måndag 17 mars 2008

Nyköping skramlar och ler

Skriver idag, föga förvånande, om helgens fulbesök i Nyköping, vilket blivit rejält omskrivet.
Nyckelupproret har - med rätta - fått en hel del uppmärksamhet och beröm i såväl media som bloggosfär. I och med idén med nyckelskramlandet har manifestationerna och demonstrationerna mot den ökade närvaron av nazism i Nyköping funnit sin rätta form. Fredligt, folkligt och tydligt.
På sn.se pågår en livlig diskussion efter helgens händelser och de allra flesta är helt enkelt oerhört stolta över att vara Nyköpingsbor just nu. Det bör de vara. Men, alla är inte övertygade och det är väl delvis dem jag vänder mig till i dagens text.

"Av tumultet som uppstod just denna helg finns ett par lärdomar att dra. För polisen, som överrumplades av närvaron och åtminstone inledningsvis var oförberedda, är det en påminnelse om att Nyköping finns på kartan för långt fler än ett par lokala odemokratiska element. Det är sorgligt att konstatera, men vi lär få se repriser på helgens händelser.
För nyckelskramlarna själva visar de våldsamheter som ändå ägde rum på vikten av att hålla manifestationen fredlig och markera emot de perifera demonstranter (läs AFA) som försöker puffa händelseutvecklingen i en annan, mer våldsam, riktning. Budskapet i den nyckelskramlande gesten är starkt i sin enkelhet och det vore oändligt synd om detta budskap fick dåligt sällskap.
Helgens händelser har uppmärksammats också i riksmedia och på www.sn.se ackompanjeras nyheterna om händelsen av mestadels hejarop, men också en del diskussion. Emellanåt höjs röster som gör påpekar att även nazisten har demokratiska rättigheter och därför är det ett demokratiskt hyckleri att demonstrera emot. Det kan låta som en logisk invändning, men i själva verket är argumentationen ett fult trick där man jämställer kampen mot nazismen med diskussionen kring främlingsfientliga och invandringskritiska partier.
Man gör, kort sagt, martyr av nazisten som ingen vill lyssna på, ungefär på samma sätt som tidigare gjorts med Sverigedemokraterna, innan de släpptes in i den offentliga debatten.
Att ”ta debatten” med Sverigedemokraterna bör vi, både för att argumenten bör samt kan bemötas och för att deras väljarstöd kräver en seriös behandling från samhället.
Detta betyder emellertid inte att man måste ”ta debatten” med varje ny nazist för att få kalla sig demokrat. Vi vet otäckt mycket mer än tillräckligt om den nazistiska ideologin. Debattbehovet borde, med lite historiska kunskaper i bagaget, vara lågt. För övrigt är det sällan debatt som är nazisternas mål.
Nej, den sortens relativism klarar vi oss utan. Det är verkligen inte nyckelskramlarnas sak att vara ”resonerande” och lyssna på nazisternas ”argument”. De visar sin demokratiska mognad genom att fredligt tala om att de ogillar nazism. Precis som det ska vara."

Inga kommentarer: