tisdag 6 januari 2009

Bättre sent än aldrig, del 2

Som sagt. Ett par återblickar av nyårskrönikerande art orkar vi med och efter första halvåret kommer här det andra.
Juli-December 2008 såg, enligt min blogg, ut ungefär så här:

JULI
Juli månad började med att jag behängdes med en enorm mängd kreativa invektiv á la kapten Haddock, efter att jag skrivit ett inlägg på ledarbloggen om en mackanställd som vägrade sälja porr i Piteå. Det hela utmynnade i nån sorts försök att reda ut huruvida min inställning till säljvägran verkligen kunde betecknas som klassförakt. Och om klass över huvud taget hade med saken att göra.
Sen rotade jag i gamla luntor och bjöd på en låång intervju med Zadie Smith, som jag gjorde för ett antal år sedan och hittills bara publicerats i kortare version.
Jag höll med Alex Schulman angående ordet snippa, som plötsligt blivit det enda accepterade ordet och så påbörjades vad som under hösten skulle komma att bli en veritabel serie texter om Skuggutredningar och kulturutredningar på ledarsidan.
Jag skrev om min vän kalven som jag kanske åt upp och blev kär i en rumänska.

AUGUSTI
Det var fortsatt sommarstiltje på bloggen, men det var å andra sidan en ösig augusti på SvD:s ledarsida. Månaden inleddes med BDSM, vilket utvecklades lite även här.
Sen skrev jag min kanske bästa rubbe någonsin, Nogga please, i en text om Nogger-debatten och lyckades få med Ol' Dirty Bastard på ett hörn. Bara en sån sak.
Så fick jag lite mer semester, men hann under den med att bråka lite med Saki om jämställdhet, vårdnadsbidrag och annat. Man vet att det är sommartorka i nyhetsflödet när ledarskribentskorna börjar catfightas med varandra... Fast vi hade rätt kul.
Sommaren tog slut i och med att jag träffade en full snubbe på tunnelbanan. Han hade inte läst The Game.

SEPTEMBER
Hösten tog sin början och jag ville få regeringen att våga vara borgerlig. Måhända var det för peppande ändamål som jag försökte lägga vantarna på Magnus Betnér åt högern
En utlyst tävling om borgerliga slagord genererade mediemedverkan och ute i Stockholms nattliv träffade jag på libidoegofuckers.
Jag var med i Timbro-TV och gav mig på Rädda Barnen.

OKTOBER
Socialdemokratins förhållande till utdragssoffor inspekterades genom en läsning av Margareta Winbergs bok.
Finanskrisen drog i gång så smått och jag konstaterade att det finns "fuck off-money" och så finns det "fuck off - no money". Det senare verkar spara nerverna i kristider. Har man inget har man heller inget att oroa sig för mer än det vanliga.
Gatukonstnären Banksy gjorde skön gatukonst i skyltfönsterformat och jag skrev om krisens allra första varsel på Volvo, vilket gjorde mig minst sagt impopulär i Västra Götalandsregionen. Sen dess har det blivit fler varsel och i takt med att de duggat fram har ståndpunkten "förstatliga Volvo" blivit allt mer salongsfähig. Jaja. Gatukonsten var fin i alla fall.
Jag tog Rosa Bandet i försvar, men min entusiasm mattades när jag bara några dagar insåg att folk inte bangar för att sno välgörenhetsband.
Och så råkade jag på världens sorgligaste googling.

NOVEMBER
Tjafsade lite med Stefan Bergmark med anledning av att jag spritt Paolo Robertos utläggning i radio om jämställdhet via ledarbloggen.
Gick på teater och skrev om lesbiska gynekologer, normer och kön. Eller nåt sånt.
Jag bestämde mig för att skita en smula i Ipredlagen och försökte blicka framåt på ledarplats.
En äldrevårdsskandal inträffade i Halmstad och engagerade mig samt många fler, åtminstone att döma av mejlfloden som följde i spåren på de uppföljande texterna på ledarsida och blogg.
Det där med läsarmejl är för övrigt något jag måste lära mig att hantera bättre i år. Att, som jag försöker, svara långt och personligt på allt är inte hållbart. Det leder till uppskjutna svar, bortglömda svar och/eller maratonsvarande på helgerna.
Får nog acceptera att man ibland måste nöja sig med ett kort och inte så utvecklat svar. Fast när det gäller ämnen som äldrevård går det bara inte. Då är breven späckade med egna sorgliga historier, bifogade klagomål till kommunen, bifogade överklaganden till en eller annan nämnd, vädjanden om att man ska hjälpa. Det går inte att läsa allt. Det går inte att hjälpa och belysa varje fall. Men det är också helt omöjligt att med gott samvete skicka ett svar enligt mallen "Tack för dina synpunkter, hej då". Ett effektivt men inte opersonligt mejlsvarande. En nöt att klura på 2009, helt klart.
Nå, november avslutades med att jag tog utropstecknet i försvar och blev irriterad på det kollektiva psykbrytet över att Per Schlingmann sagt "svenska värderingar".

DECEMBER
Äldrevårdsmejlen togs om hand i ännu en ledare där flera av brevskrivarna fick komma till tals. Kulturhuset Cyklopen brändes ner, jag skrev och sedan skänkte jag och Per en slant till återuppbyggnad.
Integritetsåret sammanfattades och jag såg fram emot nyårsaftonens lajvkalas då jag och vännerna skulle fira in det nya året i Twin Peaks - med baklängesprat och allt.
Så avslutningsvis. Det är inte ofta den här bloggen innehåller bilder av mig, men så är det ju heller inte en blogg av typen "Dagens outfit". Idag får dock bli ett undantag. Min roll för kvällen var Blackie O'Reilly, dvs madamen på bordellen One-Eyed-Jacks och jag tycker att jag lyckades hyfsat, no?



Inga kommentarer: