söndag 27 december 2009

RIP Yves

I åratal har jag pillat upp små lotter för att - surprise! - upptäcka att jag har vunnit en ring med matchande halsband, en trevlig scarves eller kanske ett väskset - perfekt för weekendresan. I åratal har jag mottagit hans brev och hörsammat hans uppmaning att vårda mig själv med naturens sköna gåvor. Parfymen Cantate, som han inte längre tillverkar, är för mig så förknippad med skärande olycklig kärlek och ljuvt tonårshångel att jag förmodligen skulle falla i gråt om jag fick sniffa på den igen. Barnprodukterna Pomme d'Api återfinns alltid i mitt badrum. Sprättiga vänner har hånat mitt badrumsskåps övervikt på postledes förmedlade skönhetsprodukter, men jag har framhärdat.

När min födelsedag har nalkats har han överraskat mig med en extra gåva. När jag har bytt adress har han skickat med en liten nyckelring att använda till mitt nya hem. Ibland brukar han påminna mig om att det nu är fem, åtta eller tio år sedan min första beställning och därför belöna min trohet med halva priset på just mina favoriter. Till jul finner han alltid ut nya juliga doftljus och dekorationer som jag tilldelas om jag bara svarar inom tio dagar - en tidsgräns som han är ständigt lika generös med.

Nu har han gått hädan.
Vila i frid Yves, hälsar en trogen postorderjunkie. Jag inte bara tror, utan vet, att dina brev kommer fortsätta komma.

lördag 12 december 2009

Höstens sista

Säsongens sista Korseld gjordes i veckan. Prat om klimat och bilar och kärnkraft allt det där med miljöministern, som var en kul och bra gäst som så att säga fattade formatet.



Höstens alla avsnitt hittas här.

onsdag 2 december 2009

Dagens Sahlinismer - variations sur le même thème

Här sitter man med TT:s flöde av telegram och flikar med Saab-nyheter till förbannelse. Sahlin är i Trollhättan. Ingen lär ha missat det.

– 30 dagar är 30 dagar, vi måste utnyttja dem till varje minut och sekund.

– Jag tror verkligen på Saab.

– Här finns en fantastisk kampanda och framtidstro, som jag också tycker är väldigt realistisk.

– Saab är ett fint företag, det är en fantastisk modern fabrik, personalen är kunnig och har under flera månaders tid jobbat hårt med de affärsplaner som vuxit fram.

– Det kommer en tid då vi ska utvärdera vad som gjort och inte gjorts för fordonsindustrin men den tiden är inte nu.

– Nu är det tempo för Trollhättan och Saab och fordonsindustrin som gäller. 30 dagar är 30 dagar och vi ska utnyttja dem, varje timme av tiden.

– Nu är det nationell samling för Saab och Trollhättan som gäller, nu gäller tempo i Trollhättan.

– Vi har 30 dagar på oss att hjälpa till så att Saab har en framtid.

– Jag är övertygad om att svensk bilindustri är viktig för hela nationen, därför måste staten vara beredd att gå väldigt långt.

– Jag tycker att regeringen ska skicka ned folk som sitter här i Saabs lokaler. Det skulle skynda på processen med Saab.

– De skulle finnas på plats här dygnet runt. Det skulle samla alla processer hit.



Ur Fokus för ungefär ett år sedan:

Björn Elsässer har länge försökt få svar på den frågan, utan att lyckas. Problemet är att Saabs biltillverkning aldrig varit ett enskilt bolag, vilket gjort att de sluppit redovisa sina förluster. Själv bedömer Elsässer att företaget förmodligen hade något enstaka vinstår på åttiotalet, men att det i övrigt varit idel röda siffror.
Fordonsanalytikern Matts Carlsson gissar att det kanske handlar om en handfull vinstår totalt sedan starten 1947. Enligt Carlssons uppgifter har enbart General Motors fått pumpa in 25 miljarder för att hålla Saab levande.
– Man kan fråga sig hur ett företag som i minst två decennier har förlorat pengar ändå överlever. Inget annat företag skulle från ägarhåll acceptera att gå med förlust så himla länge innan man lägger ner, säger Carlsson.


Men nu jäklar är det nationell samling! Ett vinstår till ska vi väl kunna skrapa ihop åt dem? Kanske skulle det skynda på processen om vi alla drog till Trollhättan och satte oss i Saabs lokaler?

tisdag 24 november 2009

Vill slåss

Ibland är det mindre kul att sitta i nära flödet av hela jäkla urvalet av nyhetsbilder. Till exempel idag, när det drösar in helt överjävliga bilder av vanvårdade grisar. Jag vill slåss. Jag önskar medeltid och kinesiska metoder.





Problem
















Solution

onsdag 4 november 2009

Du är upphetsad av geografisk karaktär

Alltså. Bedrägerimejl som körts genom Google translate. Så fina de är! Kanske mina favoriter i hela jäkla inkorgen.

"Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor, i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här. Nu är vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet, men ingen har gjort det. Jag personligen har tappat målet att hitta de anhöriga för 2 år nu, jag söker ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / Kommer Stödmottagande till avlidna så att intäkterna från detta konto värderas till 12,5 miljoner dollar kan betalas ut till dig."

Klart jag hör av mig, Mr Dalvin Brown, från Haledon, nordvästra London.

tisdag 3 november 2009

Inflation

Jag vet inte vad ni tycker, men nog har det gått lite inflation i begreppet "avslöja"?
För liksom. Idag kom det en hel hoper pressmeddelanden från Centerpartiet som föreslår något de kallar "avstampsjobb". En hel hoper pressmeddelanden alltså.
Detta föranleder följande upplägg på Aftonbladet.se:





Way to avslöja, guys! Läsa mejl, liksom.

lördag 31 oktober 2009

Konstruktiv kritik 2

Det här med att ursäkta sig för att man inte bloggar... Jag vet inte. Nah. Strunt samma. Jag pallar helt enkelt inte. Men tänkte, som sist, bjuda på ett roligt läsarmejl:

Hej Sanna!

Jag tycker du är rolig, på allvar. Du får till kul infall och vinklingar.

Men håret, Sanna! Det får inte hänga fritt!! Det kläder inte dig. Ok, det är mycket som skall fixas på morgonen, jag förstår, men jag hoppas du finner en form av genväg till ett arrangemang av ditt underbara burr som naturen/föräldrarna, skänkt dig. Hoppas du inte tar illa upp, ber om ursäkt i så fall.

Ha en bra dag!!


Man skulle, om man vore en suris, kunna bli förtrytsamt ilsk över dylika invändningar. Men jag kan inte bli det, jag blir bara munter. Det är ju så rackarns roligt. Och välvilligt, på sitt lilla vis.

(Dessutom korrelerar det med nedan mejl på så vis att båda herrarna förefaller önska att jag en vacker dag ska mogna och får en knut eller klut i nacken. Vi får väl se.)

torsdag 24 september 2009

Konstruktiv kritik

Ibland får man mejl och kommentarer som bara är arga och kritiska.
Andra gånger är det väldigt konstruktivt. Som idag. Massor av tips och råd.
Det tackar jag för. Ty jag är en artig liten flicka...



HUR MAN BLIR VUXEN

HEJSAN FLICKAN LILLA!

DU BÖR NOG SÄTTA DIG NER I EN STILLSAM VRÅ, OCH TÄNKA IGENOM DITT YRKESVAL!

FÖR ATT BLI JOURNALIST, SÅ KRÄVS EN SMULA INTELLIGENS! VEM SOM HAR INBILLAT DIG, OM ATT DU INNEHAR DENNA, VET JAG EJ.
KANSKE DINA FÖRÄLDRAR?
DU VAR DERAS ÖGONSTEN?
DET RÄCKER INTE LÅNGT I VERKLIGA LIVET!

MITT TIPS!
FÖRSÖK SKAFFA DIG ETT JOBB, BAKOM KULISSERNA!
EXEMPELVIS STÄDERSKA PÅ ETT MINDRE PROMINENT HOTELL,KALLSKÄNKA ELLER VARFÖR INTE KASSÖRSKA I EN MINDRE ICA-BUTIK I ÖVRE NORRLAND!

NÄR SKA DU FÅ KLUTEN I NACKEN?

ÄR DU UPPFÖDD PÅ LANDET OCH FICK ÄTA EFTER GRISARNA?

Premiärnerver

Premiärnerver hade jag, vet inte hur mycket det syns. Men det blev kanske inte det myspysigaste avsnittet vi gjort i alla fall.
Mona Sahlin var höstens första gäst i Korseld.

onsdag 16 september 2009

Imponerande

Expressen trumfar ut allt man kan anmärka på i Monas intervjusvar genom att bjuda på en felstavning galore. I rubriken.

torsdag 10 september 2009

Super

Jag är typ så här supertalang. De gav mig en badge, så jag har bevis också. Najs! :-)
Värt att notera är att jag får sämst score i rankningskategorin "personligt varumärke". Jag behöver således en gimmick. Any pointers?

onsdag 9 september 2009

Humor

Genom intervjuer med dryga tusentalet kvinnor världen över har psykologiprofessorerna Cindy M.Meston og David M.Buss funnit en del svar på det här med sex, läser jag i Berlingske Tidende. En av slutsatserna som nås är följande:

"Mænd finder de fleste kvinder i det mindste en smule seksuelt attraktive, mens kvinder næsten ikke finder nogle mænd seksuelt attraktive".

Jahaja. Ändå löser det sig mest hela tiden. Sicken tur. Vi får även veta att kvinnor använder sex som "dressyrmedel", samt som "wellness-medicin".

En annan konklusion är att kvinnor enligt studien tänder mer på humor än på muskler. Tja, låter troligt. Fast ibland kan man ju rentav säga att muskler är humor. Men i de fallen uteblir den där tändande gnistan, av någon anledning...

lördag 5 september 2009

Skördetid

Snart får jag min iFån. Trevligt. Låt oss fira denna nära äpplet-upplevelse med annat på samma tema. Den här är pimpad av en påhittig tysk, om jag förstått saken rätt.

















Men det finns ju fler som är påhittiga.
En kille i japan klippte och klistrade lite ute i trädgården.









Resultat - äpplen med äpplet! Cute.


lördag 22 augusti 2009

Heteronormativt så det sjunger om det

Ståhejet kring Caster Semenyas VM-guld är gör mig så arg och ledsen. Satt framför tv:n i går och hörde en eller annan sportkommentator konstatera att det ju inte är första gången som manliga kvinnor gjort väldigt bra ifrån sig i idrottssammanhang, men att då brukar de ofta "dölja" sin avsaknad av kvinnlighet med smink eller ibland rentav peruker och andra attiraljer som gör dem mer kvinnliga. Men eftersom Semenya så att säga inte hymlar med att hon är manhaftig så blir reaktionerna så här. Så berättas det att jodå, hon har en kvinnas könsdelar och är uppfostrad som flicka. Men däremot vet vi inte hur hon ser ut på insidan i stort och smått. För det behövs en mer grundlig könsutredning.

Jag förstår verkligen att sydafrikanerna blir upprörda. Däremot tror jag inte att man behöver sluta sig till att det här handlar om rasism. Snarare är detta en mycket mycket obehaglig heteronormativitet. Normativt så det sjunger om det!!

Dessutom är det så förbannat snålt. Det finns en liten grupp människor i världen vars könstillhörighet är, tja, vag och svävande. Så, hur tänker alla de som vredgas över Semenyas guld? Vill de att denna lilla grupp borde ha sitt eget OS?

Heteronormen "härskar" och innebär i de allra flesta fall att det blir en minuspost att ha en lite mer flytande könstillhörighet. I tävlingssammanhang som detta kan det för kvinnor som Semenya istället innebära ett plus och en fördel.
Det ska vi jävlar i mig bjuda på utan att gnälla och ifrågasätta. Hon vann, punkt slut.

tisdag 18 augusti 2009

Ordningsförseelse Hillegren

Blev till slut tvungen att skriva något om Ordningsförseelse Hillegren, trots att jag helst ville stanna i vacation mode.

"När jag satt och läste det där uppslaget om våldtäkt fann jag det intressant, inte för att Hillegren sa "ordningsförseelse", men därför att de olika exemplen i artikeln verkligen skildrade, förtvivlat tydligt, hur svårt det här med våldtäktslagstiftning är.

Ja, jag fann helhetsintrycket så intressant och tankeväckande att jag faktiskt helt missade att bli upprörd över Hillegrens ordval. Intervjun med kvinnan som våldtagits i flera år, mina funderingar kring hur svårt det blir när ord står mot ord i ett sånt läge. Men hur jag likväl inte vill att det ska vara lätt, just i ett sånt läge.

Så gick dagen och jag noterade att bloggosfär och Twitter sjöd av intresse för artiklarna. Eller snarare, sjöd av intresse för Hillegren. Jag tänkte trött att det var ju själva f-n att vi alltid får debatter om det simplaste och samtidigt minst intressanta. För kontentan av de där artiklarna var ju full av nyanser. Ett antal fall beskrevs. En intervju som skildrade ett komplext fall. En artikel om lagstiftningen.

Allt detta och ändå zoomar samtliga in på en mening, uttalad av en person och fiskar därefter fram sin allra högrödaste bloggilska, lättåtkomligt förvarad i översta byrålådan."

Hela här. Annat skrivet på temat våldtäkt här.

onsdag 5 augusti 2009

Playtime is here

Sommarlovet smygstartades med karaokesång inför några hundra tusen stockholmare i Prideparaden. Om jag inför det här undrade hur det skulle gå att sjunga för så många – och nykter, så insåg jag snabbt att blygsel inte är ett alternativ i en Prideparad. Här gäller bara att suga i sig och skicka ut glädje. En helt absofuckingfantastisk upplevelse. Har aldrig varit så toppad i hela mitt liv.
Så jag gör som medsångerskan Iso och lånar bild från åsiktstorpeden Kazarnowicz, hoppas det är ok.

















Men nu är det alltså semester på riktigt. Omvärldsbevakning, be gone! Solen skiner. Fil med bär äts. Daggvått gräs beträds med bara fötter. Gamla vänner söks upp och i morgon ska jag bekanta mig med strutsar. Livet leker, kort sagt. Räkna inte med mig på bloggen på ett tag.

lördag 25 juli 2009

of a beautiful hatbox for two

Fortfarande inte särskilt sugen på att blogga. Kanske kommer suget tillbaka sen, efter den efterlängtade semestern som börjar om sisådär en vecka.

Under tiden rekommenderas en titt på en gammal Disneypärla till tonerna av the Andrew Sisters. För några minuter sedan gick jag och nynnade på låten, två ögonblick senare sitter jag och tittar på en ljuvlig favorit som jag inte sett sedan barnsben. Yay internet!

onsdag 15 juli 2009

Vad säger telefonen? Jo "brrriiiing"

Jag är inte helt hundra om det är videon eller låten också. Men charmad blir jag. Och videon är enligt Whoa gjord i en tagning på Coop Forum några stenkast från mig. Och så en liten Take on me-flirt på slutet. Kul kul.

Bakom en dörr i trapphuset

Skriver idag om familjen i Uppsala och allt som rullas upp kring detta. Och om de oundvikliga frågorna om vem som bär ansvaret.

Men, i fall som det i Uppsala, vad kan samhället göra då? Nu kliver man förstås in. Men det är många år för sent för barnen i fråga.

Skolinspektionen tar nu upp fallet och ställer ett antal frågor till kommunen. Frågorna är desamma som vi alla ställer oss. Hur har detta kunnat ske? Vems är ansvaret?

Sanningen är väl att detta har kunnat ske för att vi inte har samma grad av kontroll i varje familj i landet som vi har, eller snart får, i fosterhemmen. Ingen kommer hem till samtliga familjer i riket fyra gånger per år och kollar läget. Få skulle hävda att det vore en bra idé om något sådant infördes heller. Åtminstone inte i en situation frikopplad från de känslor som händelserna i Uppsala ger oss.


Hela här.

tisdag 14 juli 2009

Kan själv

Idag skrivs det en vers om okynneskonsumtion av vård.

Förkylda gnällspikar kommer vallfärda till vårdcentralerna. Läkare och sköterskor kommer, i rädsla över att förlora en kund, inte våga säga nej när medborgarna, nu utrustade med patientmakt, bankar på mottagningsdörrarna.

Samma linje brukar ingå i Stockholmsoppositionens argumentation när man kritiserar det faktum att antalet läkarbesök har ökat sedan Vårdval Stockholms införande. Att fler får tid och går till doktorn framställs ibland som någon sorts överkonsumtion. Som ett slöseri med vård, alldeles i onödan.

Med tanke på att det inte ens råder enighet om huruvida konstnären Anna Odells visit i vårdsystemen var ”onödig” har jag svårt att se varför man skulle döma ut människors aktiva val att gå till doktorn som ”onödiga”. Så roligt är det faktiskt inte att hänga på vårdcentralen.

torsdag 9 juli 2009

Populus plus plysch

För ett drygt år sedan, kanske två, var jag och lyssnade på Åsa Linderborg. Hon pratade om klass och om att hon ofta såg klassförakt i det där som kallas god eller dålig smak. Dansbandsmusik och plyschsoffor nämndes som exempel på arbetarklassattribut som andra såg på med despekt.
Hon hade lika gärna kunnat nämna Tomas Ledin. För han ingår definitivt i den där kategorin kulturyttringar som vi gärna distanserar oss ifrån. Sådant som är för simpelt, utan edge, för folkligt.

Jag ska inte låtsas att jag är annorlunda. Jag gillar inte heller Tomas Ledin. Men jag skulle inte sätta pengar på att jag aldrig stått och hojtat ”Dansa på min mage, ryck mig i min svans” på ett sommarsvettigt dansgolv någon gång. Lyckliga rus gör en stundtals något inkonsekvent…

I alla fall skrevs det igår om medelklassen, Ledin, Hägglund, Linderborg, Sahlin och Jackson. Och sen blev jag tvungen att skriva lite till på ungefär samma tema - vanligt folk/populism/eliter/yada yada - på ledarbloggen.

söndag 5 juli 2009

Take that!

Ännu en gång har modiga och engagerade ungdomar tagit tag i saker och ting och handgripligen tillrättavisat såväl lyktstolpar och soptunnor som uteserveringar och fönsterrutor för dessas solklara samröre med marknaden och rasismen.
Jag sänder en tacksamhetens tanke till de modiga i Hamburg och beger mig ut för att i solidaritet med dessa hjältar sparka lite på kvarterets glasinsamlingsigloo – ty den är ett riktigt kapitalistsvin om du frågar mig.

Problemen skjuter vi framför oss

DN har ett långt och läsvärt reportage från Rosengård.
Det finns en polisstation i Rosengårds centrum. Men polisens specialkommendering för Herrgården utgår från den Shellmack som attackerades under kravallerna före jul. Här står ofta tre, fyra eller fem polisbilar med en stor husbil i centrum. I den sitter åtta deprimerade poliser när Dagens Nyheter knackar på. Ytterligare två är på väg in.

De är hitkommenderade från Kristianstad, Laholm och Helsingborg, för Malmös poliser räcker inte för att bemanna denna uppgift.

Känns det som ni gör en viktig insats här?
En lång tystnad brer ut sig.
– ”Ja”, ska du svara, säger till sist en av poliserna till en kollega och försöker skämta om det politiskt korrekta svaret man borde ge. För ingen i den stora husbilen tycker att man gör en viktig insats med denna dygnetrunt bevakning.

– Om man pratar med allmänheten här i Herrgården säger de att vi gör en bra insats, säger Anna som tillhör närpolisen i Rosengård. De vågade knappt gå ut förut. Men själva problemen som finns här, de skjuter vi bara framför oss.
(---)
På väg ner genom Herrgården möter den första polispatrullen för kvällen tre män från Irak.
– Vi är så tacksamma att ni är här, utbrister de i munnen på varandra och överöser poliserna med lovord. Jag hoppas att ni fortsätter att vara många poliser här.

Dagens Nyheter får gärna fotografera männen men när vi frågar vad de heter blir de oroliga.
– Vi har barn och dom killarna, som bråkar, dom är farliga. Vi vågar inte säga vad vi heter.

Borde inte ni vuxna hjälpas åt att hålla ordning här?
– Vi vågar inte. Men varje gång det brinner i Herrgården gör det ont här, säger en av männen och lägger höger hand över sitt hjärta."

Hemma

Jaha. Hemma från politikerveckan, där allting var sig likt. Och jag noterar att allting är sig likt även utanför Almedalen.
Oh well. Min vecka i siffror torde kunna sammanfattas ungefär så här:

Antal dagar jag var på plats: 7
Antal ledare/bloggposter/mikrobloggar: ca 20
Antal paneler jag suttit i: 3 (RFSU, SEKO, Svensk Scenkonst)
Antal paneler jag modererat: 1 (Privattandläkarna)
Antal redaktioner jag ingått i: 3 (SvD, Korseld, Makthavare.se)
Antal partiledartal jag såg/hörde: 5 (Ohly, Olofsson, Sahlin, Hägglund, Reinfeldt)
Antal genomförda Korseldsavsnitt: 2 (Falkvinge, Hägglund)
Antal taxiresor: 0
Antal försök till taxiresor: 2
Antal karaokekvällar: 1 (En ny Almedalstradition är skapad!)
Antal efterfester jag bevistat: 0 (Jäpp. Jag gör som Reinfeldt: tar ansvar.)
Antal försök att bevista efterfest: 1 (Ok, ett misslyckat försök gjordes, men endast två i sällskapet var välkomna in. Jag var inte en av dem, om någon nu trodde det.)

Lärdomar. Nästa år ska jag skriva mer och panela mindre. Eller åtminstone börja ta betalt för panelandet.
Nu ska det bli skönt med lite normala arbetsdagar.

fredag 3 juli 2009

I Almedalen

Ränner runt i Almedalen och hinner inte med hälften av vad jag borde. Allt är som vanligt alltså. Men, det har skrivits en del. Idag om Göran Hägglunds tal igår kväll. I går om något Beatrice Ask borde banka på trumman för. I förrgår om ett seminarium arrangerat av Tvärdrag. Bland annat. Och så har vi hunnit med att göra två avsnitt av Korseld. Gäst i onsdags var Rick Falkvinge och idag gästade Göran Hägglund.

söndag 21 juni 2009

What the effing crap

Roligt.

"Vi pratar inte om förbud"

Vad passar väl bättre än att avsluta midsommarhelgen med en text om sprit och cigarretter? Det görs idag på ledarsidan med benägen hjälp av Beckett, Läkartidningen och SKL.

"Den frågan ställer de sig aldrig, paternalisterna. De har fullt upp med statistiken som visar att vi möjligen och årligen kan rädda ett och ett halvt liv där och två komma tre liv där. Visserligen bara om vi förbjuder något mot sisådär några miljoner människors vilja. Men viljor intresserar inte paternalisten. Inte ett dugg faktiskt. Paternalisten är en mycket resultatinriktad typ.

Redan innan kvinnan hunnit grensla graven är paternalisten på plats, ser jag i Läkartidningen (24-25/2009). Under rubriken ”Ska kvinnan vara nykter när hon försöker bli gravid?” utreds alkoholens påverkan på ett foster i de allra första veckorna. Jag blir inte förvånad av informationen att foster är känsliga för alkohol, däremot över den föreslagna åtgärden – nämligen att påpeka för kvinnor att de helst ska avstå från alkohol även innan en graviditet är konstaterad.

Det betyder i klartext att kvinnor som är öppna för graviditet ska låta bli att dricka, punkt. Utifall att, liksom."

Förresten hade jag en nätledare i går, om att storleken har betydelse. Och störst betydelse har liten.

fredag 19 juni 2009

"för en ansvarsfull politik för Sverige och dammsuger bakom soffan"

Jösses så dåligt jag bloggar. Det beror på att jag har varit i tur och ordning lycklig, sjuk och sen mer lycklig. Ni får hålla till på Svd.se och ledarbloggen, det är dit jag förlägger min, ähm, arbetsmoral.

Men skit i mig. Idag ska ni läsa Korseldskollegan Katrines roliga ledare, utformad som Fredrik Reinfeldts Facebookfeed. Mycket underhållande! Och så väcker den ju dessutom minnet av Dyslesbisks likaledes skojiga moderna klassiker Facebook für Führers.

Glad midsommar!

lördag 13 juni 2009

Otillfredsställt behov

Det är helt oundvikligt. I grovsoprummet placerar alla sina uttjänta tv-apparater, golvlampor, mikrovågsugnar och skrivare. I mitt hus är soprummet snart fullt eftersom andelen elektronik ständigt fylls på och aldrig hämtas då husets hyresgäster egentligen inte får slänga sådant där.

Det har varit likadant på alla ställen jag har bott. Då och då en lapp från hyresvärden, som påminner om att det inte är tillåtet och hänvisar till soptippen - belägen halvvägs till Arlanda - eller till insamlingarna som genomförs av kommunen på vissa platser och tider någon gång sisådär varannan månad.
Det hjälper aldrig.

Folk är lata, folk har ont om tid. Inte allt folk äger en bil, och bussar och tunnelbanor trafikerar vägen till soptipparna dåligt. Alldeles uppenbart finns det ett behov av nya sorters tjänster på området. Att döma av hur folk agerar verkar det rentav finnas en förväntan att sophanteringen ska lösas av samhälle eller hyresvärd.

Mitt lilla huvud tänker att det här inte borde vara så svårt. En hundring till på hyran och tillåtelse att ställa el-varorna i grovsoprummet hade räckt utmärkt. Varför uppenbarar sig inte tjänsten som möter behovet?

onsdag 10 juni 2009

Hej och hå

Har en text idag om småpartier i EU-valet och 2010, apropå lite intressanta siffror. Det blir väl några mejl på det kantänka. Jag har säkert skrivit något förargelseväckande idag med.

Pratade förresten lite på samma tema i Studio Ett i P1 häromdagen också. Den, ähm, något tillspetsade fråga som Eric Sundström på Aktuellt i Politiken och jag fick resonera kring var huruvida Piratpartiet vitaliserar demokratin eller var dess dödgrävare. I huvudsak måste man förstås säga att PP vitaliserar. Men så är det ju mitt jobb att problematisera och krångla lite. Lyssna här.

lördag 6 juni 2009

Handfasta råd och tips

Jag har under våren frågat mig själv många gånger varför jag över huvud taget gör något så fåfängt som att prenumerera på en massa tidskrifter och magasin. Jag hinner ju ändå aldrig läsa dem. De senaste två utgåvorna av Neo är fortfarande inte helt lästa. Det ligger två i princip oöppnade Kingsize på soffbordet och inte heller har jag ens bläddrat i de fyra nummer av Damernas Värld som ligger under dem i högen. (Däremot har jag redan slarvat bort läppglanset jag fick som tack för prenumerationsbesväret...)
Och så vidare, i all oändlighet...
Hemmet har kort sagt varit en plats för sömn och tvättande av kläder, knappt ens matintag har skett här under de senaste månaderna. Men ikväll, när jag har en efterlängtad hemmakväll, minns jag varför jag ändå håller mig med prenumerationer. Det är så här...

När man har en deadline för en text och inte kommer igång med skrivandet, då författar man larviga blogginlägg, skrotar runt, funderar och betar av olästa blaskor-högen. Nyss klämde jag till exempel ett nummer av Glamour. (Yep, valde den som krävde minsta möjliga ansträngning.) Tänkte efter detta äventyr bjuda på några citat som jag av olika anledningar finner lustiga. (fetningarna är mina)

1) Artikeln handlar om att vara beroende (?) av sol och solande och flankeras - utöver bedövande vackra solbrända kroppar - av matnyttigheter som ett litet test där du i en handvändning kan få veta huruvida du är solberoende genom att besvara frågor som "Är solande det första du tänker på när du vaknar?". Ett annat varningstecken beskrivs i själva artikeltexten:

Som när soldyrkaren bedyrar att hon har smörjt sig med SPF 20 och återapplicerat varannan timme och ändå av någon konstig anledning blivit purpurfärgad. Det finns till och med de som undviker att gå till sin hudterapeut när de vet att de solat mer än de borde.


2) Artikeln handlar om att få en snyggare mage inför sommaren och består huvudsakligen av tips. En sidoartikel på temat handlar om Britney Spears och hennes "berömda bräda". Bilder på hennes mage från 1998-2009 illustrerar pedagogiskt. En kändistränare vid namn Gunnar ger i texten sin analys.

Och precis som hennes magmuskler har karriären blivit lite lösare i kanten sedan 2002 när hon berättade för Oprah Winfrey att hon gjorde 500 till 1000 situps före varje uppträdande - men det är farligt att räkna bort Britney.

– Även när hon slarvar med träningen så har hon "muskelminne" säger Gunnar Peterson.



3) Artikel på resetema. New York är resmålet som beskrivs. Snabbmatställen och gym som besöks av kändisar rekommenderas. Vi får även veta att man kan gå till ett Institute Beauté på Upper East Side. Där ges bland annat den omåttligt populära behandlingen...

Stiletto RX där silikon injiceras in i trampdynan varje halvår. Resultatet blir snygga och fräscha fötter med fotkuddar under som gör det möjligt att gå oå skyhöga klackar dygnet runt. Givetvis bär doktor Levine alltid höga Manolo Blahniks, till den vita doktorsrocken.

– Jag älskar att trenden har ändrats och att kvinnor nu kan vara slavar under modet utan att behöva vara slavar under en hemsk fotsmärta, säger Suzanne Levine.



Dagens lärdomar blir således:

- Ha en hudterapeut du kan kalla din. Skolka inte.
- Räkna inte bort Britney, det är farligt.
- Var slav utan att vara slav. Nu är det smärtfritt.

Easy as pie!

Oförargligt är också förargelseväckande

Idag har jag en optimistisk nätledare. Oförarglig och ganska banal trodde jag rentav.
Men se det var den inte. Faktum är att det är fullständigt omöjligt att skriva en text som nämner Piratpartiet och som inte förargar. Såvida man inte bara går upp i extatisk brygga det vill säga. Men om man nu inte är extatiskt lagd, vilket jag kanske inte riktigt är - åtminstone inte på området politik - så är det alltså omöjligt att inte förarga.

Dagens text kreddar i stora drag PP:s förmåga att engagera. Man har hakat tag i viktiga och aktuella frågor som på ett eller annat sätt berör integriteten. Fildelningsfrågan är inte den enda, men den är i någon mening startpunkten för piratrörelsen, det torde vi kunna enas om. Brottet jag begick i dagens text var alltså att dra de bredare penseldragen, som ju är att PP intresserar sig för ett smalare knippe politiska frågor än övriga partier. Då får jag genast mejl som meddelar mig att PP minsann är hur breda som helst - de har politik både rörande datalagringsdirektivet och patenträtten. Och mycket mer.

Kära piratpartister och anhängare. Jag är inte er fiende - jag är också integritetsvän - men lyssna nu: JAG VET! Det handlar inte bara om fildelning. Det finns fler frågor under PP:s paraply. Jag vet, jag vet, jag vet.

Men. På samma sätt som jag emellanåt tar mig rätten att nämna Socialdemokraterna utan att redogöra för samtliga deras ståndpunkter på välfärdsområdet måste jag kunna nämna PP utan att för den sakens skulle förväntas infoga fyratusen tecken om PP:s politik innan jag kan återgå till det resonemang texten skulle handla om.
(Det är ju en jäkla tur att S alla medlemmar inte gör samma sak, då hade både jag och inboxen havererat för länge sen...)

Så ja. De integritetsrelaterade frågorna är oerhört viktiga! Men faktum kvarstår: politiken består av mer än så. Det finns relevans även i analysen att PP gör en medveten poäng av att inte utveckla någon politik på andra områden. Det innebär i praktiken att man säger att vi kommer att finnas så länge vi behövs på dessa områden - sen lägger vi ner.
Jag säger inte att det är något fel i det. Det är ett mer lobbyinriktat sätt att ägna sig åt politik på, som kan tjäna som välbehövligt komplement till de bredare partierna, men det är inte detsamma som att engagera sig i helheten av politiken.

Kort sagt. PP:s möjligheter att verka i politiken förutsätter att det finns ett politiskt "etablissemang" som tar hand om allt det andra. Eftersom jag vet att det finns en viss lättstötthet i de PP-supportande kretsarna ska jag kanske understryka att man faktiskt inte måste läsa in något fientligt i det konstaterandet, jag bara noterar att det är så symbiosen ser ut i partifloran vi har just nu. Jag vore en usel ledarskribent om jag inte klarade av att göra också den analysen, eller om jag bara mäktade med att skriva om en enda sak hela tiden.Och om jag får fler mejl som innehåller rants om "de stora mediehusen", "etablissemanget" och "överheten" så skriker jag snart. När nu Falkvinge har ju lovat att det ska vara slut med hojtandet kanske vi kan köra den grejen lite? I mean jeez! Kan vi prata normalt nån gång!?!?

Jag vet inte om det har med (nollnings)maskulinitet och femininitet och göra eller vad det är, men som kvinnlig ledarskribentska måste jag få meddela att det är helt olidligt. Det är mycket möjligt att Falkvinge har rätt i att vanliga nyhetsmedier bara reagerar och agerar på "kontroversiell och högljudd", men sådana som jag reagerar tvärtom. Och fråga er för all del - hur skulle ni själva reagera på tjugofem mejl i följande genre?
Hej, du är så jävla okunnig. Typiskt gammelmedia....
Oh fun! Let's talk!

----

Så. Det var bara det. Ett inlägg i kategorin tuppjuck.
För övrigt sammanfattar Ingerö slutdebatten i SVT häromdagen på ett skojigt vis.

Ode to joy

Jag är glad. Förstärker detta med en mupp.

torsdag 4 juni 2009

Skjuta gatubarn? Självfallet inte!

De är på honom igen, min favvominister Eskil Erlandsson! Fyy!!!
Denna gång ska det skapas kvällstidningsdebatt av det faktum att vår jordbruksminister tydligen (det kan mycket väl vara rejält överdrivet, jag har inte lyssnat på inslaget) har sagt att en lösning på ett tilltagande vildkattsproblem kan vara avlivning. Alltså att skjuta de herrelösa katterna.

Naturligtvis är det alltid sorgligt att avliva djur, men det är faktiskt inga konstigheter. Hellre avlivning än lidande är en tumregel vi bör hålla fast vid, trots vår disneyfierade samtid.

På Aftonbladet uppstår så en så kallat "het debatt bland läsarna". En läsare ställer den intelligenta frågan "Ska vi skjuta gatubarn också?" Jag hoppas verkligen att Erlandsson aldrig tvingas besvara denna dumhet.
Men, om så ändå skulle ske finns det bara ett svar som kan matcha en så korkad undran:

– Nej, självfallet inte! Gatubarnen ska vi stryka kärleksfullt över spenarna.

Du ÄR borgerlig...

....du har bara inte erkänt det för dig själv än...
Det är ämnet för dagen. Samt skillnaden mellan att vara riksdagsledamot och EU-parlamentariker.
"Tydlighet är förstås bra, men allt beror på detaljnivån. Jag är inte odelat positiv till tanken på att exempelvis Gunnar Hökmarks eller Christofer Fjellners händer skulle fjättras alltför hårt vid Anders Borgs. I riksdagsvalen må det vara värdefullt att få löften att pricka av i efterhand, men EU-parlamentarikerna har – och bör ha – mer svängrum.

– Partibeteckningarna blir ju som ett hinder, upprepar kvinnan frustrerat i Ring P1.

– Är du helt säker på det? hojtar jag mot min radio. Det kan ju faktiskt vara din politiska självbild som behöver förnyas!

Kom igen damen! Gillar du Marit Paulsen och har förtroende för henne är det naturligtvis också henne du ska ge ditt kryss. Allt annat vore ju knasigt.

Särskilt på söndag."

tisdag 2 juni 2009

Borta bäst, hemma Las

Det blev lite mer om Las i dagens text. Temat är sabbatsåren utomlands. Då när kidsen åker ut och är au pair, plockar druvor, backpackar, serverar och står i butik. Åren som sedermera kallas fantastiska... För man har ganska lite ansvar och är ganska mycket nyfiken. Kan man verkligen bara vara det i andra länder?

Under denna tid brukar den i världen strövande ungdomen inte omfattas av den svenska modellens välmenande omsorger. Men märkligt nog gör man ändå ingen koppling mellan det där fantastiska borta och det mer prosaiska och hårdreglerade hemma. Snarare tvärtom.
Väl hemma konstaterar man att där ute i världen är arbetsmarknaden lite mer otrygg. Ibland är detta också sant, men spelar det någon roll när tryggheten på hemmaplan bara finns i teorin, men i praktiken är onåbar för den som ännu inte fått in foten?
Allting beror på vilka villkor man föredrar här i livet. Sådana som är lite mer otrygga, men som erbjuder dig möjligheten att smaka erfarenheter? Eller sådana som erbjuder dig utanförskap, tristess och stagnation i trygghetens förklädnad?

För i själva verket är ju villkoren värre här hemma än på andra håll i EU. Detta tänkte förmodligen inte Marita Ulvskog på när hon igår krävde ett toppmöte om ungdomsarbetslösheten i samband med det svenska ordförandeskapet. Den största lärdom som Sverige skulle kunna dra ur ett sådant möte vore att ta bort de trösklar som vi medvetet låter torna upp sig framför ungdomarna.

Diskussionen om Las turordningsregler förs förvånande sällan bland de ungdomar de påverkar allra mest. Det samtalet pågår snart sagt uteslutande i de politiskt aktiva lägren. Ständigt återkommer påståendet att utan Las intrikata system vore ungdomens villkor förpassade i rännstenen.
Märkligt. För vet ni?
Jag har aldrig hört någon beskriva sin tid i en arbetsmarknadsåtgärd som fantastisk.

onsdag 27 maj 2009

Smågodis

Nu när den obligatoriska a-kassan vaknat till liv igen, när Moderaternas kärlek till Las verkar lika trofast som Maggie Gyllenhaals i Secretary och när regeringen hittar på politiserade ägardirektiv till AP-fonderna finns det anledning att påminna sig om annat. Om det som är bra. Det gör jag i dagens text.


Faktum är att det har hänt väldigt mycket bra saker på sjukvårdsområdet under Alliansens tid vid makten. Kömiljarden som sporrar landstingen att korta köerna med villkorade morötter ser hittills ut att fungera – även om vi får vänta med en slutgiltig dom tills efter november, då effekterna ska mätas.

Men, okej. Avregleringen av apoteksmarknaden har föranlett en del kritik både från höger och vänster, men lagen om valfrihetssystem, som alltså innebär att alla Sveriges landsting ska ha ett vårdvalssystem på plats senast den 1 januari nästa år, har däremot utsatts för förvånande lite kritik. Socialdemokraterna har i stora drag accepterat vårdvalet som princip, även om de försöker sätta käppar i hjulen. Exempelvis förklarade de i sitt sjukvårdspolitiska program som presenterades tidigare i vår att de var för vårdvalet, men emot en fri etableringsrätt. Lite som att hävda att man är för konceptet smågodis, men emot att det finns affärer som tillhandahåller de där lådorna som folk själv får plocka godisbitarna ur.

Etableringsrätten och konkurrensneutraliteten var några av de saker som Göran Hägglund fick lite oroliga frågor om när han talade på Vårdföretagarnas årsmöte igår. Socialministern försäkrade att det inte var hans ambition att låta de privata vårdgivarna bli ”en liten utväxt” på landstingen. Han vill ha något större – och svaret på ”Hur stort?” ska ligga i patienternas händer.

Utmärkt. Det är där makten över vården ska ligga. Med den inställningen i grunden kan Sverige på allvar börja fundera över sjukvård som en framtida exportvara.


söndag 24 maj 2009

Lästips, pyssel och annat

Ett litet tips, om ni skulle ha missat. En av de i mitt tycke mest intressanta miljöpartistiska bloggarna därute författas av Tomas Melin. Inte alltid överens med sitt parti. Just därför intressant.

För övrigt vill jag ha mer fritid. Långhelgen drabbade mig med denna insikt. Plus detta - som gjorde att jag plötsligt hörde hur min stora pyssellåda ropade längtansfullt. Jag har försummat den.
Pysselsättning, sa Mona Sahlin med despekt i partiledardebatten häromdan. Jag säger: nedvärdera inte pysslets läkande krafter.

Och apropå pyssel bevistade jag Konstfacks vårutställning idag och såg, förstås, bland annat Anna Odells Okänd kvinna. Jag trodde att det skulle föranleda stor skrivklåda och en lång bloggpost, men det gjorde det inte. Jag har väldigt lite att säga. Hennes poäng, så som hon själv har beskrivit den, är helt enkelt inte i synk med verket - och det skulle mest kännas elakt att skriva en lång text för att påpeka det. Så jag låter bli.

De svenska domstolarna fick sig förresten en både rättmätig och rolig smäll för sin saktfärdighet i ett verk i kategorin textil. Broderad samhällskritik.

Vänta. Nu hör jag pyssellådan ropa på mig igen...

fredag 22 maj 2009

When I should give you flowers

Mina föräldrar brukade ibland sucka lite över att vi barn alltid kom ihåg "fel" saker från olika sommarresor och annat. Låt säga att vi hade varit och tittat på ett eller annat slott eller dylika uppbyggligheter, vilket föräldrarna såklart gärna berättade för några bekanta varpå de vände sig till mig eller lillebror och frågade om vi kom ihåg förra sommaren etc etc....
Då kom vi inte riktigt ihåg.
Tills vi påminde oss att man fick sjukt mycket pommes till grillkorven i den lilla kiosken utanför slottet. Eller att vi hade fått varsin jättestor glass i kategorin "tivolistrut". Eller nåt annat oväsentligt och föga uppbyggligt.

Idag var jag på Björkö och Birka. I allra högsta grad uppbyggligt och trevligt. Men nu, några timmar efter hemkomst, står det redan klart för mig att även om det var intressant och lärorikt så var den stora behållningen hur vackert det var. För idag har jag sett: Gullvivor, mandelblommor, blå violer, styvmorsvioler, tjärblomster, hundkex, förgätmigej, smultronblommor, maskrosor, smörblommor, blommande hägg, syren samt äppelträd.

Och för att verkligen återgå till barndomen bör en notering på förtäringsfronten tilläggas: I trakterna kring Mälaren hjälper benämningen "skånsk" inte mycket om man de facto inte kan.
Inte kan göra skånsk kalops, alltså... Å andra sidan går det inte sedan den där Creutzfeldt–Jakobs sjukdom kom och förstörde allt.

Men en ljuvlig dag. Birka rekommenderas.

onsdag 20 maj 2009

I'll do it!

Vad ska vi göra nu, när prussiluskorna är så få jämfört med på 80-talet? Vem ska hytta uppfordrande med fingret åt kidsen, vem ska slå ner på bristen på anständighet, hyfs, sunt förnuft och god moral? Nån måste ju göra't?

Tja. Eftersom Mattias Svensson läste upp ett sånt förträffligt moralistiskt citat från, japp, Svenskans ledarsida anno 80-tal, vid seminariet igår antar jag att jag får axla manteln. Ska försöka vara lite mer moralistiskt uppfostrande framöver. För barnens skull.
Nå. Ett trevligt seminarium och en trevlig rapport var det i alla fall.
Och det genererade dagens text.

Därtill har Svensson funnit att det statliga Medierådet har fungerat mer som en balanserande kraft än som en panikpådrivande dito. Inte heller detta var riktigt vad han hade förväntat sig, men han konstaterar samtidigt att ett viktigt skäl till att vi har en mer nyanserad debatt idag sannolikt beror på mängden röster. Naturligtvis kändes moralpaniken mer kraftig och unison förr, i det knappa radio- och tv-utbudet. Medielandskapet ser onekligen lite annorlunda ut idag.

Man anar nästan en besvikelse hos rapportförfattaren, som rentav funderar högt kring om DN inte är lite väl datorspelspositiv, när till och med ”slashasar som inte ens lagar mat själva” skildras som vore de blott en charmig kulturyttring. Jojo. När fan blir gammal blir han moralisk. Och gud köper Grand Theft Auto ...

Kanske behöver människan moralpaniken på samma sätt som seriehjälten behöver sin ärkefiende, funderar jag. För det blir ju nästan trist när Svensson och Öholm står där och är rörande eniga om att statliga institutioner i den uppfostrande kategorin (som Medierådet och Folkhälsoinstitutet) bör läggas ner. Vad ska en ungdom av idag behöva göra för att ställa till med lite hederlig gammal moralpanik, liksom?
Så lanserar Öholm en egen vinkel, nämligen den att moralpaniken visst lever, fast på andra områden. Han viftar med ett papper med orden ”Bevara äktenskapet – mamma, pappa, barn” och konstaterar förnöjt att ”Nu blev det tyst härinne. Nu fick ni moralpanik.”


Och just ja. I går skrevs det om skolans rödgröna risker. Och så bloggades det om fenomenet Auto-tune the news.

söndag 17 maj 2009

Söndagssynder

Jag helgar söndagen genom att arbeta. Dessvärre känns det inte så syndigt som man skulle kunna önska.
Natalia Kazmierska har undersökt en påstådd syndexplosion i Strasbourg. Hennes artikel i Expressen är träffsäker, underhållande och rekommenderad läsning.

Och på tal om underhållning. Ingerö har hittat en karta.

Själv ska jag arbeta klart och därefter gå och ta mig en glass. Och tänk! Plötsligt blev det lite syndigt ändå.
Eller kanske ändå inte. Glassjäveln kan ju ha samåkt hit...

Trevlig ockupation blev otrevlig

Ekot rapporterar följande:

Bråkigt vid demonstrationerna i Lund
Ockupationsfestivalen i Lund började lugnt och trevligt, men har under eftermiddagen utvecklats illa och blivit stundtals kaotisk. Ett 20-tal personer har frihetsberövats och minst en person har skadats.


Kaos och bråk? Dålig utveckling?
Så tråkigt. Ockupationer som brukar vara så mysiga...

fredag 15 maj 2009

Fredagstrams

För en gångs skull är jag på gott humör. Månen är halv och messar inte med mig. Det väller inte glada och arga mejl som är roliga att besvara. Solen skiner. I kväll ska jag på tjefest hos en väninna som hann bli morsa innan hon ens hann bevista en tjejfest. Detta är således hennes första. På agendan: ölbuffé och samtalsämnet "Mens, en klassfråga?" Åtminstone står det så i inbjudan. Nu är ni allt avundsjuka va?!

Förresten så vill Pär Ström göra videointervju med mig om genushysterin, med anledning av dagens text.
Hmm. Jag tror liksom att jag och Pär Ström inte är helt överens alla gånger. Vad tror ni, kan det bli en trivsam krock? Jag tänker att jag kanske ska ställa upp på villkor att han slutar använda ord som genushysteri.
Vad sägs, har vi en deal där Pär?

Idag önskade jag mig på Twitter att Maskinen aldrig hade släppt "Alla som inte dansar". Då hade de nämligen kunnat göra det nu och så hade vi haft en sommarhit att älska i år. Denna lilla önskan genererade ett tips (för vilket vi tackar Grovt Initiativ) på en låt som jag missat. Att jag missat den har nog ingen bättre förklaring än att jag är gammal, men skit i det. För oss som tänkte come to mama redan när Mackan/Fattaru gick loss i "Söt du är" för hundra år sen är det här förstås en fullt naturlig utveckling.
Japp. Då tar vi helg.

Leave them kids alone!

Inspirerad av en könsrelaterad incident vid Uppsala universitet slår jag på dagens sida ett slag för arbetslinjen.

Några handläggningsmånader senare fick pappersbläddraren sitt straff: de högre akademiernas version av skamvrån – officiell kritik av hans beteende.

Nu tänker jag våga mig på att föra en grupptalan. Gruppen jag menar är alla vi som inte vill jämföras med bojar. Vi som vill slippa att utbildas om härskartekniker. Vi som avskyr att gruppcoachas om värdegrunder. Vi som ogillar att medvetandegöras om genusstrukturer i kontorslandskapen. Vi som hatar att teambuildas av fan och hans queera moster.

Kort sagt, jag talar nu för alla de som gillar att...eh...jobba på jobbet. Det enda vi ber om är att ni i den andra gruppen ska lämna oss i fred. Låt oss bara jobba. Snälla?


It's a win win, really! Jag är snäll och rar mot alla när jag inte tvingas tänka på mig själv som en boj, till exempel.
Och det är väl egentligen bara det som man önskar uppnå, eller?

tisdag 12 maj 2009

Kanhända en ljusnande framtid?

Dagens text handlar om Centerpartiet, vad som redan är bra och hur det kan bli om det blir bättre. Typ.

Centerns främsta styrka just nu är emellertid takhöjden. Man kritiserar varandra utan pardon. Ungdomsförbundet är vad ett ungdomsförbund ska vara, det vill säga ideologiskt drivet och bångstyrigt snarare än en mer politiskt korrekt version av sitt moderparti.
Stämman saknade inte hetta i debatterna. Det bråkades om integritet, EMU och energipolitik, men det bråkades med respekt.

Efter stämman lämnade visserligen några partimedlemmar partiet då de inte fick igenom sina krav om att riva upp FRA- och Ipred-lagarna. Detta möttes bland annat med ett blogginlägg från riksdagsledamoten Staffan Danielsson. ”Ni behövs”, skriver han och ber sina meningsmotståndare att stanna kvar i partiet trots nederlaget. De flesta stannar också kvar. Och även om de är bittra nu är de en av anledningarna till att man kan konstatera att Centerpartiet går en hållbar utveckling till mötes.

Okej, så man nådde inte hela vägen, men bara en sådan sak som att Annie Johansson – en av ”kverulanterna” i FRA-debaclet i höstas – nu har valts in i partistyrelsen bådar gott för integritetsfrågornas framtid i Centern. Eller är det någon som vill hålla andan i väntan på att Moderaterna belönar Karl Sigfrid på motsvarande sätt?

söndag 10 maj 2009

iLike

Vore vi på facebook hade jag satt en tumme upp. Vackert.

(M)er och (M)indre kreativt

Tokmoderaten gillade min text om Sumpan häromdagen. Och när Tokmoderaten gillar saker förefaller han gå extra mycket i spinn och vara kreativ och tokfantasifull - på ett i ärlighetens namn ganska omoderat vis.
Det tycker vi om. Särskilt när jag får vara prinsessan Leia i en sedelärande dröm om kommunala pengar.

andra håll testas annan moderat kreativitet. Det går sådär...

Som sagt. När det kommer till musik - åtminstone där musikern inte är död - är det fortfarande synd om högern. Och alldeles särskilt mycket i Sverige.

P.S. Förresten var det här lite rart. Hittat hos Inslag. D.S.

fredag 8 maj 2009

Hey big spender!

Dagens text handlar om det faktum att många kommuner, till exempel min, är big spenders också i kristider.

Sundbyberg är ett sådant exempel. Företagsklimatet må vara gott, men hur står det till med omsorgen om skattebetalarnas pengar?
På måndag ska kommunstyrelsen fatta beslut om neddragningar i skolan. I år och under 2010 försvinner totalt runt 26 miljoner ur skolans pengapåse. Förra måndagen däremot, beslutades om en kommunal borgen på 65 miljoner kronor för bygget av en ny konsthall, som därefter ska stödjas med 3 miljoner per år. Vidare lägger kommunen 7 miljoner på en baseballarena, då man siktar på att hålla VM i kommunen. Ett friluftsbad är planerat, 40 miljoner går den simturen på.

Över huvud taget är området fritid – inte skola – vinnaren när Sundbyberg budgetprioriterar i kristider. Mot att idrottsrörelsen förbinder sig att arbeta drogförebyggande lovar Sumpan ungefär 250 miljoner kronor till idrottshallar med mera.
Det låter ju trevligt. Men på bekostnad av skolan? I en kommun vars skolresultat är ett av de sämsta i länet? Har man ens funderat över att det kanske skulle kunna fungera hyfsat drogförebyggande att låta bli att dra ner på skolan?

onsdag 6 maj 2009

Do it yourself

Nä men eller hur!? Varför vänta på att en eller annan extremistisk rörelse, någon terrorgrupp eller en flock religiösa fanatiker ska storma in och meja ner demokratin? Bättre förekomma än förekommas - kom igen, vi gör det åt dem!
Om du skriver ihop en liten ordbok över avvikande inslag, så ordnar jag en inverterad inbjudningslista riktad mot folk med taskig attityd.
Aldrig igen ska mänskligheten behöva genomlida en minut av, eh, dålig stämning. Never again, I tell you!

(Jag sa ju att det skulle hjälpa...)

tisdag 5 maj 2009

Apa, the tic

Jag tänker att det är lite som tricket att gå till damrummet när man väntar på sin mat på restauranger. När man kommer tillbaka är det där trista väntandet över och maten står dukad.
En motsvarande mekanism har vanligen inställt sig när jag meddelat här på bloggen att jag inte ska blogga på ett tag. Då plötsligt kommer lusten och inspirationen att skriva - en lust som går lite på sparlåga just nu. Cylindrarna tänder inte, inget triggar som det ska.

Så nu säger jag det. Jag tar en liten paus på en vecka eller tre.
That oughtta do it.

Yrkar bifall för slidkransen

En gång i tiden intog jag en negativ hållning till RFSU:s uppfinningsrikedom när det gäller nya ord. Snippan föll mig liksom inte på blygdläppen, det var något anorektiskt över det hela - en skepsis som utvecklades här, komplett med bild som fråntog en kollega matlusten och allt.

Men, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Snippan är säkert bra att ha i dagissammanhang, även om jag får erkänna att jag tycker att den ska hålla sig undan de svettiga lakanens hägn även framöver. Vad jag däremot fullt ut accepterar - och välkomnar även på ledarbloggen - är dagens lansering från RFSU - slidkransen.

När pressmeddelandet kom från RFSU häromveckan och stolt meddelade att snart var det dags för "årtiondets språkförnyelse" bävade jag, det ska jag villigt erkänna. Men slidkransen är faktiskt ett förbannat bra ord eftersom det inte ljuger. Därför förtjänar det omedelbar upptagning i den kvinnliga anatomins ordbok.

måndag 4 maj 2009

"This is a reliable site, not a social site"

Jag har gått och hoppats på att vi ska smälla upp Korseld och annat rörligt SvD-material på Youtube och blir därför mycket nöjd över att detta nu sker. Än nöjdare är jag med att lanseringen av det hela görs skämtsamt, småfånigt, med självdistans och utan överdrivet självmedvetet poserande. Kort sagt: jag gillar min arbetsplats!



Läs Fredric Karéns/SvD.se:s blogg om saken.

söndag 3 maj 2009

Smart tänkt

På Twitter ramlar jag över följande fantastiska dokument över otur när man tänker. Eller som det heter på twitterspeak: fail whale... Kul är det hur som helst.

lördag 2 maj 2009

Fritt fram

Jag hör att smittspridningen av influensan - som inte längre får kallas svininfluensa för att inte fulstämpla fläsket - verkar bromsa in.
Så bra, då kan vi sluta tvätta händerna och börja nysa folk i ansiktet igen.

fredag 1 maj 2009

Tre problem

Så här blev veckans avsnitt av Korseld. Det tar sig, sakta men säkert. Den här gången var det kanske lite väl puttrigt och trivsamt i studion, men hon är ju rackarns trevlig den där Wetterstrand...

Idag är det visst en så kallad tidningsfri dag, men en nätledare har jag totat ihop.

"..när Miljöpartiets Maria Wetterstrand i gårdagens Korseld fick svara på om hon skulle ut och demonstrera idag blev svaret nej. "Lite för mycket röda fanor för min smak", sade språkröret.

För Miljöpartiet är inte vänster, inskärpte hon. Och nej, Miljöpartiet är inte vänster i alla delar. Det är ett av problemen för de rödgröna. Ett annat problem är Vänsterpartiet. Ett tredje är Socialdemokraterna.

Det är alltid en fråga om ”från vad” och ”till vad”. När Alliansen bildades gjorde man en grej av det. Man annonserade samarbetet direkt och meddelade medierna. Det kan kallas simpel PR, men det finns också en annan dimension. De band som knyts inför allas beskådan är svårare att klippa. Ett eventuellt misslyckande blir dubbelt så nesligt, vilket i sig fungerar som en sporre. Man vill leva upp till de förväntningar man har skapat. Alliansen har också kunnat hämta mycket av sin näring i historien. Visst bildades den med sikte på valet 2006, men borgerligheten har ju försökt enas förut – och misslyckats. Man kan med andra ord säga att grunden för Alliansen lades långt tidigare. Läxorna var lärda, tiden var mogen. Man visste ”från vad” man var på väg och ”till vad” man ville. Till makten, självklart. Men också till enigheten.

För de rödgröna finns inte samma grund att stå på. Visst har man samarbetat, men alltid på Socialdemokraternas villkor. Nu försöker man bygga något helt annat. Och målet är att man ska fixa detta på första försöket, utan att misslyckas. Det kommer inte att bli lätt."

onsdag 29 april 2009

Är en kobåjsare fler än tusentals pirater?

Får man tillfälle att använda de enorma mängder mingelbilder från allsköns galapremiärer på bio som finns i bildarkiven måste man naturligtvis göra det. Således pryds dagens text av en bild där författarinnan Unni Drougge står på röda mattan "med sällskap". Det står nämligen sällan mer än så i de tillhörande bildtexterna. Tänk att i denna enorma bildgenre är oftast bara halva persongalleriet namngivet. Övriga är rätt och slätt reducerade till "sällskap". Sicket öde, va?!
Hur som helst. Det skrivs om alltså om Drougge, pirater och cowboys och låter ungefär så här:

"...när författarinnan lade ut sin bok Boven i mitt drama kallas kärlek som ljudbok på Pirate Bay som ett slags protestaktion mottogs detta med förtjusning i Piratsverige. Donationerna strömmade in som tecken på uppskattning. Måhända gällde inte uppskattningen primärt författarskapet, men hey, Drougge fick ju betalt i alla fall!

Detta kan hon göra nu, i ett läge när få andra författare och artister gör samma sak. Men när/om alla gör det kommer förstås inte donationerna att strömma in på samma sätt. Över huvud taget kan man fråga sig om donationer och välgörenhet verkligen är den bästa födkroken för kreativa yrken. Men, i väntan på den gåtans lösning rasar fildelningskriget vidare på samma, föga konstruktiva, sätt.

Således reagerar skivbolagsadvokaten Peter Danowsky mer cowboy-likt än konstruktivt när han nås av nyheten att Tele2 gör som Bahnhof och slutar lagra kundernas användaruppgifter åt hans klienter. ”Vi får väl se när den dagen kommer, om de vågar trotsa domstolen” sade han i måndags, och förklarade även att ”Om Tele 2 intar den här attityden (...) blir det en skärpning av lagen i framtiden”.

Såpass? Törs man påminna Danowsky om att han inte är lagstiftare? Att han vill ha skärpta lagar är faktiskt inte detsamma som att så ska ske."


För övrigt är det dags för Korseld igen. I morgon gästar Maria Wetterstrand. Nåt särskilt ni vill hälsa henne?

tisdag 28 april 2009

I scream, you scream, we all scream for pork plague!

– Containment is not a feasible operation, hörde jag den där WHO-Fukuda säga i radion när jag vaknade i morse. Det lät väldigt ödesmättat. Resistance is futile, typ.
Fast lite läskigt är det. Det känns lite onödigt, vi har ju redan en massa sjukdomar. Men, okejrå. Nu är det så och vi får väl se hur det går. Man kanske borde hålla sig ifrån tacos och annan texmex, just in case...

Under tiden är det dags att hitta på lite smeknamn för vår pandemi in spe. När det nu ska skrivas så eländigt mycket behövs det variation i rubrikerna, tänker jag. Se det som en alarmistens synonymordbok, från mig till dig.

Svinfluensa
Sugghosta
Pork plague
Fläskflunsa
Galtfeber
Särimners hämnd
Nassesnuva
Oinking disease


Rubriken på denna bloggpost är för övrigt tagen från ett reklamvykort som jag plockade på mig i New York en gång. På kortet står:

I scream
you scream
we all scream
for pork loin


Kortet är upptryckt av the National Pork Board, som tydligen residerar i Des Moines. Nu vet ni det. Nöff nöff.

P.S. Waldemar skriver sansat. Där hittade jag oxå länken till Google maps karta över misstänkta fall & fall som lett till döden. D.S.

söndag 26 april 2009

Mitt hjärtas skri i världen...

Jag genomlever en dipp i humörkonjunkturen. Som alltid gäller att det inte finns några quick fixes. Det sitter små demoner på mina axlar och säger onda saker om hur ingenting kan eller kommer gå väl här i livet. De låter oerhört övertygande. De installerar hämningar, oro och känslovurpor - som jag sedan ska behöva ha besvär med att montera ner. Jag längtar efter att vara lojal, men saknar objekt för lojaliteten. Idag är ångest i sanning min arvedel och löddriga skyar styvnar.

För bara ett halvt dygn sedan var situationen den omvända. Då var det allomfattande kärlek, glädje och djup ömhet inför nära och kära för hela slanten. En mycket bättre känsla än dagens motsägelsefulla likgiltiga panik.

Kort sagt.
Jag lider denna vackra aprilsöndag av svår bakfylleångest. Turligt nog vet jag att det är bra att humöret skiftar. Att den här bottenkänningen tjänar som god kontrast mot andra, gladare dagar.

Detta är händelsevis lite av temat i ett inpass jag gör i morgondagens Obs i P1. Fast då handlar det inte om krisen i mitt humör, utan om den ekonomiska. Temat i serien är ideologierna och vad krisen eventuellt gör med dem. Ismer och schismer, typ.
13.45 i morgon kan man lyssna på detta.

UPPDATERING
Lyssna här.

onsdag 22 april 2009

De skapar åtminstone inte monster

Idag skrevs det förresten lite om Konstfack igen. Förvisso ett intressant ämne att tvista rundor om, men jag måste ändå säga att jag är mycket nöjd med den svenska konstscenen just idag. Detta då den har den goda smaken att inte skapa monster som nedan.

Frank Zappa och Per Schlingmann

Ramlade över en oerhört skön replikväxling hos den andre Johan Norberg, som jag måste delge er. Det är ur en intervju med Frank Zappa från 1973 i Sveriges Radio. Journalisten Tommy Rander försöker få Zappa att säga usch och fy bubblan för kommersialismen.
Det går sådär...

Rander: – The music business is quite commercial, you would agree with that I think?
Zappa: – All businesses are commercial, thats why they're businesses.
Rander: – Yeah but this is a very commercial business
Zappa: – Well I don't understand that, why can you single out the music business to be more commercial than the hardware business?
Rander – Allright! it is a commercial business then?
Zappa – All businesses are commercial.
Rander - Eh... Allright...


Vet ni förresten vad Frank Zappa har gemensamt med Per Schlingmann? Jo, de har båda (snart) varit gäster i ett program som heter Korseld. I morgon är det nämligen dags för mig och Katrine att tampas med Schlingmann. Vad tycker ni jag ska fråga honom om?
Tills dess, nöj er med Zappa i Crossfire. Ämnet är rockmusik, obsceniteter och censur. Fina grejer.

måndag 20 april 2009

"Skingra er, här finns ingenting att se."

Och Den hälsosamme ekonomisten gör under rubriken "Naturnyhetsrätten" den absolut bästa och roligaste kommentaren på Wolodarskis med råge utskällda text från i helgen...

Enligt naturrätten kan man ju genom att blanda sitt arbete med naturens resurser etablera äganderätt. Genom att bruka jorden kan man alltså bli jordens rättmätiga ägare.

Kan man, genom att förmedla en nyhet, också bli nyhetens enda och rättmätiga förmedlare? Låt oss ta ett exempel. Antag att DN är först på plats vid en allvarlig bilolycka. Man ser framför sig DN:s reporter:

"Skingra er, här finns ingenting att se. Ni som har betalat er prenumeration kan läsa om saken i morgon i stället."


(Jag måste dock säga att även om Wolodarski drar iväg på ett sätt jag inte tror är särskilt konstruktivt, så förstår jag inte varför folk blir så iniH upprörda att de säger upp prenumerationer och håller på. Jag menar, vem vill bara läsa saker utan minsta tuggmotstånd varje dag, texter man håller med om till punkt och pricka och kan hylla och RT:a och geniförklara? Oenighet om ny teknik, nya medier och internet är inte mer dramatisk än någon annan oenighet. Har alla människor förlagt sina löständer eller vad är det frågan om?)

lördag 18 april 2009

Kuperad terräng

Första Korseld är avklarat. Svårt är det. På vilket sätt förklarar jag i en post på ledarbloggen.

En notering lite vid sidan om är att det är fascinerande hur mycket mer kommentarer kring utseende det blir när man exponeras med bilder större än ett frimärke. Så snart första artikeln om att Korseld skulle göras var utlagd infann sig de första kommentarerna som förklarade att Katrine ser ut som en tant och att jag ser ut som Tomas Di Leva och så vidare. Jag förstår naturligtvis att det framstår som underligt SvD och Aftonbladet väljer två tjejer som ser på detta vis när det finns massor av tjejer i världen som man skulle kunna ta i stället. Tjejer som dessutom inte ser ut som tanter eller Thomas Di Leva. Detta, som så mycket annat elände, bör givetvis förklaras med den rigida svenska arbetsmarknaden. Vi är båda anställda och det blev väl billigare för Schibstedt att använda oss än att leta upp helt andra tjejer..

Nå. Det var dagens ironiutbrott. Nu över till dagens text. Idag skriver jag om preventivmedel för sådana vars byxor enligt lag ska behållas knäppta.

Men problemet med sexualbrottslagen är också att den använder ord på ett sätt som riskerar att påverka tilltron till rättssystemet. Brottet våldtäkt är inte samma sak som det de flesta associerar med ordet. Detsamma gäller övergrepp och utnyttjande. Orden krockar med uppfattningen om dem.

Vid 19 års ålder träffade en ung man sin flickvän på 13 och ett halvt år. Han var – enligt vittnesmål från tjejen själv och från hennes föräldrar – omogen för sin ålder. Han, inte hon, var sexuellt oerfaren då de träffades. Hon, inte han, tog initiativen som ledde till att han förlorade sin oskuld med henne. Hon, inte han, var den som ordnade med att skaffa kondomer på ungdomsmottagningen. I höstas dömdes den tjugoårige killen för sexuellt utnyttjande av barn. Denna dom har den här killen nu att bära med sig genom livet. Känns det som en rättvis beskrivning av vad han har varit med om?

Terrängen är kuperad och vi försöker låtsas som om underlaget är plant. Det går inte. Vårdpersonalen är ute i verkligheten och måste fälla avgöranden varje dag. De har både att skydda och hjälpa barnen, men också att behålla deras förtroende och behandla dem med respekt när de kommer till mottagningen med en stark vilja.

onsdag 15 april 2009

Ska bli programledare jag tralala!

Dåligt med aktivitet här på bloggen och rätt låga varv på ledarsida + blogg också. Om ni tycker att jag har verkat lite lat på sistone så är det feltyckt. Jag har ägnat lite tid åt den här lilla satsningen. Imorgon börjar vi! Läskigt, men kul. Ska försöka grilla Östros. Ska även försöka titta in i kameran och inte blygas och hålla på.

Förresten fyller jag år idag. Hurra för mig!

fredag 10 april 2009

Det blev så dystert....

Det förra inlägget kändes som ett alltför dystert sätt att ta påsk. Och eftersom jag bara hunnit blåsa ur, men ännu inte måla, årets påskägg får ni tillsvidare hålla tillgodo med föregående års alster.
Glad påsk, nu far jag till skärgården en sväng!




As

Noterar att flera medier i dagarna publicerar en nytagen bild på Patrick Swayze, nu nere i 47 kilo och döende i cancer i bukspottskörteln. Det är samma bild överallt, jag tänker inte länka. En typisk paparazzibild, tagen på avstånd och allt det där. En typisk cancerbild. Så där ser vi helt enkelt ut när vi närmar oss slutet.

Men. Vilken sorts människa jagar en döende man på gator och torg för att få bildbevis på hans förtvinande? Hur går det till i huvudet på denne fotograf när han rättfärdigar sitt värv? Vad skyller han på? Mat på bordet? Sådan är branschen? Taskig barndom? Är man kändis så är man?

Ett as är han som gör det.
Ett as är han som får mig gråta över att han finns och förmörkar min människosyn.
As är de som publicerar.
Jag vill slå dem. Hårt.

torsdag 9 april 2009

Just tax!

En yngling med "a dream in is heart and a MacBook" har lagt upp följande kreativitet på Youtube. Med hjälp av Lady Gaga går han till storms "against racking up devastating national debt and massive government expansion".
Nej, det är inte proffsigt eller überfiffigt. Men ändå charmerande.

Ett land jag minns

Jag vet mycket väl att barnfilmer kan vara minst lika kul för vuxna. Men jag är inte en sådan som väljer att se barnfilmer när jag ska på bio. Många vuxna gör ju det. Och så pratar de om animering och nördar på om teknik efteråt. Eller konstaterar att "filmen rymde mycket som kunde tilltala vuxna också", vilket känns som världens larvigaste motivering till varför man väljer att se en barnfilm. Är man ute efter filmer som tilltalar vuxna känns det som om filmer för vuxna är ett säkrare kort än, säg, Råttatouille. (Som jag för övrigt har sett och tyckte var trevlig.)

Men så finns det ju undantag. Idag upptäcker jag att Till Vildingarnas land av Maurice Sendak ska bli film och blir helt till mig. Den boken tyckte jag om att bläddra i. Jag ska inte påstå att storyn i sig är etsad i min själ, minns inte om det fanns någon särskild sensmoral. Nej, poängen var väl mer eller mindre fantasins härlighet. Bilderna. En helt särpräglad och egen värld av fult och vackert i ett. Mycket tilltalande för såväl barn som vuxen.
Utan att ge mig in på nördigheter hoppas jag att kombinationen animering och dockspel gör boken rättvisa. Man får säga att det ser lovande ut. (Musiken är lite störig, sänk ljudet.)

fredag 3 april 2009

Antivirus

I eftermiddags kollade jag trailern för Sacha Baron Cohens kommande film hos Motpol. Nu ser jag att klippet är försvunnet och numera vare sig går att bädda in, länka till på Youtube eller för den delen ens betrakta på Youtube.
På grund av "upphovsrättsanspråk från NBC Universal".

Okej. De vill alltså hålla sin reklam hemlig? Se till så att den inte sprids på något obehagligt och viralt sätt.
För vad kunde väl vara värre än om den presumtiva publiken liksom spred ordet om filmen?

Man blir mållös. Det är så dumt att klockorna stannar.

torsdag 2 april 2009

Kan man få kvitto på det?

Handlar det verkligen om 41 000 miljarder? Nej,där har förstås Den hälsosamme ekonomisten har rätt, det gör det inte. Mycket är pengar som flyttas runt lite hit och dit.
Men ändå, ekonomisten har räknat på saken och kommit fram till att det blir ungefär 25 000 kronor per person om vi delar upp "den största makroekonomiska stimulansen världen någonsin har sett" på medborgarna som bidrar. Inte så farligt i och för sig - om det gör nytta.

Det är väl just där om:et som gnager lite. What if vi inte blir så värst stimulerade? Gäller ångerrätten?
Jag tar nog gärna ett kvitto, för säkerhets skull...

Å så tar vi lite naket....




Tipstack Apokalypsmannen.

Knarklingo

Är det inte något drogförhärligande över hur Gordon Brown presenterar G20-mötets resultat?
Jag menar, "den största makroekonomiska stimulansen världen någonsin har sett" ska alltså "injiceras"?
Jamen Lucy in the sky på dig med herr Brownie.

onsdag 1 april 2009

Kul på jobbet

Mycket just nu, men kul. Häromdagen, till exempel, var jag på utbildning och stod på alla fyra och skällde som en hund. Så kan det gå.
Annars har jag skrivit saker, som vanligt. I måndags en liten betraktelse över mitt nya partytrick - en tändare som inte går att tända, inhandlad i EU-parlamentet i Strasbourg.
I dag försöker jag mig på att lägga ner Barnombudsmannen, en quest som påbörjades redan på ledarbloggen i går.
Eller ja. Om man ska vara ärlig tar jag där avstamp i en gammal story, återberättad här på bloggen för sisådär ett år sedan. Av någon anledning kom jag att tänka på den stunden när jag läste BO:s rapport...

Och idag fick jag en knäpp och skrev en ny text till Warren G:s Regulate, på temat G20-mötet, där världens främsta regulators nu möts.
Jag menar, när krisen nu nått 90-talets djupa dalar är det ju helt följdriktigt att vi besjunger den med 90-talsrap, no?

lördag 28 mars 2009

Lilythrills

Det är en låt som jag misstänker att man tröttnar på snabbt. Men strunt samma. Just nu har jag en crush på Lily.

Jag är också med och är kritisk...

– Jag har förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande, men jag är också med och är kritisk till bonus, höga lönenivåer, pensionsvillkor...

Mona Sahlin försöker slå två flugor i ett uttalande i Ekot.
Fast det gör å andra sidan alla these days, så varför skulle inte också Sahlin göra det? De politiska bonusdebattskommentarerna kan sammanfattas så här, från höger till vänster:

Hejhej. Jag är djupt kritisk till verkligheten och det sätt på vilket jag bidrar till den.

Om våglängder någonstans mellan 400 och 700 nanometer

Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret, brukar det heta. Ett ordstäv så gott som något denna dag då vi tydligen ska släcka ljuset i en timme. Av någon outgrundlig anledning har det blivit debatt av saken. Folk är liksom för och emot Earth Hour. Varför då? Det är väl bara att strunta i att delta. Eller släcka en annan kväll. Eller följa Fredriks listiga tips.

Jag begriper inte varför man orkar jaga upp sig över jippokampanjer. Mycket av protesterna förefaller mig vara nån sorts agg på autopilot mot tom välvilja. Jag kan sympatisera med antipatin mot poserande symbolhandlingar, men man ska inte underskatta att det finns kraft i opinionsbildning. Det för säkert nåt gott med sig såtillvida att en det kan funka som påminnelse om att det är dumt att slösa energi. Å andra sidan, nej, självklart. En Earth Hour löser ingenting. Men det är är det väl heller ingen som har påstått? Själv kommer jag att delta - i den meningen att jag inte ens är hemma och inte har för vana att lämna lägenheten upptänd.

Ungefär den poängen försökte Stockholms miljöborgarråd Ulla Hamilton (M) göra i P1 igår när hon och oppositionsborgarrådet Yvonne Ruwaida (MP) hade en hetsig diskussion om saken, med anledning av att Stockholms stad inte deltar. Ruwaida var rejält förbannad, varpå Hamilton undrade om Ruwaida verkligen tyckte att det fanns någon mening med att åka in till stadshuset på en lördagkväll när det inte är någon verksamhet där bara för att tända ljuset och släcka det igen.

Nej. Det vore verkligen poänglöst. Och det är förstås alltid risken med jippon, att det blir tomma gester, snarare än verkliga insikter. Men, opinionsbildning via kampanj fungerar bevisligen. Ty jag funderade på det där på väg hem i går kväll. Runtomkring mig i Sumpan finns ett par större kontors- och företagslokaler som har tänt precis hela tiden. Ett stort hus på andra sidan gatan belyser skrivborden dygnet runt. Frisören ett kvarter bort släcker aldrig. Mitt bidrag till Earth Hour blir kanske i stället att agera besserwisser och helt enkelt höra av mig till dessa ställen och be dem fundera över sina belysningsvanor.
Gesten är mindre, varken global eller särskilt slående. Men den är nära mig, den är personlig och därmed mindre tom.

Laakso släcker inte, men i stort sett håller jag med honom.

onsdag 25 mars 2009

Småkär i EU

Okej. Det här är en fullständigt meningslös bloggpost, men nåt måste ju bloggas så då blir det följande. Jag är på visit i EU-parlamentet i Strasbourg, vilket har resulterat i att jag har kärat ner mig lite i EU.
Alltså, vi talar inte om en villkorslös och hängivet beundrande kärlek direkt, men ändå. En spirande förälskelse, som jag faktiskt inte hade väntat mig. Parlamentet är mycket mer öppet och mycket mindre stolpigt än vad jag hade förväntat mig. Här pågår kort sagt en förbannad massa politik - på ett sätt som känns vitalt, trots att det är tungrott.
I like it.

Frågan är dock om detta är en förälskelse som kan frodas trots avstånd. We'll see.