torsdag 2 oktober 2008

You can help some women sometimes, but you can't help all the women all the time

I dag skrivs det om utdragssoffor i Margareta Winbergs barndomshem, om kvinnor i politiken och om huruvida kvinnor verkligen måste hjälpa andra kvinnor för att undslippa helvetet.
Själv tvivlar jag på det. Marita Ulvskog var till exempel så lagom stöttande gentemot den hårt arbetande Ebba von Sydow. Å andra sidan verkar nu Ulvskog få sitt straff genom att hamna på en het politisk plats som hon skyr - Bryssel.

"Jag funderar på vad som skulle vara min generations motsvarighet till denna biografiscenografi. Att jag under större delen av barndomen delade rum med min lillebror? Numera är ju detta klassat som trångbott. Om jag vore socialdemokrat, skulle jag i framtiden kunna förklara min politiska åskådning med detta? Eller för all del (när jag nu inte är det) kan jag motivera min liberala läggning med att en ny vägg så småningom gav oss skilda rum och lite mer individuellt svängrum?
Förmodligen inte. Men det ska ändå bli intressant att se hur arbetarrörelsens biografier utvecklas i framtiden, när allt fler av dess företrädare faktiskt har allt mindre av arbetarbakgrund.

Åter till den Winbergska utdragssoffan, som tar oss via den första bilens frihetskänsla till ett spirande politiskt intresse danat av en hårt arbetande far, som känner igen en klassförrädare när han ser en. Så småningom blir huvudpersonen själv, som brukligt är, något som är ”det finaste ett arbetarbarn kan bli”. I Winbergs fall är detta lärare, landstings politiker, riksdagsledamot, ordförande i kvinnoförbundet och sedan vidare upp på politikens karriärstege.
Det sägs ju ibland att det finns en särskild avdelning i helvetet för kvinnor som inte hjälper kvinnor. Även om jag trodde på helvetet hade jag inte trott mycket på det där – och än mindre på den uppfordrande uppmaning som vilar i uttrycket. Winbergs skildring av sin bana ger mig inga skäl att omvärdera denna uppfattning, även om boken ger en del andra intressanta inblickar."

1 kommentar:

Anonym sa...

Strålande analys. Det här "inverterade adelskapet" är så förutsägbart och tröttsamt.

/Jonas