söndag 13 april 2008

Moralisk lättja

Jojo. Smått på väg ur dvalan är jag allt. Inte skriva än, men ett citat från Louise P bör postas..

Mer hollywoodifierade åsikter kan hämtas i stort vilken fråga som helst, exempelvis djurrättigheter. Djurrättigheter är filosofi för idioter.
Missförstå inte, jag tycker inte att vi ska vara sadistiska mot djur, men det betyder inte att jag inte tänker äta och klä mig i döda djur och käka mediciner som finns tack vare en massa döda och lidande djur. Jag tycker inte att vi ska tortera våra hundar och katter, men jag tänker inte moralisera över att hundar och katter finns på exotiska menyer. Jag tycker inte vi ska skratta åt att kossor är heligförklarade i vissa länder medan vi snaskar filé. Djur är djur, vissa är domesticerade, andra är vilda, och inbillar mig inte för en sekund att de bör ha samma rättigheter som människor. Hur vi behandlar djur är förstås en samvetsfråga, men den går inte att översätta till universella rättigheter.


Klokt och rätt. Det lilla ordet samvetsfråga är dessutom högintressant i sammanhanget. Samvetsfrågor är svårare och tar längre tid att reda ut än om man bara har x antal rättigheter att bocka av.
Av någon anledning söker vi alltid efter paketlösningar och färdiga ramverk, liksom för att slippa ta itu med samvetsfrågorna som livet bjuder på allt eftersom vi lever det. Moralisk lättja, ungefär.
Sådan lättja toppar lätt min lista över värsta lättjorna.

2 kommentarer:

FL sa...

Nej, nu tycker jag att du feltänkte dig till en slutsats. Varför är vårt kollektiv - vår art - automatiskt värd en massa rättigheter som andra arter inte är?
Många anser att "unikt mänskliga" drag, som till exempel fri vilja, skulle ge oss människor rättigheter som djuren inte har. Nå, men en människa utan fri vilja då? En mentalt handikappad?
Hur sjutton kan man dessutom veta säkert att en chimpans "inte har" fri vilja? Vi vet ju inte ens säkert att vi själva har den.
Det är bara en historisk slump att alla släktled i gradienten mellan apor och människor har dött ut. Annars hade vi nog haft svårare att göra den där distinktionen mellan människor och djur.
Nej, rättigheter är precis vad våra med-djur behöver, i egenskap av kännande, tänkande varelser. Därmed inte sagt att vi absolut inte får äta upp dem (många av dem skulle gladeligen äta upp oss). Men, för tusan, lyssna inte på mig utan läs istället Richard Dawkins text om ämnet.

Anonym sa...

Det var en gång... för sisådär 10 år sedan, studentliv i skåne. Vi hade två tidningar i korridoren. Helgens höjdpunkt - att läsa Per Svenssons kåseri i Sydsvenskan och Sanna Raymans i Skånskan!
Svenska Dagbladet är att gratulera! För Sanna är det väl bara än en språngbräda mot journalistiskt världsherravälde? På lektionstid läste vi annat. En dag kom t.ex. Dan Egonsson från Lund och föreläste om djuretik. Djuretik är givetvis inte synonymt med djurrätt. Vill man hoppa på en djuretisk ideologi finns det förstås bättre alternativ. Men poängen är ju, precis som Sanna skriver; att vara människa är att vara fri att välja själv, att tänka själv, att tvingas tänka själv i varje enskild frågeställning eller konfliktsituation. Göra bruk av sin hjärna och sitt samvete. Då duger det inte att gå till någon filosofisk eller religiös dogmsamling och tro att man gör rätt bara man gör som det står. Det är klart att människor som gått på djurrättssektens enkla lösningar och slagord har svårt att förstå detta - varför människor är unika. Det finns således tre sorters människor, på tre olika moraliska nivåer:
- De som gör bruk av sina hjärnor och samveten.
- De som likt djurrättarna tror att dogmerna skall frälsa dem, dvs de som kan men inte vill.
- De mentalt handikappade, de som inte kan.
Det vore måhända lockande att degradera latmaskarnas människovärde på samma sätt som djurrättarna gör då de ideligen jämför mentalt handikappade människor med friska djur... En sådan elitism vill vi förstås inte veta av, men medge att det är en lustig konsekvens av djurrättsresonemanget som FL så påpassligt åskådliggör!?
F.Grön