söndag 4 januari 2009

Två gratulationer är på sin plats

Hade inte tänkt ge mig in i debatten kring det traditionsenligt tjuriga kritik som brukar riktas mot korandet av årets politiska blogg, men inser att jag visst har några tankar om saken.
Okej. Högerbloggare brukar kapa åt sig fler placeringar än vänsterbloggare i tävlingen. För detta har Bloggen Bent, som dragit igång tävlingen, brukat misstänkliggöras en smula. Han är nyliberal och därför är allting snett, typ.

Dock. Sedan en övervakare från "motståndarlaget" införts har det mesta av den där banalkritiken tystnat något och de flesta verkar villiga att acceptera att det nog går rätt till.
Men bara nästan. Det går alltid att hitta nya problematiska strukturer och förklaringsmodeller när kartan inte ser ut som man vill. Nu är det i stället ett problem att tävlingen inte hålls på "neutral plats", dvs den borde inte befinna sig på grundarens blogg.

Ärligt talat. Det här är bloggosfären, ingen public service-institution. Det är ju för jäkla trist att när en kille kommer på att kanske vore det kul att kora årets politiska blogg, därefter tar initiativ till en tävling - ja då får han sedan ägna sina nyårshelger åt att försvara initiativet, som vore han ett ointagligt maktcentra och etablissemang. Om det nu är så himla problematiskt vem som startat och agerar värd för tävlingen så kan man ju starta en egen, alternativ variant. Det brukar ju vara ett populärt grepp inom vänstern, det där med alternativa alternativ till whatever etablissemang man identifierat som ideologiskt störande element.

Årets efterdebatt verkar dock ha sparkat igång en välbehövlig diskussion bland s-bloggare, vilka lyckades särskilt dåligt i tävlingen. Jag är inte förvånad över det. Många av s-bloggarna befinner sig i lite av ett gated community på S-info. Ordet dålig "bloggmognad" är väl funnet i sammanhanget. Deepeditions sammanfattning av problemet är också på pricken.

Det är värt att notera att de mest intressanta funderingarna kring s-bloggeriets brister står att finna hos just de s-bloggare som med fog kan kallas lite mer frifräsiga.
Erik Laakso frågar sig om det handlar om ovilja att tävla, en tanke som onekligen framstår som ganska trolig. Fast jag tror ändå inte att problemet ligger här.

Det handlar lite om det jag skriver ovan. Det vill säga att andan inom s ofta är att man vill vara i underläge och alternativ - fast bara på vinnande plats. I verkligt underläge blir socialdemokraten obekväm och börjar söka förklaringar till varför man inte står som segrare.
Och de förklaringarna man landar i är sällan något så enkelt som "Jag gjorde dåligt ifrån mig, får skärpa till mig lite till nästa gång." I stället blir det det här fingerpekandet mot allsköns förfördelande strukturer, trots att det egentligen är enkla saker. Vill man vinna tävlingar måste man förtjäna sin seger. Det räcker inte att tycka att man förtjänar den.
Som tur är finns det nyliberaler som inte snålar med goda råd...

För övrigt tycker jag att man kan avläsa resultaten i denna lilla tävling på ett annat sätt, som gör att placeringarna på höger-vänster-skalan blir av sekundärt intresse.
Värdig, viktig vinnare var rubriken över den lilla bloggpost jag skrev förra året efter att Isabella Lund röstats fram som Årets politiska blogg 2007. Den tolkning av resultatet som jag gjorde då var att hennes vinst i mångt och mycket var en seger inte bara för henne, utan också för yttrandefriheten. Att rösta på henne var att rösta för att fler röster ska få höras - och lyssnas på.

Även i år är vinnaren både värdig och viktig och därtill rolig och orädd. Dessutom bloggar han med en intensitet och idoghet som får de flesta av oss att framstå som arbetsskygga drönare.
Om yttrandefriheten var ett genomgående tema 2007 så har integriteten varit 2008 års absoluta kioskvältarämne, med FRA som frågan med stort FR. Det syns när man kikar igenom vilka som tagit hem topplaceringarna.

Med andra ord. Det finns två gratulationer att dela ut även i år.
Grattis Hax!
Och grattis integriteten!

Inga kommentarer: