lördag 24 januari 2009

Inte en sån text

"Med anledning av din kommentar om inställelse av minnet om förintelsen och orsaken till detta där du frågar dig varför??

Var har du hållit hus de senaste veckorna????"


Jodå. Jag har fått ett antal mejl med anledning av min postning på ledarbloggen igår. Merparten är tack och lov inte alls som det här ovan, utan de flesta är glädjande nog positiva. Många är, med rätta, upprörda över den inställda minnesstunden i Luleå. Och det vilar ju onekligen en becksvart ironi över att ett beslut att ställa in en minnesgudstjänst av Förintelsen blir ett så isande bevis för varför hågkomsten behövs...

Majoriteten av de arga och kritiska mejlen utgår - trots att jag faktiskt var noga med att över huvud taget inte nämna orden "höger" eller "vänster" - ifrån att jag skrivit inlägget för att "skylla all rasism på vänstern" eller "misstänkliggöra samtliga palestinavänner och israelkritiker" etcetera.

Men det var inte därför jag skrev inlägget. Jag skrev det för att jag blev uppriktigt sagt skitledsen, förbannad och tom inombords när jag läste komministerns Bo Nordins trassliga försök att fullfölja det resonemang han, och övriga inblandade i beslutet, påbörjat. Det är så fruktansvärt oansvarigt och dumt. En minnesgudstjänst av Förintelsen torde dessutom innefatta hågkomsten även av alla de romer och homosexuella som liksom det judiska folket föll offer för nazimen. Hur har man tänkt i det avseendet, tro?

Det jag ville peka på var det faktum att det pågår en begreppsglidning i debatten. Vi ska så klart kunna debattera och diskutera Mellanösternkonflikten för allt vad tygen håller, från såväl höger som vänster, men den här sortens urartningar måste hållas kort(are). Särskilt viktigt blir det när begreppsglidningarna lämnar den hetlevrade nätdebatten och smyger sig in i den offentliga debatten och blir till helt "normala" ståndpunkter som till exempel en random komminister eller kommun kan inta. Eller för all del, en regissör. Varpå hans beslut "respekteras" av alla på teatern.

Jag tror inte att komminister Bo Nordin är antisemit. Han hade förmodligen bara inte tänkt färdigt. Men det borde han ha gjort. Därav uppmaningen "Säg det då!" Man kan inte påbörja ett sådant resonemang och komma undan med att mumla fram slutet. Tänk tanken till sitt slut och uttala den högt! Då kommer du förhoppningsvis avsluta med att utbrista "Oj, så fruktansvärt fel jag tänkte där!"
Att människor såväl på vänster- som högerkanten kan göra det är jag helt övertygad om. Höger och vänster må vara ett bärande perspektiv i många texter jag har skrivit och kommer att skriva.
Men den här var inte en av dessa texter. Det hade varit futtigt.

7 kommentarer:

morrison sa...

Det är bra, Sanna. Jag håller inte med om allt du skriver men du är definitivt den bästa ledarskribenten.
Jag kan inte kalla mig själv neutral i Palestinakonflikten, jag vet att jag stöder Israel i första hand, men det blir så tröttsamt med den här debatten där alla har sina bestämda åsikter och ingen ens kan antyda att ansvaret faktiskt ligger på båda sidor i konflikten. Finns det någon mer polariserad debatt än den om mellanöstern? Jag kan inte komma på någon iaf.
Det är så tragiskt när t.o.m. synen på förintelsen förändras pga att folk inte gillar vad Israel gör. Men folk som vanligtvis inte skulle ta i förintelseförnekare med tång demonstrerar under Hamas och Hizbollahs fanor, så egentligen kanske man inte ska vara förvånad över att den här manifestationen ställs in...

Sanna Rayman sa...

Att hålla med om allt som en person skriver är nog stört omöjligt. kanske rentav lite farligt. Så bra att du inte gör det, och bra att du ändå gillar att läsa. Tackar och bockar!
Och visst är det tröttsamt. Och tragiskt. Och polariserat. Finge jag en enda önskan vore det denna konflikts lösning.

Martin sa...

Hejsan,

Jag uppskattade mycket ditt inlägg i debatten och kommer på tisdag att -- för omväxlings skull -- delta i en minnesmanifestation som en markering mot alla dessa idioter som blandar ihop de båda sakerna.

Visst är jag upprörd över Israels agerande i Gaza -- och det går knappast att som föregående kommentator släta över det med kålsuparteorier.

Men. Poängen är att detta är helt orelaterat till Förintelsen, och att de som med Bo Nordin försöker länka samman de båda företeelserna, visar att de inte förstått de lärdomar som kan och bör dras ur Förintelsen.

Dock undrar jag om inte den israelvänliga högern har ett ansvar för att det blivit såhär galet. Man har varit alltför snabb att avfärda kritik mot staten Israel som "antisemitisk" även när den varit saklig och välgrundad. Per Ahlmarks famösa uttalande att man inte behöver vara antisemit för att kritisera Israel, men att det hjälper, är väl ett av de mest groteska exemplen. Genom att kasta ut dessa beskyllningar så snart Israel gör något som man inte kan försvara har man ju faktiskt själv inbjudit till att Palestinakonflikten associeras med europeisk antisemitism och därmed Holocaust.

Anonym sa...

Tack för att du tar upp detta, Sanna. Nyheterna från Sverige är verkligen inte uppmuntrande vad gäller osmakliga manifesteringar från somliga politikers och kyrkans kvinnor och män.

Martins inlägg ser jag nästan som en bortförklaring, att man vill tysta dem som upplever antisemitism i somlig israelkritik. Själv upplever jag att det är få som kastar beskyllningar om antisemitism "så snart Israel...".

Hade inte Ahlmark rätt i citatet? Man behöver inte vara antisemit för att kritisera Israel. Måste man gå i taket för att han vågar vitsa om att det finns antisemiter som gärna gör det?

Om Björn Melin kan man ju själv efter avhoppet undra "Om detta är en människa". Pjäsen med detta namn är baserad på Primo Levis upplevelser under Förintelsen. Levi begick ju självmord så han kan inte idag se hur hans minnen skändas av en regissör som kollektivanklagar hans folk. Men han skulle nog inte ha förvånats. Han skulle ha känt igen sig, tror jag.

Sällan har jag läst någon säga så mycket med så få ord som Primo Levi. Jag minns speciellt hans korta, nakna och gripande beskrivning om sin lilla brorsdotter som under tågtransporten från Italien till förintelselägret hölls ren och fin av sina föräldrar - inte lätt med en treåring under flera dagars transport. Framme där mördades hon direkt.

Björn Melin lyckas med sitt agerande förmedla något som är svårt uttrycka i ord men som man vet är fel på alla sätt. Och alla på teatern höll med. Bedrövligt.

Vad komministern i Luleå lyckas förmedla är groteskt och människoföraktligt. Jag vill helst inte tro att Bo Nordin är antisemit. Vad han visat är dock att han inte drar sig för att kränka övelevande och de dödas minne. Som kyrkan under tidigare århundraden hade ett stort ansvar för judehatets spridning sitter det illa att en präst i dagens upplysta Sverige sänker sig till detta.

Tack igen för bra artikel, Sanna.

A-K Roth

Martin sa...

Tjenna, man försöker problematisera en aning och så heter det att man vill "tysta" dem som "upplever" antisemitism i kritik mot Israel.

Jag måste säga att jag "upplever" en hel del enfald, partiskhet och ogrundade påhopp i A-K Roths inlägg, men det skulle aldrig falla mig in att försöka "tysta" dig ändå (vad det nu innebär). Tvärtom, ju mer du pladdrar på, desto tydligare blir det hur endimensionell din världsbild är.

Anonym sa...

Martin, jag skrev mycket lite om ditt inlägg så något långt pladder var väl inte riktat till dig även om det var enfaldigt? På det lilla har du nu min världsbild? Jag var oklar och inte nyanserad, men menade inte att göra personangrepp. Det var endast din sista paragraf som jag hade betänkligheter över, där några fraser stack ut som liknande något jag sett alltför ofta.

Vi har tydligen olika erfarenheter om hur israelkritik av olika varianter bemöts. Saklig och välgrundad kritik - och man har ju ofta olika syn på vad som är sakligt och välgrundat - brukar i min syn oftast få sakliga och välgrundade svar, även från israelvänliga. Annars haglar ju ovett och anklagelser friskt i denna polariserade debatt. Synd att du såg kritik som påhopp.

Kan kort säga att den sorts klagan man sett så ofta, "man får inte kritisera Israel för då blir man kallad antisemit", oavsett hur denna kritik har framställts, är tröttsam och upplevs av många som ett försök att tysta.

Är det så svårt att förstå vad som menas med "tysta" i det här fallet? En uppriktig israelkritiker kan uppleva att det är bäst vara tyst så man inte blir anklagad för antisemitim. En annan som uppriktigt ser antisemitiska yttringar i somlig israelkritik kan också uppleva känslan av "bäst vara tyst" så man inte blir anklagad för att ropa antisemitism så fort kritik mot Israel kommer.

Upplever nu att jag vill sluta tjata så jag inte blir anklagad för än värre saker. Bäst vara tyst. :) Oeace man!

A-K Roth

Anonym sa...

Oops, Peace man skulle det vara! Fred!

A-K