söndag 4 januari 2009

Bättre sent än aldrig

Det har ju gått lite på halvfart här sista veckorna, minst sagt. Jag har inte riktigt orkat blogga, lusten har inte infunnit sig och när den har gjort det har den varit flyktig. Sekundsnabba infall, men inte varaktiga nog att gå från tanke till bloggande handling. I dag är emellertid en undandag, det blir hela tre stycken.

Det är ju egentligen lite för sent, vi har redan hojtat Gott nytt år, men det struntar jag i. Ett par återblickar av nyårskrönikerande art orkar vi med. Så, vi börjar med första halvåret. Januari-Juni 2008 såg, enligt min blogg, ut ungefär så här:

JANUARI
Jag inledde året med att gnälla på fyrverkerignäll, alarmism och medier och fundera över om offervinkeln i nyhetsrapportering kunde ses som ett "intrång" på min egen publicistiska domän, dvs åsiktsjournalistik. Inlägget föddes efter att jag hade bevistat en debatt på Publicistklubben.
Några dagar senare märkte jag ord, med anledning av att Marita Ulvskog liknat Fredrik Reinfeldt vid Mao Zedong. Sen var det dags att ilskna till över SKTF som presenterade en osedvanligt dum och oärlig "undersökning". Två poster blev det om saken. Så dumt var det.
I mitten av månaden utkom årets första nummer av Neo, i vilken jag hade en text om Mona Sahlin. På bloggen slängde jag upp den ännu längre versionen.
Lång var också bloggposten i vilken jag dissekerade enfrågemänniskans problem. En bra text, om jag får säga det själv.
När januari så smått gick mot sitt slut tog jag griniga gamla gubbar i försvar, närmare bestämt den där bråkstaken på Östra Öland.

Sen dumpade Mona Sahlin Pär Nuder på ett sätt som får begreppet passive aggressive att framstå som höjden av kommunikativ aktivitet. Den bästa kommentaren om den saken fälldes av Jonas Hallberg i P1:s Spanarna...
"Vill inte köttberget komma till Pär Nuder får Pär Nuder komma till köttberget."

FEBRUARI
En promemoria inledde stängselnämndens nedläggning, en nedläggning som pågått och kommenterats i bloggosfären genom hela året.
Lärdom: Det spelar ingen roll om en myndighet består av typ inga anställda alls - det tar ändå ett år att lägga ner den.
Jag hittade världens sötaste websida och grunnade över vad ärkebiskopen av Canterbury egentligen pysslade med.
På alla hjärtans dag bjöds det på nya rön om bröst och barnskrik och dagen efter hade jag det enorma nöjet att meddela att jag fått sprillans nytt jobb.
Det begicks tv-debut och den, liksom en hel uppsjö andra händelser (Manadebatt, Schottenius vs Norberg m.m) fick mig att påbörja en följetong om Kulturen & Högern samt att försöka tala med DN Kultur på DN Kulturs språk.
Fidel Castro avgick och föranledde skrivande om bakverk och diktatorer.
Del två i kulturföljetongen kom till och mitt förtroende för Rädda Barnen fick sig en rejäl törn.

MARS
I början av mars var det precis som nu oroligt i mellanöstern. Jag skrev ett inlägg som sorgligt nog är lika applicerbart på den debatt som förs även nu.
Jag var med i en frihetstävling hos Timbro och lite senare påpekade jag att oavsett om det handlar om jesusbilder eller muhammedteckningar så är det alltid ett problem när religionen försöker vidga sina handlingsutrymmen på de demokratiska principernas bekostnad.
Jag identifierade ett speciellt Sahlinskt sätt att besvara frågor samt en journalistisk vinkel kallad "jamen durå-vinkeln".
Månadens inlägg kan nog ha varit en långis om det här med att "skylla sig själv", ett inlägg löst relaterat till våldtäktsrättegångar/debatter.
Per Wirtén triggade mig att skriva avsnitt nummer tre i kulturföljetongen.
Det blev påsk och jag målade ägg och lade skrytsamt upp bilder på bloggen. Och så fick Mona Sahlin och Ylva Thörn sig en känga för en synnerligen hopplös debattartikel.

APRIL
Jag slutade på SN och började på SvD. Det bloggades mycket dåligt den här månaden, men en del fick jag gjort.
En debatt om Forum för levande historias informationssatsning om kommunism bröt ut. Jag kommenterade och funderade på min egen härkomst.
Ali Esbati var rolig och jag träffade små elaka män med batonger.

MAJ
Jag lyssnade på förstamajtal här i Sumpan, Englas begravning blev en av vårens debatter och hela världen fick lära sig namnet på en viss herr Fritzl.
Jag luftade, med inspiration från Katrine Kielos bok, en fundering kring om det verkligen går att omfördela rädsla rättvist i ett samhälle och beskrev lite senare hur det går till när den borgerliga lusen ska läsas av snärtan - där snärtan alltså var jag, och dessutom ett jag som skrivit snällt om vårdnadsbidraget.
Jag tog Eskil Erlandsson i försvar, efter att han pratat om hundar och spenar.

JUNI
FRA-debatten är i full gång och når så småningom ett sorgligt klimax.
Jag försvarar Eskil Erlandsson lite till, hittar en tok på Nya Zeeland och Nina Björk får mig att fundera på smarta killar och tjejer.
Det är ännu mer FRA, massor faktiskt och så går luften ur mig, när jag på min första semesterdag bestämmer mig för att häcka i riksdagshuset.
Sen blir allt så där jobbigt, ni minns, men det är långtifrån över.
Det tar en stund att "komma ner" efter FRA-upphetsningen, men jag hinner få in semesterläget i några dagar. Läsa böcker och fota kor, typ.

Inga kommentarer: