torsdag 9 april 2009

Ett land jag minns

Jag vet mycket väl att barnfilmer kan vara minst lika kul för vuxna. Men jag är inte en sådan som väljer att se barnfilmer när jag ska på bio. Många vuxna gör ju det. Och så pratar de om animering och nördar på om teknik efteråt. Eller konstaterar att "filmen rymde mycket som kunde tilltala vuxna också", vilket känns som världens larvigaste motivering till varför man väljer att se en barnfilm. Är man ute efter filmer som tilltalar vuxna känns det som om filmer för vuxna är ett säkrare kort än, säg, Råttatouille. (Som jag för övrigt har sett och tyckte var trevlig.)

Men så finns det ju undantag. Idag upptäcker jag att Till Vildingarnas land av Maurice Sendak ska bli film och blir helt till mig. Den boken tyckte jag om att bläddra i. Jag ska inte påstå att storyn i sig är etsad i min själ, minns inte om det fanns någon särskild sensmoral. Nej, poängen var väl mer eller mindre fantasins härlighet. Bilderna. En helt särpräglad och egen värld av fult och vackert i ett. Mycket tilltalande för såväl barn som vuxen.
Utan att ge mig in på nördigheter hoppas jag att kombinationen animering och dockspel gör boken rättvisa. Man får säga att det ser lovande ut. (Musiken är lite störig, sänk ljudet.)

Inga kommentarer: