måndag 1 december 2008

Omsorg

Knyter i dag ihop en säck som upptagit mina tankar i några veckor - äldrevård. Sedan jag kommenterade äldrevårdsskandalen i Halmstad har det varit fullt ös i mejlboxen och idag återkommer jag till ämnet både med egen text och med ett urval ur läsarreaktionerna. Så. Nu ska jag mejla alla som jag inte hunnit svara till och ge dem länkar till de båda texterna.

Kan för övrigt konstatera att intresset för de här frågorna är nästan skrämmande åldersbaserat. Den absoluta majoriteten som hört av sig antingen jobbar i äldrevården eller är på väg in i den som "brukare". Mycket få utanför dessa grupper intresserar sig. Det är något världsfrånvänt i det där som gör mig sorgsen.

Finally. Har visserligen redan tipsat om den på ledarbloggen, men om någon har missat Calle Schulmans debattartikel om samma sak - läs, genast! Ett vackert stycke text.

2 kommentarer:

christerackerman.com sa...

Hej!
Helt nöjda blir vi aldrig, men det kan bli mycket bättre. På arbetsplatsen och i utbildningen inom äldrevården måste det fokuseras mer på "den mänskliga dimensionen" inte bara på yrkesrollen. Vi vet att det bakom varje yrkesroll finns en människa och att dennes förmåga till empati, ansvar, självinsikt, kommunikationsförmåga etcetera är grunden för att kunna ge omsorg.
Hälsar
www.christerackerman.com

christerackerman.com sa...

Mer tankar ...
Så fort något går fel ska syndabockar fram. Kommunpolitiker gör avbön i teve och tidningarna säljer lösnummer till oroliga anhöriga. Politiker pratar om regler och kvalitetssystem: hur ofta ska det tvättas, vädras, promeneras, matas, bytas blöjor etcetera, som om de äldre var produkter. Eller så skriker de efter bättre utbildning. Och alla vill på något sätt väl.

Personligen tycker jag att man missar själva kärnan, arbetsplatsen och de som arbetar där.
Varför slutar enskilda medarbetare att bry sig? För det är väl det som händer.

Svaret är naturligtvis inte enkelt. Som konsult med fokus på arbetsplatsen och människan tycker jag mig dock ha sett en tendens.
Arbetsplatsen ses av många chefer och kommunpolitiker som ett tekniskt system. Allt ska kunna förklaras i mätbara termer och modeller. Går något fel så ska det mätas och kvalitetsäkras ännu mer. Tyvärr blir det bara mer av samma sak.
Arbetsplatsen är ett socialt system som bebos av människor. Människor av kött och blod, människor med fördelar och nackdelar. Vad som händer när vi försöker reglera in dessa i ett allt för starkt “kvalitetsystem” är att det sakta utvecklas en känsla av isolering. Medarbetarna isolerar sig från sig själva och varandra. Systemen och reglerna blir på detta sätt ett hinder i stället för det stöd vi trott att de är.

Ny attityder och förhållningssätt kommer inte ur regler och system, det kommer ur personliga insikter. Detta går inte att kontrollera eller manipulera fram. En arbetsplats/ett ledarskap som präglas av insikt, intuition, självkännedom och överlämnande av ansvar istället för kontroll och teknologi hjälper medarbetarna att erövra nya insikter och attityder.
mvh
www.christerackerman.com