lördag 22 mars 2008

Tut tut - it's da sound of vår regering!

"Hotet mot allmännyttan har avvärjts" konstateras det i en föga balanserad ingress i DN idag.
Mr Hot himself - Mats Odell - väntas nämligen kasta delar av utredningen om hyrorna och de kommunala bostadsbolagen. Mats Odell har nämligen velat låta hyrorna i attraktiva områden - som till exempel Stockholms innerstad - spegla dessa områdens status som eftertraktade. Detta förhållande "avslöjade" vi redan för några veckor sedan, vilket skapat stor debatt på nätet, där Mr Hot numera kallas "marknadstaliban", förklarar DN.

Jodå. Jag drar mig till minnes en av DN:s artiklar på temat. Fyra-fem herrar och damer boendes kring Fältöversten beklagade sig storligen över att det kanske skulle bli dyrare att bo på Östermalm och påpekade att det var orättvist. För faktiskt fanns det ju dåliga saker med att bo i innerstan också. Det var till exempel bullrigt och svårt att hitta parkering...

Alltså. Det är mycket möjligt att utredningen innehåller delar som inte bör genomföras. Men sen när är tanken med någon utredning att den ska genomföras i sin helhet? En utredning utgör underlag. Detta verkar medierna i största allmänhet ha glömt av fullständigt. Varje gång regeringen inte gör exakt så som det står i ett ursprungs-PM, en utredning eller i ett förslag ute på remiss så meddelas det högtidligen att regeringen "backar". Jag skrev om detta i en ledare om sjukskrivningar häromdagen, men resonemanget är lika giltigt i andra fall:

"Tut tut tut tut tut tut.... Om alliansregeringen skulle ha ett soundtrack vore det nog en lastbils backsignal. För jösses så många rubriker på temat ”Regeringen backar om” vi fått under det senaste året.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är just rubriker vi talar om. Regeringens ”backande” i olika frågor behöver inte nödvändigtvis tolkas som att man viker sig i tid och otid.
I det senaste fallet handlar det till exempel om ett förslag på remiss och då är det faktiskt ganska normalt – eller borde åtminstone vara det – att en regering lyssnar till remissinstanserna. Att det inte varit tradition att göra så bland svenska regeringar innebär inte att det är ett svaghetstecken."

I Svenskan idag påpekas ett annat problem som hör ihop med ovan. Nämligen det att regeringen inte tillräckligt förklarar skillnaden mellan sin politik och det oppositionella alternativet. Det är en viktig poäng och tandvårdsreformen, och dess fokus på de mest vårdbehövande, utgör ett utmärkt tillfälle att tydligt och pedagogiskt göra det. Den kritik som oppositionen lyckades få ur sig i höstas, när tandvårdsreformen diskuterades en del, begränsade sig till dumheter som att regeringen var "för sent ute".

Nåja. Med tanke på att socialdemokraterna under tolv års maktinnehav gjorde ingenting, så kan alliansen ta lätt på den kritiken. Om någon varit försenad i tandvårdsfrågan är det otvivelaktigt sossarna.

Den giltiga kritik som möjligen finns mot tandvårdsreformen är att det är något skralt på förebyggande-sidan, vilket framför allt tandläkarskrået påpekat. Här finns en poäng, det preventiva är i längden kostnadseffektivt. Men den aktuella satsningen är inte blind för detta. Snarare gör man ett aktivt val när man väljer att få bukt med de största problemen först. Det är helt enkelt nödvändigt. Det dentala förfallet har pågått för länge för att det ska vara för­svarbart att just nu ”dutta” ut insatser på flera håll.
Tandvårdsreformen är inte i första hand millimeterrättvis, den är i första hand solidarisk.

Men allt detta måste regeringen säga själv också. Och inte rädas att faktiskt själv peka på kontrasten mellan den egna politiken och oppositionens misslyckanden på samma område.

2 kommentarer:

nicklas eriksson sa...

Sanna, jag tror snarare att det beror på att vanligt folk inte är några idioter. De begriper vad marknadshyror kommer att leda till: svindyrt att bo precis i innerstan och de stadsdelar som ligger just dikt an (nu använder jag mig av Göteborg som måttstock eftersom jag inte kan Stockholm så bra); Vegastan, Lunden, Hisingsstaden med mera samtidigt som det blir - lite - billigare att bo i Bergsjön, Kortedala, Tynnered, Frölunda, Biskop osv, men inte så mycket att det gör skillnad eftersom bostadsbristen är skriande samtidigt som övre medelklassen får ha sitt reservat ifred inne i stan.

Jag tror att folk begriper att bruksvärdessystemet leder till lite högre hyror i ytterområdena, men att det är värt det eftersom det (i Göteobrg i alla fall) faktiskt leder till att en städargrabb som jag kan bo i Olskroken och folk i gemen tycker inte det är dåligt att blanda samhällsklasserna.

Däremot är det bra att släppa upp hyrorna på ställen som Nya Eriksberg där bl a våra allmännyttiga bolag har varit med och byggt lyxlägenheter. Där kan en hyresrätt, tvåa på 65 kvadrat, gå lös på 14- 16000, och det har ingen vanlig svenne råd med, så där kan öfverklassen få bekosta sitt sjönära boende helt på egen hand.

Nicklas Eriksson

Sanna Rayman sa...

Hej Nicklas!
Jomen reservat inne i stan är det ju i mångt och mycket redan nu - fast det bygger på svartkontrakt istället. Kanske är detta fenomen mindre i Götet, men här är det inte ovanligt.
Dessutom är det ofta knappt ett smack billigare hyror i ytterområdena. Tvärtom får de boende där nöjet att betala mer för pendling in till stan, samtidigt som hyrorna ligger på samma nivå som innerstadens.

Vad jag skulle önska är att man lät det finnas flera olika boenden - inte bara olika i termer av ägande eller hyrande, men också olika när det kommer till standard, vilket i sin tur bör påverka priset. Nu finns det förvisso olikheter redan idag, men inte sällan är de resultat av olika sorters "tricksande" vid sidan av systemet, snarare än inplanerade olikheter avsedda att möta olika behov.

Har själv bott hos kommunal hyresvärd i förort av mindre attraktivt slag större delen av mina år här i Stockholm och noterade då att folk där gör allt för att hålla de med tanke på läget helt orimligt höga hyrorna nere.
Och eftersom det enda man själv kan göra själv för att hålla hyran nere är att under inga omständigheter använda de tillval (valfritt lägenhetsunderhåll) som hyresvärden erbjuder (omtapetsering, nytt golv osv..) leder det till ett onödigt snabbt förlopp vad gäller slitage av lägenheter som borde kunna klara sig bättre och längre. Resursslöseri, helt enkelt. Ingendera parten tar i de här fallen ansvar för allmännyttan och urholkar därigenom poängen med den.

Därmed inte sagt att jag menar att alls ingen allmännytta ska finnas eller att jag själv aspirerar på titeln marknadstaliban. Jag fattar att kommunerna invänt, för dem finns det såklart ett stort värde i att kunna hålla i bostads-tåtarna på hemmaplan. Inte alla kommuner är som Stockholm eller Göteborg. Men det innebär ändå inte att man måste beskriva varje litet steg ifrån dagens läge (eller varje ombildning som sker) som ett "hot".

Glad påsk!