fredag 30 januari 2009

Bäckenbotten

Om Kongo idag. Så sorgligt det känns när man återigen skriver om samma tragedi som för flera år sedan.

"Ordet våldtäkt är egentligen för svagt. Det som pågår är inte våldtäkter, utan en raffinerad massförstörelse, med kvinnor som stridsmedel. Mukwege berättar att han har lärt sig att se på en kvinna var och av vilken grupp hon har blivit attackerad eftersom de använder olika tillvägagångssätt. Några använder knivar. Nästan alltid är det gruppvåldtäkter, inför grannar och familj, som ibland tvingas delta. Andra har utarbetat ett sätt att skjuta sönder ett underliv och samtidigt undvika att offret dör.

För dö ska de inte . De ska fortsätta leva, förklarar han. Själva våldtäkten är bara första steget. Därefter följer den planerade effekten. En våldtagen kvinna innebär inte sällan splittring i familjer och byar. Alla inblandade traumatiseras så djupt att samhället omöjligen kan gå vidare som vanligt. De kvinnor som blir gravida stöts bort av den anledningen. Åter andra förvisas på grund av skam, rädsla för hivsmitta eller helt enkelt för att de har blivit infertila och/eller handikappade. Rebellerna uppnår så sitt mål. Flykt och förskingring tar vid och kvar blir ytterligare en bit land att lägga vantarna på.
Mukwege talar om de enorma behov av psykologhjälp som föds ur detta nationella trauma. Det är svårt att ens föreställa sig omfattningen.

Det är i ett knökfullt rum på Sida jag sitter och lyssnar. När jag hör de fasansfulla historierna hukar jag mig i stolen och kniper, på ren reflex. Kniper för allt jag är värd. Jag är troligen inte den enda kvinna härinne som under dessa 90 minuter ägnar mig åt ofrivillig träning av muskulaturen i bäckenbotten."

2 kommentarer:

morrison sa...

Märkligt att man aldrig ser några demonstranter mot kriget och övergreppen i Kongo. Men det beror väl på att USA inte har några allierade där...

ibou sa...

Det som händer i Kongo är en tragedi som uppmärksammas för lite. Jag tackar för detta blogginlägg./ Ibou