tisdag 1 juli 2008

Förklara för mig som vore jag en träskpadda

Man vet aldrig vad folk ska gå igång på. I går skrev jag ett rätt bagatellartat inlägg på ledarbloggen om den unge syndikalisten Niklas Svenlin som tillsammans med sitt fack hotade med att sätta OKQ8-macken i Piteå där han sommarjobbade i blockad då det salufördes porrtidningar där.
Ja, jag skrev raljant och ironiskt. Det beror på att jag helt enkelt inte tror på att Niklas Svenlin haft en klump i magen varje dag på sitt sommarjobb sedan 2004.
OM han verkligen har haft det så tror jag (och snälla missförstå mig inte - nu menar jag verkligen INTE detta ironiskt eller nedlåtande) att han behöver någon sorts terapi eller hjälp, för då är hans känslighet något som i längden kan bli väldigt jobbig för honom, då porr och herrtidningar trots allt finns lite varstans ute i samhället.
Jag tror dock mer på min förra teori, det vill säga att Niklas faktiskt inte haft en klump i magen i fyra år, utan att han bedriver en politisk kamp,vilket styrks av det faktum att han även ordnat bort Slitz från campuskiosken i Umeå. Det får han naturligtvis göra, men då förbehåller jag mig också rätten att argumentera emot.
Vilket jag gjorde.

I dag har jag mailat fram och tillbaka med bloggaren Nicklas och försökt förtydliga min syn på saken, men det har inte hjälpt. Nicklas är jättearg på mig. (Obs. Här kan det bli förvirrat. Vi talar alltså om olika personer med likalydande namn. Niklas = syndikalisten i Piteå, Nicklas = bloggaren som är jättearg på mig)

Det finns flera delar i den diskussion vi försökt föra i dag. Jag noterar i kommentarsfältet hos Nicklas blogg att han säger att han formulerar sig som han gör för att få min uppmärksamhet. Men Nicklas. Du och jag har samtalat flera gånger förut och jag har uppmärksammat dina kritiska kommentarer då. Det hade jag gjort nu också, träskpaddor och suggor eller ej. Men det där spelar mindre roll. Man får i alla fall ge dig att du är verkligt innovativ med invektiven. ;)

Nå. Jag ska försöka besvara kritiken i punktvis portioner också här. Det blir långt, men hey, min bloggs undertitel finns där av en anledning så deal with it!

Vad jag dock skulle önska är att fler från den rödare sidan - jag tror att jag kommit till vägs ände med Nicklas - hjälper mig att förstå hans syn och argumentation. Det måste ju gå att prata en bit, litegrann i alla fall? Jag är uppriktigt nyfiken! Det är så frustrerande med den här väggjäveln framför en.

Patrik, hilfe bitte?
Syrran, du förefaller mig vara en rak och kommunikativ person?
Ali? Kom igen, jag vet ju att du är inne här och kikar ibland.
Catti? Ditt argument om tillgång/efterfrågan och konsumentmakt är det mest konsekventa hittills. Hjälp till med den här biten också?

Uthängning?
Nicklas menar att jag när jag kommenterat en nyhet med politisk bäring har gjort mig skyldig till att hänga ut aktören i denna nyhet. Det har jag mycket svårt att förstå. Jag har inte hängt ut Niklas, det har han gjort själv, bland annat genom att tala ut och argumentera för sin sak i flertalet rikstidningar och i dag även i Studio Ett i P1.
Detta påpekade jag för dig, men då menade du att denna mediemedverkan hade han "valt själv och det ger ta mig fan inte en pompös högerskribent rätten att göra honom till en offentlig person".

Jag håller inte med. Niklas Svenlin är, som jag skriver ovan, en aktör i en politisk process som han valt att driva. Jag kan inte tro att du menar att när en tidning har skrivit om en aktuell nyhet om en person så måste alla andra medier vänta med att ta upp nyheten tills personen i fråga vänder sig till dem? Då har du nog missuppfattat det här med medier, inte minst mina arbetsuppgifter som är att kommentera politiska skeenden.
Syndikalisterna ville ha publicitet i en fråga och fick det - från mitt håll och andra. Det är dessutom värt att notera att de vann sin strid. Chefen som tidigare sagt att han inte ville vara moralpolis backade plötsligt och tar nu inte bara bort tidningarna utan inleder därtill diskussioner med politiker för att göra hela kommunen porrfri. Jamen tjena föräldrafilter på stadsnätet!

Hyser jag ett genuint hat mot arbetare?
Nicklas menar att jag i mitt "elfenbenstorn har inte den blekaste om hur det ser ut vid botten av tornet". Då försökte jag påpeka att jag nog hade en sådan aning genom att ge en kort översikt över vilka jobb jag haft genom livet hittills, varpå Nicklas menade att detta var ointressant samt att min tro att "man inte skulle kunna hysa förakt mot sin egen klass diskvalificerar dig ju egentligen från vidare diskussion".

Jag inser att denna anklagelse kanske kommer som paketlösning när jag nu jobbar där jag gör. Men nej, jag tycker inte att jag hyser förakt mot någon klass. Jag inser samtidigt att det hjälper föga att jag själv bedyrar detta eftersom jag ur Nicklas perspektiv förmodligen inte har någon rätt att själv avgöra den saken, men i just den här, ganska bristfälliga och icke-kommunikativa delen av min och Nicklas diskussion finns det något som intresserar och förbryllar mig storligen och som jag inte fick något svar på. Så här.

Jag kan inte riktigt säga vilken klass jag tillhör. (Något som jag för övrigt var inne på häromdan också) Förmodligen innebär detta medelklass. De som inte riktigt vet brukar vara det.

Nicklas går från att säga att jag "inte har den blekaste om hur det ser ut vid botten" till att hävda att det spelar mindre roll om jag haft "arbetarjobb" eftersom man faktiskt kan hysa förakt mot sin egen klass. Okej,så långt är jag med. Ett förräderi, helt enkelt. Eller med Niklas ord: jag jobbar nu på SvD och får betalt för att spy på mina före detta kamrater.

Men jag begriper inte var gränserna för dessa klassindelningar går. Niklas i Piteå är akademiker, men har ett sommarjobb på en mack. Då är han arbetare. Men om jag hade mina högeråsikter redan långt innan jag jobbade på SvD då? Om de funnits där hela tiden? För jag lovar, mina åsikter dök inte upp för två månader sedan.
Var hamnar vi då?
Landar vi inte slutligen i att en äkta arbetare bara kan vara den som alltid håller med Nicklas?

Sakfrågan
Nicklas tycker att jag är en fräck liberal när jag antyder att man kan byta jobb om man vantrivs med de i arbetet förekommande uppgifterna. "Jag är glad att det inte är skitstövlar som du som sätter gränser för vad vi arbetare ska behöva stå ut med."
För mig saknar redan detta ordval proportioner. Stå ut med.
Niklas erbjöds att slippa hantera tidningarna. En skiva sattes upp för att täcka för dem. Inget av detta dög. Själv kompromissade han inte en millimeter, utan drog tillsammans med sitt fack till med ett blockadhot. Jag tycker inte att det är rimligt.
Nicklas gör en jämförelse och säger att jag med min kritik implicit menar att "Lite porr ska väl en riktig karl tåla" och hävdar sedan att det är samma sak som att tycka att "Vad fan, lite tafs får väl en kvinna bjuda på!" Det är exakt samma sak, skriver Nicklas.

Nej, det är det inte. Sexuella trakasserier ska man självklart göra något åt. Utöver sådana finns det mängder av andra arbetsmiljöproblem och andra missförhållanden värda och nödvändiga att organisera sig och kämpa emot.
Men att befinna sig i samma rum som porrtidningar i ett ställ? Sorry jag kan inte se det som ett arbetsmiljöproblem. Jag menar dessutom att Syndikalisterna genom att hävda detta underminerar grunden för att fackligt arbete ska kunna uppfattas som seriöst.
Jag menar ärligt. Ska en anställds - i detta fallet sommarjobbares - antipatier gentemot enskilda varor på en mack få bestämma utbudet på densamma? Är det några fler delar av en näringsverksamhet som enskilda anställda bör ha domvärjo över? Marknadsföring? Prissättning? Vore det i så fall inte mycket klokare om Niklas och syndikalisterna själva startade en mack?

Märk väl. Jag förstår att Niklas i Piteå verkligen ogillar porr och jag respekterar att han har sin åsikt. Men det är trots allt bara hans privata åsikt.
- Om han vore vegan och kände starkt för detta, borde då macken sluta med korvförsäljning?
- Om han vore övertygad ateist, borde då Statoil sluta sälja Biblar?

Om det var en kvinna...?
Ja, jag hade tyckt samma sak om det var en kvinna som ville bestämma över mackens utbud.

Kan man byta jobb?
Jag har förstått att detta är något mycket känsligt, att påstå att det är möjligt att byta jobb. Jag anar att ingången i detta är ett slags grundhållning som går ut på att eftersom förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare är ett ständigt pågående krig så får man inte ge upp och lämna fältet, utan man måste stanna kvar och tvinga fienden på knä.
Ur detta perspektiv blir det förstås så att när jag föreslår jobbyte så är det i princip samma sak som att säga "ge upp fajten". Nicklas menar att jag "bevisar med varenda knapptryck på tangentbordet att det inte är den enskildes rättigheter du värnar utan kapitalistens över den enskilde."

Okej, men det förutsätter att man har det där krigsperspektivet på arbetsmarknaden och jag har aldrig upplevt det så. Kanske har jag haft för många schyssta arbetsgivare. Kanske har jag nöjt med mig med att tänka "Vilket pucko!" när de har varit puckon, jag vet inte.
Dock framhärdar jag i min åsikt att det går att byta jobb och att det kan vara befogat att göra det om man inte trivs med sina arbetsuppgifter. Till och med i Piteå tror jag att det går att hitta åtminstone ett annat sommarjobb under loppet av fyra år.

Det finns också ett inte så litet problem med den där krigsvisionen. För när fienden väl är på knä, vem ska man då vara anställd hos? Okej, en del av er jag frågat har väl lösningen klar - förstatliga allt. Men ni som ändå menar att det bör finnas lite mer mångfald, hur tänker ni?

Arbetsmiljölagen och individen
När Nicklas försöker drämma till mig med nåt slags "du är inte liberal-argument" så hugger han i sten. Individens rättigheter är en sak, individens krav på att alla andra individer ska rätta sig efter bara mig är en helt annan. Och det är snarast detta som Niklas i Piteå har gjort.
Nicklas skriver att "arbetsmiljölagen utgår ifrån vad du som anställd känner!" Visst, det är hos den enskilde det börjar. Men, som jag skriver ovan, det innebär inte att det inte är högst problematiskt av SAC att ta upp och driva ett fall som detta. Det framstår som oseriöst och underminerar det fackliga arbetet.

Slutligen
Jag lämnar porrfrågan och moralismen i sig därhän. Vi tangerade också den, men där är jag mindre förbryllad. Värt att notera i detta sammanhang är dock att i Studio Ett idag intervjuades Niklas i Piteå och det stod klart att han även menar relativt oskyldiga tidningar som Café och Slitz m.m. Det blev nåt slags förvirrad diskussion mellan honom och Erik Hörstadius om objektifiering. Intressant var dock att när Hörstadius föreslog att det kanske, någon gång, kan vara så att någon vill visa upp sig och vara naken, replikerade Niklas så här:

- Jag tror inte att nakenhet per definition är objektifierande absolut inte, utan det handlar ju om vilket bildspråk som existerar i de här bilderna. Så är det ju generellt sett om man tittar i det som du kallar för grabbtidningar o jag vill helst inte göra någon distinktion mellan de olika former av porr som finns, men då är vi i alla fall överens om vad för tidningar vi pratar om, det bildspråket som används i de här olika tidningarna helt klart är objektifierande.

Okej. Bildspråket är fel. Ett annat bildspråk vore rätt? Sen kommer samtalet in på huruvida det inte finns lika "dåligt inflytande" i tjej- och damtidningar och programledaren föreslår att "Man kanske inte ska sälja damtidningarna heller för att de är kvalitativt dåliga?" Niklas svarar:

- Skillnaden i det här fallet här är att jag inte tvingas konfronteras med det materialet som finns i damtidningar eller tjejtidningar, men jag kan hålla med om att de är dåliga. De är minst lika bidragande till unga tjejers och unga killars dåliga mående som de här porrtidningarna då.

Mhm. Du tvingas inte konfronteras med dem? Killen hade nyss sagt att de obehagliga herrtidningarna såldes i ungefär två-tre ex per vecka. Jag vet förstås inte, men det är nog en kvalificerad gissning att han faktiskt konfronteras med tjejtidningar betydligt fler gånger i veckan. Mot slutet av intervjun får så Niklas ta ställning till huruvida det också är objektifierande och dåligt "när Fredrik Ljungberg visar underkläder i en annons".

- Det kan jag inte svara på rakt av, det beror på hur annonsen ser ut. Det kan vara det.

Jo. Man får väl gå på magkänsla där antar jag..
; )

21 kommentarer:

simon sa...

Två kommentarer:
1. Du har missförstått kronologin. Först efter blockadvarslet, när media började höra av sig, erbjöd chefen Niklas (och andra som så önskar) att slippa hantera porren och satte upp en pappskiva för tidningarna. Således var inte blockadvarslet ett slag i luften, som du hävdar.
2. Niklas har klart och tydligt deklarerat att han trivs bra på jobbet (se t ex den första Expressen-artikeln), förutom vissa specifika (sällan återkommande) arbetsuppgifter -- porrhanteringen. Om alla skulle byta jobb så fort en liten del av arbetet blir obehaglig (eller farlig, eller kränkande), skulle det snart inte finnas någon på någon arbetsplats med någon erfarenhet. Och cheferna skulle tvingas gissa sig till hur arbetsplatsen skulle vara organiserad för att arbetarna skulle trivas. Självklart måste man få ställa krav!

Anonym sa...

han visste vad jobbet innebar! Sen kommer de patetiska syndikalisterna till räddning. Ni vet de som uppmuntrar till svartjobb och att förstöra för seriösa företag!
Roberth Ström

fl sa...

Det roliga är att när man diskuterar porr och nakna tjejer så använder alla order "objektifierande" utan att riktigt veta vad det betyder eller varför det är så fel. Testa själv att fråga tio olika feminister i enrum.

Anonym sa...

Såg vilken Nicklas det var nu. Denna individ är inte frisk och hans påhopp bör du inte ens bry dig om. Han sprider sitt hat över allt och alla. En riktig rättshaverist som älskar kommunismen.
Roberth Ström

Fredrik I sa...

Jan och Maria Berglins definition av medelklass är en annan (fritt ur minnet):

"Dina barn läser Harry Potter, din fru lyssnar på Bo Kaspers Orkester och själv har du just upptäckt primitivodruvan."

Visionären sa...

Jag tycker du tar kritiken och oförskämdheterna från Nicklas (bloggaren) alldeles för allvarligt. En mupp med i sten inristade betongåsikter är inget att ödsla energi på.

M v h

PS. Gillar verkligen dina ledare i SvD. Läser dem alltid med lika stort intresse.

Soy sa...

bloggar-nicklas hade jag aldrig sett förr men det verkar vara en person som mår dåligt helt enkelt och som du verkligen inte ska behöva läsa eller kommentera. avfärda det där som osammanhängande och förvirrat, tycker jag.

Ulf Börgesson sa...

Medelklassen är den klass som finansierar underklassens bidrag och överklassens avdrag.

Johan Ingerö sa...

Det huvudsakliga misstag du gör i denna fråga är att tro att Nicklas är den sortens person som det lönar sig att diskutera med. Att göra det hger vissa negativa effekter.

1. Man blir trött i onödan.

2. Man matar troll i onödan.

3. Man slösar bort tid som skulle kunna användas till att prata med någon vänstermänniska som faktiskt är intellektuellt och mentalt kapabel till någon form av verkligt meningsutbyte. Sådana finns det faktiskt rätt många av.

Bara ett tips i all välmening. Ha en bra sommar!

Anonym sa...

Ingerö har helt rätt! Nicklas är inte värd 3 sekunder ens!
Roberth Ström

Hugo sa...

Nicklas verkar vara en förprogrammerad "plakatkommunist" av värsta sorten. Varför ödsla tid och kraft på en sådan generaldåre?

Louise sa...

Alltså, sympati och allt det, men varför tar du åt dig så väldans av retoriska finter som "du är inte [fyll i valfri kategori] så du kan omöjligen förstå dig på hur det är att vara [valfri kategor]"?

Erik Laakso sa...

För att parafrasera Björn Afzelius:
Man kan hänvisa till varje konflikts förråande effekt.
Det kan va' en delförklaring att jag ej är syndikalist,
men jag tycker inte själv det gör historien mindre trist.

Men jag är ju bara sosse så jag är väl på högerns sida när man talar med syndikalisterna. Att år efter år återvända till en arbetsplats man inte sympatiserar med är märkligt. Att OK-föreståndaren nu vill göra hela Piteå porrfritt är förståeligt eftersom han då drar undan konkurrensfördelen de andra företagarna fått. Hela historien är underlig.

Blod sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Blod sa...

Förstår inte varför du matar bloggartrollet-Niklas på detta sätt. Det här lär ju bara göra honom blöt i brallan och leder troligtvis till att han nu i ren inspiration övcer uppmärksamheten författar ihop minst tvåhundratusen nya och för omvärlden helt onödiga inlägg på sin blogg

Förstår heller inte varför media släppte in syndikalisttrollet-Niklas på sina sidor.

Ja, fan jag förstår ingenting alls av det moderna samhällets skeenden och debatter. Har folk typ inget att göra eller tänka på alls?

Sanna Rayman sa...

Alla.
Att jag faktiskt svarat Nicklas med en bloggpost beror på att jag lyckats prata sansat med honom vid några tillfällen förut, varför detta förvånade mig. Och det finns inget som frustrerar mig så mycket som att inte över huvud taget nå fram med ett enda resonemang. Dumt av mig kanske, men jag tyckte det var värt ett ärligt försök.

Eftersom i princip ingen från Nicklas egen flank velat förklara eller försvara hur han tänker får jag väl anta att det beror på att ingen heller på hans sida förstår hans resonemang.
Vilket inger visst hopp.

Martin Evald sa...

Såsom tillhörande den frihetliga vänster (om än inte den syndikalistiska rörelsen) har jag också svårt att förstå mig på Nicklas resonemang. Jag tycker det låter som taget ur någon bok på 1800-talet; alla uppmålade motsättningar stammar direkt ur den sedan länge invaliderade arbetsvärdeteorin, där intressekonflikten mellan arbetare och kapitalist (profitör) är absolut och kvantifierbar.

Marcus sa...

Jisses, vad ska man säga.. Jag beundrar ditt tålamod, kanske? Nä, jag tror Ingarö, Louise et al ovan har rätt, snubben använder sig av klassiska manipulationsknep och är med all sannolikhet slöseri med dyrbar tid.

Anonym sa...

Hej Sanna!

Trots att jag är vänstersympatisör så delar jag faktiskt din åsikt i den här frågan.

Jag vill hävda att även ur ett vänster- och feministiskt perspektiv så väger yttrande- och tryckfriheten över.

Sen har jag personligen mer svårt för modevärldens objektifiering av kvinnor än porrtidningarnas, de sistnämnda är åtminstone ärliga med vad de gör.

/Stephanie

Syrran sa...

Hej och tack för frågan!
Är lite för långt nere i semesterkoman för att ta mig an detta just nu, men jag lär definitivt återkomma till den principiella frågan om arbetares rätt att vidta stridsåtgärder för sina rättigheter, villkor och sin arbetsmiljö.

Mvh Syrran/Kristina

Staffan sa...

Jag är som flera andra här vänster och tycker att hela den här historien är lite tragikomisk. Vad du debatterar med signaturen Nicklas på nätet om har jag ingen aning om, men att en syndikalist rör upp himmel och jord för att förbjuda några förvisso rätt slaskiga tidningar på sin arbetsplats känns inte helt OK. Visst kan man kritisera den kvinnosyn som finns i en del slaskherrtidningar. Men att förbjuda försäljning?

Om jag inte vill sälja Expressen och AB, kan jag kalla in facket då? För att inte tala om hur psykiskt dåligt jag skulle må av att kränga din tidning SvDs ledarsida med Gudmundssons islamofobiska märkligheter ;)

Det är rätt trist att jämt utgå från att människor inte är kapabla att göra egna val. Om Niklas säljer 2-3 slaskisar i veckan så kunde han väl kanske nöja sig med att övriga kunder faktiskt har lite bättre smak än så, och låta udda vara jämt?