tisdag 12 augusti 2008

Spela dum

I dag undrar jag, i korta drag, vad poängen är med att spela dum inför diverse olika problem i samhället, till exempel hedersförtryck och utseendefixering.

Detta har redan renderat mig ett antal fyra upprörda brev som talar om för mig att kvinnor minsann slår män mer än vad män slår kvinnor.
Nå. Inte för att detta med relationsvåld var huvudpoängen i texten, men visst. Alla har sina käpphästar. En del ser rött av uttryck, själv ser jag mer rött vid tanken på ihopsydda kvinnokön. Kanske betyder det att jag är könspartisk, jag vet inte.

Hursomhelst. Så vi slipper den här pajkastningen om hemmavåldet och vem som utför det samt är "bäst" på det.
Jag har en idé. Kan alla män som får stryk av sina kvinnor börja anmäla dem, så att vi får någon verklig statistik att gå på? Mörkertal är dåliga tal att bygga på.

7 kommentarer:

Esse sa...

Bra skrivet i SvD! Det finns dessutom en avsevärd skillnad mellan ojämlikhet och förtryck - ojämlikhet är dessutom påtaligt relativt och våra observationer kring det baseras på tämligen vinglig statistik (med det inte sagt att vi fortfarande lever i ett i många stycken ojämlikt samhälle). Förtryck är ju trots allt något aktivt, något som måste genomdrivas, medan ojämlikhet är något strukturellt och kulturellt. Sålänge debatten cikulerar kring att kvinnlig kosmetisk kirurgi kan liknas vid könsstympning är vi väldigt farligt ute, och kommer framför allt aldrig att förändra något. Trots allt krävs det ju att vi når de kvinnor som väljer dyra ingrepp, ofta med tveksamma resultat, av tveksamma orsaker, för att kunna förändra. Det tvivlar jag på att vi gör från en könsmaktsperspektiv.

Det är även intressant att notera barnmorskans, som du refererar till, förvåning över vad som sker. Som psykolog är det ofta jag tvingas skaka på huvudet när jag tar del av vad just denna yrkeskår ansvarslöst, och säkerligen ofta i moralisk panik, slängt ur sig. Bortser vi från att det på inga sätt är en särskilt ny företeelse, så vet vi att bägge könen alltid varit måna om hur de framställer sig inför sexuellt intressanta personer. Att förvänta sig sexuell frihet och frigjordhet utan att kvinnors bröst och bägge könens kön sätts i rampljuset som något med en social funktion, snarare än reproduktiv, är okunnigt och tyvärr värdigt en barnmorska.

I stället måste man beakta den växelverkan som sker mellan naturliga förutsättningar och sociala konstruktioner. Där de funktionella delarna av kvinnors sexuella apparat är dolda, så är manlig sexuell skönhet starkt kopplad till funktion - muskler, penisstorlek, längd, etc, är synliga och funktionella attribut, väldigt svåra att förändra genom kosmetiska ingrepp. Den kvinnliga skönheten är i vårt samhälle inte funktionell. I takt med att män förväntas se yngre ut så blir den typen av ingreppen vanligare även för män. Män har sedan första dagen då det var möjligt använt sig av preparat för att öka effekten av fysisk träning. Män skulle gå man ur huse om det verkligen gick att göra penisen större.

Men sitter egentligen i den vinnande änden av detta? Män har väldigt svårt att förställa sin sexuella attraktion, medan kvinnor kan göra enormt mycket. Frestelsen att göra det för att lösa sina problem, klättra i den sociala trappan, eller vad det kan tänkas vara, blir därför ofta svår att hantera.

Det sorliga är att barnmorskor, som ofta möter unga kvinnor och ger dem råd och uppmaningar, sällan har ens de mest elementära kunskaperna i psykologi eller socialkonstruktivism. I stället kommer de från den medicinska traditionen: Är du inte döende eller död så är allt bra! Då finns det inget att fixa, vara ledsen över eller vilja förbättra. Jag kan inte se annat än att dessa möten bara bidrar till situationen, för hur skall man kunna rikta vettiga insatser med skygglappar för ögonen?

Jacob C sa...

Hm... ja, det blir ju lätt lite krångligt när man i debatten utgår från generaliseringar. Generaliseringen får ofta ett eget liv som riskerar att skymma den mångfacetterade verklighet av indivduella handlingar som det handlar om. Min uppfattning är att detta i synnerhet gäller när man utgår från olika teorier om "strukturer". Många vitt skilda företeelser antas vara orsakade av en och samma struktur, som ges ett entydigt, närmast absolut, värde (i fallet "patriarkala strukturer" entydigt negativt). Därur kan den "politiskt korrekta" diskursen födas, en diskurs som iofs ofta identifierar samhällsproblem, men, som jag upplever det, förblindas av sin retorik. Bra att du verkar hålla huvudet kallt och kallt, men hjärtat varmt.

Anonym sa...

Islam blir Sveriges död! Inom 30 år har vi Eurabia tack vare media och de idiotiska politikerna.
Roberth Ström

Sanna Rayman sa...

@ Esse
Mycket intressant. Och usch, nu blev jag lite rädd för barnmorskor. Så sorgligt.

@ Jacob C
Jo, jag vet. Generaliseringar är farliga, men är som sagt också praktiska ibland, när man vill göra något. Strukturer är jag generellt misstänksam mot, men att de flesta samhällen har patriarkala rötter verkar det fånigt att bortse ifrån - det är ju så. Det är extra tydligt när det kommer till hedersförtryck, men kan synas lite varstans. Huvet kallt och hjärtat varmt är en alldeles utmärkt hållning, den tar vi!

@ Roberth
Hederskultur är inget fenomen särskilt kopplat till islam eller någon specifik religion över huvud taget.
Jag hoppas kunna ha ett öppet kommentarsfält med högt i tak även i fortsättningen, så var så snäll och skärp dig med dina utbrott.

Anonym sa...

Inom vilken kultur finns det hedersvåld förutom Islam? Kristendomen? Hinduismen? Buddhismen? Taoismen? Judendomen? Icke sa nicke! Om du för en sekund tror Islam gagnar Sverige så ber jag dig läsa detta:http://www.exmuslim.net/Sverige/artiklar/islam_for_dhimmis.pdf

Roberth Ström

Jacob C sa...

Sanna, jag håller med dig om att de flesta samhällen har patriarkala rötter. Och inte bara det. Såvitt jag förstår har man inte kunnat bevisa att det någonsin existerat något matriarkat. Nu är jag inte antropolog. Men mitt intryck är att alla traditionella samhällen verkar ha haft olika roller för man och kvinnor; och även om de exakta skyldigheterna och rättigheterna för könen kan ha varierat, förefaller mannen överallt ha varit den starkare parten.

Jag får intrycket att det är en antropologisk konstant, förvisso bruten genom olika kulturer, men överallt närvarande. Även inom de områden som inte präglats av de judisk-kristna-muslimska patriarkala religionerna, och där inom polyteismens ram feminina gudomer har kunnat leva vidare: som t.ex. den antika grekisk-romerska civilisationen, liksom de Syd- och Östasiatiska, verkar kvinnan generellt ha åtnjutit sämre rättigheter, något som iofs inte uteslutit enstaka matrilinjära fenomen.

Endast den västliga moderna kulturen verkar ha kunnat ändra på detta i någon nämnvärd utsträckning.

Möjligen kan, i de kulturer där mera storskaligt samhällsbyggande inte uppstått, något enstaka matriarkat ha funnits? Men någon kultur som inte praktiserat olika socialisation och roller för pojkar och flickor har jag aldrig hört talas om, utom möjligen vår egen, och i så fall, förefaller det, med fullt utslag först på lång sikt.

Kanske kan någon rätta mig?

Anonym sa...

Till Jacob C

Ja jag skall gärna rätta dig. Att mannen "förefaller" varit den starka parten säger nämligen enbart en sak: vilken subjektiv bedömning av "stark part" du använder.

Troligen är din starkt influerad av den materialistiska maktsyn som varit marxismens kännetecken i större delen av århundrandet. Betyder det att den synen bär legitimitet i fakta? Givetvis inte! Om det är något som utmärker marxismen är att den ljugit om allt den uttalat sig om eftersom den anser att det är helt ok att ljuga för att tvinga fram önskad förändring.

Därmed blir problemet väldigt uppenbart, om vi tar hänsyn till att marxismen utmärks av att ljuga hejdlöst och bortser från dess egna sätt att bedöma saker så blir frågan: Vad säger män varit den starka parten?

För att svara på den frågan måste vi först titta vad som vanligen utmärker den svaga parten i våra samhällsanalyser. Följande information får vi då. Den svagare parten har lägre medelålder, arbetar i farligare yrken, har lägre levnadsstandard och står för majoriteten av fängelseintagna.

Det torde uppenbart för alla att analysen som marxister gjort av "vem som är stark part" är lika falsk som deras ekonomiska insikt. Faktum är att Esther Vilars analys från 70-talet är betydligt bättre grundad i verkligheten hennes analys som följer:

"women are not oppressed by men, but rather control men in a relationship that is to their advantage but which most men are not aware of."

Det skulle dock förvåna mig storlingen om någon av er som sitter och upprepar "patriarkat" mantrat skulle ta en seriös diskussion om hur det kommer sig att män om de nu har makten inte låter kvinnor göra "skitgörat"

Jag har varit del av sådana diskussioner och den vanliga utgången är att lösningen för patriarkts-existensfanatiter är att hävda att män helt enkelt dumma.

Det är ju den enda logiska förklaringen på varför män som har makten inte låter de som saknar makten (kvinnor) göra skitgörat.
Alternativet (och betydligt mer sannolikt) är att män aldrig praktiskt kunnat det för de har inte i praktiken haft den makt som marxistinspirerade människor hävdar de haft i teorin.

Men det är just i teorin som marxismen trivs, I praktiken så har den inte de bästa resultaten på... ja någonting. Den har formligen haft fel i allt den haft någon åsikt om. Så vad säger den har rätt i påståendet att den som har materiella ägodelar är den starka parten?

Ta en diskussion om det vet ja (jag har dock inga förväntniningar, vanliga responsen när denna ideologis trossatser utmanas är censur)

Vänligen signatur: Erik