söndag 20 april 2008

Små elaka män med små batonger

Jag är en rätt laglydig tös. Jag kan komma på mig själv med att vänta på grön gubbe vid en fullständigt otrafikerad vägkorsning. Bara för att jag inte kommer på att man kan gå mot rött.
På samma vis har jag i stort sett aldrig plankat på tunnelbanan. Eller ja, det har nog hänt ett par gånger när jag varit helt luspank, men då har det definitivt inte känts bra.
Idag känner jag för att planka som aldrig förr.

Alldeles nyss hoppade jag av pendeln i Sundbyberg. Söndagskvällen till ära var Sumpans station bemannad med tre vakter. En ung rastafarian av nordisk härkomst med stor och stilig stickad mössa samt två stora och stiliga resväskor kom flygandes som ett jehu uppför trappan till perrongen för att hinna med tåget. Vakterna, som hade sett hur han tagit sig igenom spärren - medelst ett spänstigt skutt - började hojta.
Så långt är jag väl med. De gör sitt jobb, de ska kolla plankare.

Men saken är den att snubben halar fram och visar sitt giltiga SL-kort. Hoppet över spärrarna handlade med andra ord mest om att han inte ville stanna, ställa ner sina väskor, dra kortet, plocka upp väskorna och, tja, missa tåget.

Now. Tror ni vakterna nöjde sig med att se hans kort?
Nej, naturligtvis inte. Väl uppe på perrongen hindrar de honom och kräver att han ställer ner sina väskor, springer tillbaka ner och drar kortet i spärren. Bara för att ingenting mer än att de ska lära honom en läxa av oklar karaktär.
Den gudomligt tålmodige eller komaartat stressade killen tjafsar inte utan gör genast som de säger.
Sen missar han tåget.

Så nu sitter jag här och känner hat och misströstar om mänskligheten. Det var ju kul.

5 kommentarer:

Kenneth sa...

Så går det till, dessa förbannade väktare. Att jävlas med vanligt folk är kul, att göra sitt jobb är tråkigt.
Man blir så rent ut sagt: Jävla trött.

Daniel Eriksson sa...

Apropå ditt inlägg idag om att borgarna fick 25 % av LO-väljarna. Visst, ett framsteg, men samtidigt fortfarande dåligt om man jämför internationellt. I Danmark får VKO-alliansen inte mindre än två tredjedelar av arbetarrösterna:

"Foreløbige analyser af de store exitpolls peger på at totredjedel af arbejderne nu stemmer VKO: Blandt unge, faglærte arbejdere er Dansk Folkeparti større end Socialdemokraterne (21 procent mod 20 procent) og Venstre det helt store parti med næsten 40 procent tilslutning. SF er blandt arbejderne væsentligt mindre end partiet er på landsplan."

http://www.information.dk/150868

Det har säkert flera orsaker, men den viktigaste tror jag är att den danska borgerligheten vågat ta tag i värdefrågorna, där arbetarna enligt alla undersökningar i många länder (kan ge dig länkar om du vill det, men det är common knowledge) är väldigt mycket mer konservativa än de socialistiska partierna.

Svensk borgerlighet msåte börja ta tag på allvar i värdefrågorna. Man har gjort en fin inledning i skoklfrågorna, men man måste gå vidare till större och mer kontroversiella frågor. Det skulle bli ett jäkla liv på kultursidorna, men hos väljarna skulle det gå hem. Dansk borgerlighet har vunnit tre val i rad på det här sättet och nåt liknande kan mycket väl ske i Sverige om man spelar sina kort väl. Så det ligger mycket i potten.

Sanna Rayman sa...

Kenneth. Jupp, trött och ledsen var ordet.

Daniel. Visst finns konservativa stråk hos LO-kollektivet. Och visst finns värdefrågorna mer hos borgerligheten. Frågan är väl dock om det alltid är samma värden. Det finns kanske områden där man inte "vågar" ta tag i värdefrågor, men säkert också en del där man inte vill.
Rent fackorganisatoriskt vore det bäst om fack, LO eller andra, lät bli att gå armkrok med något parti och fokuserade på att vara fack.

ullrika sa...

Det bästa är att vaktkillarna säkert en dag kommer på att de "gjorde bort sig" som inte nöjde sig med ett visat färdbevis. Heder åt unge mannen med stickad mössa som behöll lugn och värdighet [om det nu inte bara är du som snedvridit historien ;)]

Förresten. Kul att ha hittat dig igen! Väääldigt länge sen är det! Ska försöka leta mig hit nångång när klockan inte är mitt i natten...

massa krams!

Sanna Rayman sa...

Ullrika, hej! Så kul att höra från dig! Hoppas allt är bra!
Och nejdå, inte ett dugg snedvriden var den historien. Sant från början till slut. Tyvärr.
kramkram
/Sanna