söndag 3 augusti 2008

Tryggare kan ingen vara

Under prideveckan gick jag faktiskt inte bara på seminarier om hivmän. Jag hann också med två stycken om BDSM, som var betydligt mer intressanta än hiv-språkbråket.

Jag gör inte anspråk på att ha någon erfarenhet av BDSM-svängen, men har på ett mina tidigare jobb medverkat till att dra ihop ett lack och läderkalas, som avslutande del av en postum hyllning och retrouppsättningar av ett par av koreografen Per Jonssons verk.
Jag kan nog säga att det var en av de mest trivsamma fester jag någonsin varit på. Förvisso begriper jag att de förmodligen är lite mer avancerat annars, när gästerna inte är lika delar BDSM-folk uppblandat med en och annan operatant. Kanske hade jag rodnat mig hela vägen hem från ett reguljärt BDSM-partaj, jag vet inte, men stämningen överlag var så oerhört respektfull och samtidigt tillåtande. Inte ett uns av påstridiga ovälkomna raggningar. Totalt och fullständigt tryggt.

Därför är det rätt löjeväckande att höra saker som att BDSM-klubbar blivit av med sin utskänkning med moralistiska argument om förargelseväckande klädsel och med hänvisning till att de skulle vara otrygga miljöer för tjejer. Tryggare kan nog ingen tjej vara än i den miljön. Överhuvudtaget tycker jag inte att det är särskilt svårt alls att inse att överlämnandet av kontroll, som det ofta handlar om, kan fungera i allra högsta grad hämningslösande. Det låter som en bra grej.
Varför "vi andra" då - oavsett om det är medelst indragna tillstånd eller sjukdomsklassning - skulle vilja lägga oss i något som så uppenbart är en överenskommelse och relation mellan vuxna människor övergår mitt förstånd.

Well. Idag bjuds det sex och religion på ledarplats, en oslagbar kombo.

"Överhuvudtaget är Tiina Rosenbergs paroll vältajmad. I åratal har hbt-rörelsen fått försvara sin existens med kärleken som vädjan. Men kärlek är faktiskt inte den enda anledningen till sex. Pur glädje kan vara en. Behov av tröst en annan. Så är det för alla. Lika lite som heterosexuella ska homo-, bi- och transpersoner behöva rättfärdiga sitt sex med Den Stora Kärleken. Därmed inte sagt att den inte är en alldeles särskilt ljuvlig anledning – för alla.



Var och en blir helt enkelt salig på sin fason. En mindre vanlig sådan är BDSM, det vill säga dominans- och undergivenhetslekar, lack, läder och annat. Tidigare i veckan hölls två seminarier på temat och under dessa fick jag klart för mig att BDSM-utövarna känner sig styvmoderligt behandlade av RFSL, som inte riktigt ger dem samma status som övriga grupper. Det är inte obegripligt. En fetisch eller böjelse är inte detsamma som en läggning. Man kan fråga sig varför det alls är nödvändigt att ”komma ut” som BDSM-utövare. Vad man går igång på mellan lakanen – oavsett om de är av finaste linne eller glattaste galon – torde vara en privatsak.



Samtidigt finns det förstås alltid exempel på diskriminering. BDSM-klubbar har fråntagits alkoholtillstånd och människor har utsatts för ryktesspridning och utpressning, för att nämna några, och fetischer klassas alltjämt som sjukdom."


UPPDATERING/SKRYT:
Bloggiganten Blogge skriver att jag har "har alla indianer i kanoten, alla knivar i lådan och alla flingor i paketet". Jag lär säkert ge anledning till andra epitet i andra frågor någon gång framöver, så jag suger åt mig när tid är. Från mig och indianerna: tack tack! ;-)

13 kommentarer:

gudmundson sa...

Kul beröm, och välförtjänt.

Niklas Hellgren sa...

För en gångs skull håller jag med dig helt och hållet. Du drar säkert en djup lättnadens suck över detta...

Jag har nu kommenterat din kommentar till mitt inlägg om din ledare om hivmän (pust).

Sanna Rayman sa...

@ Per - vielen dank my dear.


@ niklas - jag vet, jag läste det förut och skrev ett långt svar, men nåt hände och jag tror att det försvann snarare än att det slank i väg för moderering. Och som du säger - pust - jag orkar inte skriva om svaret. I alla händelser, så trevligt att vi kunde vara överens idag. ;-)

andersbwestin sa...

Hej!
Att skapa Tabu är med stor sannolikhet en viktig överlevnadsmetod för Homo Sapiens.
Förmågan att att skapa Tabun ger möjlighet att med "socialt tvång" skapa "funktionella selektionsarenor" där vår energi i så hög grad som möjligt fokuseras på sådant som bygger och skapar mervärde.
Bevisligen har människan som art andra kollektiva scheman att plocka fram som ger ett mindre trevligt utfall och där "bygget" stannar av och istället bildar kaos. Nyheterna fylls varje dag av detta.

BDM kan aldrig bli öppet rumsrent precis på samma sätt som att det offentliga brakskitandet (släppa väder) är utsatt för ett kraftfullt Tabu.
Vi släpper väder endast inför familj och bästa kompisar. Hur skulle det annars bli. Tänk er en finkrog i den urbana miljön där folk ständigt sitter och släpper väder. Ingen finkrog där inte.

Det är naivt att tro att alla mänskliga sidospår kan bli avtabuiserade.

Ganska fort får vi en kultur som blir så självupptagen och konfliktinriktad att allt tvingas lösas med sex och våld. Dvs precis som något mitt mellan bonobo och schimpans.

jag är fascinerad över den okunskap som finns vad gäller de komplexa kollektiva sammanhangen.
Det är naivt att tro på den absoluta friheten.

Tabuiseringen av sexet är sannolikt en anledning till att vi har ett sk välståndssamhälle. Kan det vara Calvin och Luther som vi har att tacka för digitaliseringen och det faktum att vi kan sitta och spåna framför våra dataskärmar och sekunden senare göra tankarna offentliga.

Men kanske är också detta Tabuets undergång och därmed den kollektiva arbetslydnadens upplösning.

Vad händer då med BNP.

Nej låt oss begripa att BDM och en hel del annat mänskligt måste vara hänvisat till de "hemliga rummen". Det är också en del av livet och faktiskt det som skiljer oss från de övriga djuren. Upplevelsen av skam.

Sanna Rayman sa...

@ AndersBW
Intressant och till viss del håller jag med dig. Samtidigt tycker jag mig nog ha sett hundar och katter skämmas när de får skäll av hussar och mattar. ;-)
Men hur som helst.

Jo jag tror också att tabun är en nödvändighet på ett sätt, men det betyder inte att man får eller bör behandla människor som är olika oss hur som helst. Kring detta har eller bör vi nämligen också ha tabun. Så diskriminering, sjukdomsklassning och andra övertoner kan vi klara oss utan - även om diverse fäblesser stannar i hemligare rum än annat.

Nån total avtabuisering tror inte heller jag är eftersträvansvärd och som sagt, vad vore väl synden utan dygden?

andersbwestin sa...

Sanna
Personligen skiljer jag ständigt på sak och person.
Det är bara så att jag är tvärsäker på att vi helt enkelt måste ha tabun på sådana beteenden som blir kollektivt destruktiva om många/alla människor skulle utöva dessa handlingar samtidigt som de ligger inom rimlighetens gräns att de faktiskt skulle kunna utövas av många.

Förr i tiden (vad nu det är) när man trodde att homosexualitet var något smittsamt som alla kunde "smittas av" var möjligen detta tabuet riktigt.
Vad gäller BDSM eller BDM som jag råkade skriva så ligger detta fortfarande så nära det vi alla med rätta är rädda för, dvs destruktivt våld och sex.

Jag tror mig veta att vetenskapen fortfarande bär på uppfattningen att BDSM har sin grogrund i tvång och ångestavlösning med kopplingar till psykosociala och anknytningsbrister i uppväxten.
Ungefär som den självskadande flickan eller vissa former av ätstörningar.
Själv tror jag dock att det finns genetiska anlag med i bilden för det brukar det alltid göra.

Men det viktiga argumentet är ändå kanske den kollektiva smittan. Människan är ett flockdjur som härmar och vi tvingas helt enkelt alltid förhandla om "gränssättning" av offentliga beteenden.

I mitt villaområde har jag tvingats tabuisera min kärlek till modern jazz.
All grannarna gillar Dansband och Radio Rix och vid några tillfällen har jag råkat ha verandadörren öppen och spelat Bill Frisells friare gitarrsolon på högsta nivå.
Genast med någon dags fördröjning har kommentaren kommit. Vad är det för konstiga ljud som kommer från ditt hus. Det har hänt flera gånger.
Så nu spelar jag alltid högt med stängda dörrar. Annars blir jag fort utstött ur granngemenskapen.

Anpassning till kollektivet är en överlevnadsstrategi.

Det finns många sätt att vara född till en avvikare. Jag har personligen flera egenheter som varit en belastning en större del av livet. Jag får ständigt ha en virtuell munkavel på mig på jobbet och speciellt på fikarasterna när de riktigt okunniga knäppskallarna är i farten. Även där har jag tabuiserat mig själv.

För att stå ut (säkerhetsventil) skriver jag av mig mina frustrationer på min blogg.
Skulle mina grannar läsa mina alster så vill jag lova dig. Jag skulle genast klassas som något långt värre än en HBT. En självupptagen idiot.

Sanna Rayman sa...

Visst, okej. Men vad man gör i sängen eller för all del på särskilda klubbar med medlemsskap är inte kollektivets sak och inte samma sak som att anpassa sig till grannarna och inte störa dem efter 22 eller vad det nu må vara.

Om detta med smitta och/eller härmande. I princip är du inne på en argumentation liknande videovåldsdebatter och annat. Dvs normalisering av ditt och datt leder till total upplösning av normer och moral, eller?

Dessutom en annan tanke. Om det nu är så att vi kanske lever i en tid då fler har anknytningsproblem och behov av ångestavlösning etc så kanske detta (BDSM) faktiskt är ett mycket rationellt och tryggt sätt att släppa ut sin ångest på? Miljöerna är oftast mycket kontrollerade och trygga.

Jämfört med att bara sitta och skära sig själv låter uppgivandet av kontroll i en BDSM-miljö faktiskt som rena hälsokuren. Då kan man ju faktiskt återvinna en sorts tilltro till mänskligheten på kuppen...

andersbwestin sa...

Men Sanna
Jag har aldrig pratat om förbud mot BDSM klubbar. Där kan ju handlingarna utövas i det dolda. Det kollektiva Tabut består och BDSM personerna får utlopp för sina behov.
Det är ju den offentliga bekräftelsen som inte kan uppfyllas eftersom det kräver Tabuts avkodning.

Sanna Rayman sa...

Jamen dåså är vi nog överens, i stora drag i alla fall. Tabun är bra - och kul att bryta.

Jacob C sa...

Bör allt det som vi, beroende på sammanhang, kan uppfatta som pinsamt, eller allt som, också beroende på sammanhang, är skambelagt, förstås som tabu? Social styrning förekommer förvisso hela tiden, och nog är det naivt att tro att vi skulle kunna skapa en kultur utan några som helst konformerande normer, men jag upplever ändå att det är stor skillnad på t.ex. incest, politisk inkorrekthet eller exempelvis att släppa sig. Det mesta utövandet av sex (om man nu, som Freud, menar att allt är i grunden är sex) sker väl inför lyckta dörrar, i privata rum? Innebär detta att det är tabu? Jag är lite tveksam till det, snarare skulle jag vilja kalla det privat. Jag ser personligen ingen anledning till att s.k. BDSM-sex mellan konsenterande vuxna skulle behöva vara mera tabuiserat än annan "vanlig" sex, även om det nog i viss mån är så. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är lämpligt exempelvis i samband med en släktträff med folk man träffar mera sällan, lika lite som det då torde vara passande att släppa sig, dock förmodligen av olika skäl.

andersbwestin sa...

jacob
Jag svarar för mig. Sanna skriver säkert något annat.
Skillnaden mellan sex och BDSM är en komponent som kallas för våld.
Det finns hos människan en mycket besvärlig koppling mellan våld och sex. Våldtäkt och tvång är bara två varianter.
I krig sker enorma mängder av våldtäkter med syfte att besegra motståndarens heder samtidigt som de egna generna har möjlighet att spridas in i fiendens kultur.

Det var ju bara ett halvår sedan som vi nästan dagligen fick läsa om Stureplansvåldtäkterna där förövarna använde frivillig BDSM som försvarsmetod.

Att sammanblanda våld och sexualitet måste vara tabubelagt pga av den ovillkorliga närheten till människoartens mycket "stora svarta hål"

I Kongo anses nog vår diskussion en aning tramsig. Där vet man vad som kan hända. För lite mer än 10 år sedan hände det samma nere i Bosnien.

Sedan kan jag säga att föreställningen om "fri vilja" kan spela oss ett spratt. Den fria viljan är en illusion. Det kan vara bra att beakta.

Våld kombinerat med sex är att betrakta som en destruktiv felkodning i en fredlig kultur.

MVH

Jacob C sa...

Anders,
Tack för ditt svar. Jag skall först erkänna att jag inte är särskilt kunnig i BDSM. Men jag har ändå lite svårt att se att det skulle behöva tabuiseras mer än annan sex så länge det sker mellan samtyckande vuxna. Kanske beror min uppfattning på att jag inte ser det som så mycket våldsammare än vilken förförelse som helst. Som jag har förtsått det hela är båda parternas samtycke en absolut förutsättning vid BDSM, liksom vid vilken annan sex som helst. Det är s.a.s. bara ett sätt att göra det på. En del älskar ömt i solnedgången på en skärgårdsö, andra tar fram lite piskor; och människans avgrundsdjup av känslor finns, tänker jag mig, med i bägge fallen. Kärleken är alltid på liv och död ändå och jag uppfattar det som något väldigt väsensskilt det du tar upp.

I den mån man tycker att det skall vara tillåtet med sådan sex mellan samtyckande vuxna, precis som det är tillåtet med homosexuell sex t.ex., har jag svårt att se hur någon skulle tjäna på att man hysjhysjar kring det.

Men det är möjligt att jag är naiv; kanske är det så att dessa "praktiker" faktiskt är kopplade till sociala och fysiska maktförhållanden på ett sätt som gör dem problematiska. Kanske menar du att man riskerar att hamna på ett sluttande plan, där gränsen till vad som är övergrepp blir svår att dra? Det är dock inte mitt intryck av det lilla jag hört om det.

andersbwestin sa...

Jacob
Som jag ser det är det fullt möjligt att två vuxna människor kan hantera BDSM för dom på ett klokt sätt. Det har jag aldrig ifrågasatt även om ag själv ligger extremt långt ifrån vad gäller våldsinslag och tvång.

Det är inte det som gör tabut nödvändigt utan det är de signaler som sänds ut. Tar man bort tabut så görs handlingarna offentliga och därmed finns det betraktare. Det är betraktarna som är problemet. Det blir ett acceptabelt beteende och helt plötsligt sprids beteendet i folklagren. Risken för felbeteende och olycksfall i arbetet ökar.

Jämför med det mycket mindre problematiska med tatueringar. För några år sedan fanns ett tydligt tabu vad gäller tatueringar. Nu har det blivit ett mode bland yngre människor. Det har skett en kollektiv smitta.
Effekten kommer inte att bli speciellt allvarlig förutom att väldigt många personer kommer att ångra sina ungdomliga beslut och tvingas göra kostsamma operationer.

Med BDSM skulle den kollektiva smittan rendera i långt allvarliga olycksfall i arbetet. Dvs död och trauma och smitta över till våld och våldtäkt.

Du pratar om ett sluttande plan. Ja tabun har funktionen att hindra accelererande sluttande plan.

Motboken under 1900 talets början hade funktionen att hantera den kollektiva smittan som gällde folkets kopiösa alkoholmissbruk.

SMS lån är bara en annan variant av destruktivt kollektivt beteende som måste tabubeläggas med strikta regler.
Hastighetsbegränsningar har till syfte att reglera den kollektiva smittan vad gäller fortkörning.
Allt för att hindra omfattande kollektiv död och sorg.
Detta gör vi fastän vissa människor har ett mycket starkt behov av att få köra fort.

För att inte tala om de nyligen införda vägtullarna i Stockholm. Fastän vissa människor älskar att sitta i bilköer.

Mycket av detta kan hänföras till den filosofiska arketypen "Allmänningens Dilemma" .

Om en felar så är det ett försumbart problem men om många gör det samma så går det riktigt åt skogen.

MVH