torsdag 20 mars 2008

Wirténs intresse = måttet på kvalitet

I P1:s Obs har det under några veckor upplåtits etertid åt ett antal borgerliga kulturdebattörer. Nu är det dags för moteld, vilken hittills anlagts av Tiina Rosenberg, Maria-Pia Boëthius och senast idag Per Wirtén.

Den senares inlägg kickade i gång mig rejält. Wirténs inlägg är helt oslagbart självrättfärdigt. Han konstaterar att det visst är ont om nyliberaler i kulturdebatten, men det är inte för att de inte släpps in i den. De uppnår bara inte tillräcklig kvalitet.
"Få nyliberaler klarar uppenbarligen av att skriva särskilt intressant och reflekterande om konst och litteratur", säger Wirtén.

Bortsett från att detta är rätt oschysst argumentation eftersom få nyliberaler tillåts bevisa motsatsen så är det ett uppenbart försök att försöka vrida bort fokus från debattens ursprungsämne. För det är ju inte detta den pågående och förvisso vilt spretande kulturdebatten främst har handlat om.
Ingen har efterlyst en strikt höger/vänster-representativitet bland dans-, film- och konstrecensenterna.
Däremot har det påpekats att i de bredare samhällskritiska kulturdebatterna finns det en tydlig blindhet inför perspektiv som avviker från vänsterns. De upplevs helt enkelt inte som, för att återanvända Wirténs bedömning, intressanta.

Det som inte verkar slå Wirtén är att ordet intressant är en värdering, ett omdöme. Och att det kanske visst finns liberaler och nyliberaler (ett annat problem är ju att snart sagt alla liberaler brännmärks som nyliberala av kulturvänstern) intressant, även om han inte tycker det. Att det kanske är på det viset att Wirténs intresse lättast väcks om skribenten delar hans världsuppfattning. Att det säger något om kultursidornas läggning att det betraktas som vansinnigt intressant att både länge och väl diskutera en bok som "De skamlösa", medan Timbroboken "Yppighetens nytta" förbigås med på sin höjd ett fniss och himlande ögon.

Men, nej. Inget av detta slår Wirtén. Nyliberalerna skriver inte intressant eller reflekterande. Därför är de "gapiga".
De är "arga över sin egen stumhet och oförmåga."

Nå. Vi kan härmed tacka herr Wirtén för att ha sparkat igång mitt lätt insomnade intresse för den följetong på temat högern och kulturen som jag redan påbörjat. Här finns del 1 och 2. En tredje är att vänta under påsken.

Meanwhile - läs gärna en lång sak från häromdagen om artighet, våldtäkter och utopisträvan. Eller vad den nu handlar om...

Inga kommentarer: