söndag 2 november 2008

Det som inte fick plats

Häromveckan var jag på Teater Scenario i egenskap av "ledarskribent som ser på teater", ett synnerligen trevligt koncept.
Jag såg där Dragana, föreställning om en lesbisk gynekolog. En humoristisk föreställning förvisso, men gynekologen Dragana var minsann inget att skratta åt. I själva verket var det ganska ledsamt alltihop. I alla händelser kom vi under diskussionen efteråt att diskutera bland annat normer, vilket jag skriver om idag.
Utöver det jag resonerar om i texten, kring normer och normativitet, fanns det mycket annat att fundera på efter föreställningen och panelsamtalet. Det får jag plats med här.

Dragana är en isolerad person som knappt lever annat än för sitt jobb. Genom det lever hon också ut sin sexuella läggning på ett sorgligt förträngt sätt. Hon går helt enkelt igång lite på sina patienter.
Now. Gynekologer som går igång på sina patienters murvor är obehagligt. Att det råkar vara en lesbisk sådan spelar ingen roll. Ändå reagerar publiken inte på samma sätt inför karaktären Dragana. De skrattar. Precis som du som läser detta kanske kluckade lite nyss över ämnesvalet i pjäsen och alltings typiskhet, typ. Ja, typ är faktiskt ett nyckelord i sammanhanget. Ty att publiken skrattade berodde förstås delvis på att hon, Dragana, skildras annorlunda än vad som kan kallas typskildringen av konceptet "kåt gynekolog". Till exempel:

- Dragana skildras med humor, vilket går hem med lätthet eftersom överkåt kvinna alltid är roligt och nästan aldrig hotfullt.
Tex: Hahaha, hon tar på sig munskydd för att dölja att hon dreglar när hon får en skitsnygg patient!

- Dragana skildras inkännande och med förståelse.
Tex: Hon är ensam och isolerar sig från världen. Hon har inga relationer och är avogt inställd till tanken att lära känna människor. De är ju "okända" och man vet ingenting om dem, vilket Dragana tycker är obehagligt oberäkneligt. Draganas tillvaro består således bara av hennes jobb och allt detta är självvalt.
(Om man nu kan kalla människans benägenhet att i med imponerande självdestruktivitet prydligt placera ut krokben för sig själv för ett val. Just i dag när jag slarvat bort mig själv är jag såklart skeptisk, men all right. Vi har val.)

Hur som helst. En kåt manlig gynekolog hade ju inte fått det här spektrat (och då var Dragana ändå målad med rätt tjocka och karikerande penseldrag). Han hade helt enkelt skildrats som en äcklig gubbe. Ni vet, lite sådär som en del tjejer på fullaste allvar tror att alla manliga gynekologer är. På allvar.

----
Faktum är att jag måste göra ett avbrott här och ta en sväng om här med gynekologskräck. Jag har verkligen noll förståelse för det. Jag begriper inte det här eviga "jag-vill-helst-gå-till-en-kvinna-för-det-känns-lite-äckligt-med-manlig-gynekolog". Det framstår för mig som ingrediens i nån sorts generellt brudigt koketterande.
Jag menar fine. Det existerar säkert en eller tre gynekologer med lite underliga motiv till varför de valde sina jobb. Men den absoluta lejonparten är förstås måttligt intresserade av dig och ditt underliv på något annat sätt än det professionella. Om risken för äcklighet nu känns så monumental när du ställs inför en manlig gynekolog så är det kanske dags du frågar dig själv en sak: Är min murva verkligen så himla speciell att den skulle kunna få en gynekolog som ser tjogtals med underliv vareviga dag att fullständigt tappa koncepten?
Nä. Tänkte väl det.
----

När allt kommer omkring tyckte jag nog inte att Dragana handlade särskilt mycket om könsidentitet och normer. Snarare om en ensam och isolerad människa som hade svårt med relationer, sexualitet och med sig själv. Men om en människa som ändå förklarade att hon "aldrig önskat att hon var någon annan, men att hon däremot önskat att hon var någon annanstans".

Det där citatet betyder ganska mycket tycker jag. Om du vet att du hamnat rätt, att du är den du vill vara, nå men grattis, då har du faktiskt redan nått en bra bit! Kvar är bara att orka vara det ute i världen. Det är inte alltid lätt, men det är den saken du behöver göra, vilket väl är lite av poängen med min text i dagens SvD.
För egentligen kokar allt ner till något mycket enklare än att jag har sett en föreställning om könsidentiteter. Jag har sett en föreställning ur vilken man kan dra följande goda råd: Våga vara dig själv. Ingen kommer kunna vara det åt dig.

Och apropå det här med normativa beteenden. Att vi alls diskuterar de här sakerna gör ju förstås att många av oss verkligen försöker bete oss icke-normativt. Det kräver en bråkdels sekund av eftertanke, vanans makt är ju stor och då är det lätt att förutsätta att en tjej har en pojkvän, men inte minst om är en skrivande person så finns där otvivelaktigt redan en medvetenhet installerad. Man tänker till och skriver "partner" etc.

Jag pratade om detta med en kompis som berättade att hon gjort just detta i samtal med en dagisfröken på sonens förskola. Läraren hade just berättat att hennes barn och - såklart - även hon själv hade drabbats av en synnerligen ondsint magsjuka som förlamat hela familjen. Min väninna hann med att korrigera bort heteronormativiteten ur sin replik som alltså blev "Oj då, fick din partner det också?"
Följden blev ett obekvämt ögonblick då något frågande flackade förbi i lärarinnans ögon. Helt nöjd med att bli missuppfattad verkade hon i alla fall inte, även om hon inte sa något.
Det här behöver ju alls inte handla om att den här dagisfröknen har något emot homosexualitet. Förmodligen har hon det inte, men hajar ändå till när någon antyder att man sänder ut signaler som går på tvärs med vem man är.

Lite obekväma ögonblick här och var kan man förstås leva med. Det kan till och med vara nyttigt att de förekommer. Därför har jag som sagt lovat att vara flata när jag går till gynekologen hädanefter. Men man kan ändå, som ren kuriosa, konstatera att rent statistiskt lär normen om ett icke-heteronormativt beteende ge oss fler awkward moments per skalle.

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Bra ledare i dagens svenskan. Tack! Saxade in några av guldkornen (de var många) i min blogg. En fortsatt skön söndag! MVH Elisabeth

http://blogg.idg.se/stjernstoft/entry.jsp?messid=5959