lördag 28 mars 2009

Om våglängder någonstans mellan 400 och 700 nanometer

Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret, brukar det heta. Ett ordstäv så gott som något denna dag då vi tydligen ska släcka ljuset i en timme. Av någon outgrundlig anledning har det blivit debatt av saken. Folk är liksom för och emot Earth Hour. Varför då? Det är väl bara att strunta i att delta. Eller släcka en annan kväll. Eller följa Fredriks listiga tips.

Jag begriper inte varför man orkar jaga upp sig över jippokampanjer. Mycket av protesterna förefaller mig vara nån sorts agg på autopilot mot tom välvilja. Jag kan sympatisera med antipatin mot poserande symbolhandlingar, men man ska inte underskatta att det finns kraft i opinionsbildning. Det för säkert nåt gott med sig såtillvida att en det kan funka som påminnelse om att det är dumt att slösa energi. Å andra sidan, nej, självklart. En Earth Hour löser ingenting. Men det är är det väl heller ingen som har påstått? Själv kommer jag att delta - i den meningen att jag inte ens är hemma och inte har för vana att lämna lägenheten upptänd.

Ungefär den poängen försökte Stockholms miljöborgarråd Ulla Hamilton (M) göra i P1 igår när hon och oppositionsborgarrådet Yvonne Ruwaida (MP) hade en hetsig diskussion om saken, med anledning av att Stockholms stad inte deltar. Ruwaida var rejält förbannad, varpå Hamilton undrade om Ruwaida verkligen tyckte att det fanns någon mening med att åka in till stadshuset på en lördagkväll när det inte är någon verksamhet där bara för att tända ljuset och släcka det igen.

Nej. Det vore verkligen poänglöst. Och det är förstås alltid risken med jippon, att det blir tomma gester, snarare än verkliga insikter. Men, opinionsbildning via kampanj fungerar bevisligen. Ty jag funderade på det där på väg hem i går kväll. Runtomkring mig i Sumpan finns ett par större kontors- och företagslokaler som har tänt precis hela tiden. Ett stort hus på andra sidan gatan belyser skrivborden dygnet runt. Frisören ett kvarter bort släcker aldrig. Mitt bidrag till Earth Hour blir kanske i stället att agera besserwisser och helt enkelt höra av mig till dessa ställen och be dem fundera över sina belysningsvanor.
Gesten är mindre, varken global eller särskilt slående. Men den är nära mig, den är personlig och därmed mindre tom.

Laakso släcker inte, men i stort sett håller jag med honom.

Inga kommentarer: