tisdag 6 januari 2009

Att blogga för kampen

Apropå inlägget om bloggpris och s-bloggare häromdagen...

Kulturbloggen, som är s-märkt, men ofta handlar om kultur och nöje, syns ännu en förklaring till varför s-bloggeriet brister i bredd och aktualitet och därför blir mindre intresseväckande.
Rosemari, som skriver bloggen har fått ett ilsket mejl från en s-kollega där hon i princip blir utskälld för att skriva om "all dynga som kan tänkas finnas". (Dyngan ska alltså förstås som nöje och kultur, som hon dessutom har fräckheten att tjäna en slant på ibland som frilansföretagande journalist och konsult.)
"FRA är en överklassfråga", förklarar mejlaren vidare och menar att hon istället borde ägna sig åt "kampen mot alliansen".

Det är väl egentligen här det syns tydligast. Enögdheten. Kampen framför allt - också framför inspiration och dagliga ingivelser. Att blogga för kampen. Inte för att man vill blogga.
Visst har många högerbloggare kämpat "för alliansen" i många frågor. Men de bangar heller inte för att vara emot. FRA-frågan är ett exempel, men överhuvudtaget är regeringen rätt massivt utskälld på den högra sidan av bloggosfären. Inte av samma anledningar som s-bloggarna framför kritik förstås, men ändå. Det finns en stark kritik som är högst påtaglig. Jag tycker inte att jag har sett samma påtagliga bråkighet bland s-bloggarna gentemot den egna toppen. (De framträdande frifräsarna undantagna)
Var fanns det massiva s-motståndet mot FRA när lagen först kom till? Var det bloggbävning på s-info? Det kan jag verkligen inte påminna mig.
Eller för all del. Hur högt gick debattvågorna om arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet inom s-bloggosfären 2006? Är den måhända lite väl benägen att vila i devisen "stolt men inte nöjd"?

2 kommentarer:

kulturbloggen sa...

Tack för inlägget. Jo, det finns en del att göra för att få folk att förstå att alla inom s inte ska springa i samma spår.
RS

Soy sa...

"sur och ständigt missnöjd" är väl en annan devis som också fungerar bra men kanske ännu oftare ännu längre åt vänster (om jag nu använder det ordet och bortser från att jag själv är en av de som ihärdigast tjatar om att det känns mer relevant att prata om andra typer av riktningar än just "vänster" och "höger", i alla fall i sverige) och om det finns någonting som illustrerar den inställning som till exempel ali esbati oftast representerar (den sura och ständigt missnöjda) så är det väl den profilbild som han själv har använt sig av ett längre tag nu på den egna bloggen? drar jag förhastade slutsatser om jag tror att det där är bilden av "den som har fattat allt och som måste leva med all dumhet som alla andra 95% representerar"?

pajkastning, fast äh. nå'n gång får man väl vara fjantig.

jag länkar till zadie smith-intervjun igen. tada.