med och vad det är man diskuterar. I Fitna syns inga sådana insikter. I stället trängs blodiga bilder med staplar som informerar om hur många muslimer det bor i Holland och Europa.
Folk blandar gärna ihop respekt med "medhårsstrykande" men det är inte samma sak. En diskussion kommer alltid att innebära oenighet, det är ofrånkomligt och mothårs. Men en respektfull diskussion kräver att båda parter lägger sig vinn om att känna till och begripa motståndarens grundhållningar. Utmana dem, visst, men en illa underbyggd attack är inte utmanande. Kunskaper i korancitat är rätt meningslösa om det är islamismen man vill åt.

Icke desto mindre tycker jag, tydligen till skillnad från Ban Ki-Moon, att Geert Wilders självfallet ska få åtnjuta friheten att få göra och visa sin film så att vi andra kan få diskutera och kritisera - eller för all del hylla - den som vi finner lämpligt. Men att jag är ett fan av yttrandefriheten torde få läsare av den här bloggen vara okunniga om, så den biten upprepar jag inte den här gången.

Inga kommentarer: