tisdag 17 juni 2008

Luften går ur

Ja se det var en spännande semesterdag, hörni!
Och den landade i nåt som känns som tofu. Det ser ut som det har stadga och kanter, men det förvånar i sin brist på tuggmotstånd. Luften går ur en långsamt. Efter en speedad dag. En dag fylld av rännande fram och tillbaka på stan - i skor med helt fel klackhöjd kan jag tillägga. En dag av stora förhoppningar och rätt mycket anspänning.

Så var är vi nu? Det finns alltså en c-märkt lista med krav, som landar hos Förvarsutskottet. Exakt vad står det på denna lista? Det är fortfarande något osäkert dessvärre. Jag ser en del av punkterna i rapporteringen här och var, men inte allt.

De saker som nämns mest är framför allt att FRA:s verksamhet ska kontrolleras dels genom specialgranskning av Datainspektionen, dels genom att tillsätta en kommitté av granskande riksdagsmän och kanske också inrätta ett integritetsombud som ska bevaka FRA:s avlyssning.
Fler kontrollstationer och instanser som vakar över integriteten helt enkelt. Det är förvisso bra grejer, men inget att gå upp i brygga över.

De mest intressanta och välkomna kraven jag hörde från talarstolen kom från Annie Johansson (som för övrigt höll det i särklass bästa anförandet) och handlade om:

- att det ska vara EN oberoende myndighet som ger tillstånd - och inte som i det liggande förslaget två olika tillståndsförfaranden.
(Varav det ena är att regeringen eller regeringskansliet kan ge tillstånd själv och då krävs inget tillstånd från tillståndsmyndigheten)

- att man ville ha förtydliganden av ändamålen för vilka signalspaning ska få bedrivas.

Jotack, det vore också bra, i nuläget är detta vagt och godtyckligt formulerat. I propositionen resoneras det kring hur yttre hot ska avgränsas, om det bör avgränsas mer eller ej, men regeringen finner att en viss flexibilitet är nödvändig och skriver att:

"För att täcka in hela det komplexa hotspektrumet, med betydande inslag av icke-militära och icke-väpnade hot, föreslår regeringen att verksamheten skall avse "yttre hot", oavsett deras karaktär och ursprung. Därmed omfattas hela den säkerhetspolitiska hotbilden. Begreppet yttre hot är vidsträckt och måste också vara det för att ge utrymme för nödvändig flexibilitet och förmåga att anpassa verksamheten efter nya företeelser."

Visst. Men vidsträckthet till trots, nog kunde några avgränsnignar ändå vara på sin plats? Särskilt som det under rubriken Nya säkerhetshot och risker resoneras som följer:

"Det finns också en rad andra fenomen som kan påverka Sveriges säkerhet negativt och i vissa fall få säkerhetspolitiska konsekvenser. Hit hör t.ex. olika typer av försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Snabba, effektiva och samordnade åtgärder från statsmakternas sida för att möta denna typ av hot eller påfrestningar kan i många fall underlättas av den förvarning och analys som en effektiv underrättelseverksamhet kan bidra med."

Ekologiska obalanser. Stora migrationsrörelser. Ekonomiska utmaningar. Så många hot, så lite tid.

Dock är jag tveksam till om just dessa mina favvokrav på Annies lista verkligen kan komma att införlivas efter en återremiss. De innebär mer genomgripande förändringar i liggande förslag, vilket regeringen sannolikt inte är sugen på. Lite påbyggnad i form av kommittéer, ombud och annat går ju alltid att lägga till, men att på allvar pilla i förslaget lär blir svårare att tvinga fram.

Dessutom. Huvudproblematiken är alltjämt att avlyssningen sker genom att "allt" scannas av - och det problemet lär inte försvinna vid en återremiss.
Därför kan jag inte vara själaglad över det här - även om jag definitivt tycker att såväl Annie och Fredrick - och även Karl Sigfrid, Birgitta Ohlson med flera - gjort vad de kan under rådande förutsättningar.

Det är lätt att förstå den känsla som både Fredrick Federley och Annie Johansson gav uttryck för i talarstolen - känslan av att de tvingats in i fajt med de sina av socialdemokraterna. Annie uttryckte det klockrent när hon förklarade att:

"Det som stör mig i den här debatten är att s spelar på en fribiljett. (...) Ert agerande är och förblir ett eländigt hyckleri. Så försök inte ens göra ett nummer av ert engagemang i morgon. Mellan min och er röst vad gäller den personliga integriteten skiljer det oceaner."


Det är helt enkelt inte rättvist från början att de har hamnat i den här positionen där de förväntas vara riksdagens enda liberala vakthundar. Där håller jag helt klart med Alice Åström, som i talarstolen konstaterade att "Enskilda ledamöter är inte de som i dag ska kritiseras. Det är partierna som förtjänar kritiken".

Så är det. Rodnaden bör färga kinderna på alla de som inte bråkat ett smack. De som i dag stod och sa att "Integritet är viktigt, men..." På dem ligger den tyngre bördan.

- På Tolgfors som försöker lugna mig genom att påpeka hur enormt stora informationsmängder FRA skulle behöva spara och läsa om de verkligen skulle spana på inhemsk kommunikation. Som om en ren utrymmes och kapacitetsbrist skulle vara ett argument i sammanhanget.
- På Staffan Danielsson (c), som glatt konstaterar att "Det finns mer att göra, debatten ska fortsätta" samtidigt som han argumenterar för ett ja.
- På Else-Marie Lindgren (kd), som från talarstolen klargör att ett Nej innebär att riskera "våra söner och döttrars liv i Afghanistan".
- På partiledarna som svingat piskan på ett sätt som gör mig outsägligt besviken.

Inga kommentarer: